25 mars 2009: Saint Lawrenceviken, Kanada

Det blev tryckt stämning  i den kanadensiska senaten när Mac Harb häromveckan föreslog att årets säljakt skulle ställas in. Efterfrågan på djurens päls minskar och näringen är hotad. Samtidigt betalar Kanada ett högt pris för jakten i form av förlorad internationell goodwill, argumenterade Ontario-senatorn.

– Det blev knäpptyst. Jag var förbluffad över att ingen ens ville debattera frågan med mig, sade han efteråt till New York Times.

Medan Kanada envist håller fast vid säl­jakten strävar ett annat av världens säljagande länder, Ryssland, i en annan riktning. Det är redan förbjudet att jaga de yngsta sälarna, som fortfarande har den vita päls de fäller ett par veckor efter födseln, och nyligen deklarerades avsikten att vidga förbudet till alla sälungar yngre än ett år.

Kanada, tillsammans med Norge, Grönland och Namibia, blir alltmer ensamt om att jaga säl för skinnens skull. Och deras avsättningsmöjligheter minskar i takt med att motståndet ökar. USA förbjöd redan 1972 import av sälskinnsprodukter, och det­samma gäller flera europeiska länder. Hit hör däremot inte Sverige, som också motsatt sig det generella importstopp som sedan länge diskuteras inom EU.

Kanadas fiskeriministerium skyller motståndet på »lögnaktig propaganda« från djurrättsorganisationer. Myndigheterna gör vad de kan för att omvärlden ska se så lite som möjligt av det som händer på isarna i landets nordöstra del. För att bevittna och dokumentera säljakt krävs ett formellt tillstånd. Den som saknar tillstånd riskerar höga böter eller fängelsestraff.