Vi gjorde ett tydligt val
När vi gjorde vår rankning över Kultursveriges 75 mäktigaste ville vi inspirera till en diskussion om makt i kulturvärlden. Därför är Sverker Sörlins kommentar om listan i DN Kultur 30/9 både välkommen och intressant.
Men vi skulle vilja förtydliga några saker.
Sörlins övergripande kritik är att vår definition av vad som är kultur är för smal, att det saknas personer från trossamfund, museer och folkrörelser, från högskolor, design- och arkitekturvärlden. Det framstår som att vi gjort denna avgränsning utan att tänka efter. Så är det inte.
Självklart finns det olika sätt att definiera kultur på. Vi har valt att fokusera på litteratur, musik, film, tv-drama, bild- och scenkonst. Världar som, enligt oss, ligger närmast det konkreta kulturskapandet. Mellan dem finns också tydliga länkar som gör dem möjliga att analysera som en helhet. Är det alltför snävt? Det är möjligt. Sörlin har flera goda argument för det. Men det är vårt val, ett val som vi tycker är relevant och som vi tydligt redovisat.
En annan fråga är hur väl vår lista faktiskt fångar det vi säger att vi vill fånga. Där är Sverker Sörlins kritik mer orättvis. Han ifrågasätter vårt fokus på institutionell makt och budgetar som grund för maktbedömningen. Vi är övertygade om att ekonomiska resurser är avgörande för vilken kultur som faktiskt blir verklighet. Men det räcker inte. Tvärtom är det kombinationen av skapandekraft och pengar som gör att man kan komma på tal. Därför saknas flera inflytelserika kulturbyråkrater på listan. Och därför utgörs den till en tredjedel av utövare – författare, regissörer, kompositörer med flera – som har inflytande i kraft av sitt konstnärskap. Sörlins påstående att ”kulturutövarna på listan är så få” framstår därför som ogrundat.
Men sammantaget är ändå Sverker Sörlins synpunkter – inte minst kring hur vi valt att definiera kulturbegreppet – värdefulla i det samtal om makten över kulturen som vi vill bidra till.
Läs mer:
Sverker Sörlin replikerar: "Kulturen är inget särintresse"
