Drinken som spred sig över hela världen

En flytande solnedgång. Så brukar drinken Aperol Spritz beskrivas. Kanske är det dess skönhet, utöver smaken, som gör att den orangeröda bitterljuva spritzen inte bara blivit en turistig sommardrink som gör sig bra på instagram-bilder från solsemestern. Nej, i såväl London som Stockholm och Rom har jag serverats Aperol Spritz, i eleganta barer efter jobbet. Drinken har helt enkelt lyckats erövra en plats på listan av klassiker som Manhattan, Martini, Mimosa, Negroni, Cosmopolitan och andra odödliga cocktails. 

Blandningen av aperol, prosecco och sodavatten, med mycket is i, har med sin bitterljuva smak och bubbliga fräschör erövrat världen. 

Det säljs i snitt 300 000 Aperol Spritz om dagen, mer än 200 i minuten, enbart i Veneto-regionen, i nordöstra Italien. Den region där allt började, för drygt 200 år sedan. Vanan att blanda vatten och vin är dock äldre än så. ”Ömsom vin, ömsom vatten” är ju ett bekant talesätt – som de gamla romarna levde efter rent bokstavligen. Kejsare Augustus sägs ha älskat att blanda isvatten i sitt vin. Och, för att ta ett mer närliggande exempel, så har väl alla vi som dansat runt en julgran sjungit ”Ritsch ratsch filibom bom bom” och mer eller mindre falskt trallat med i ”sodavatten, punsch!” 

Några som verkligen gillade sodavatten var habsburgarna. När Österrike i början av 1800-talet styrde över delar av Veneto-regionen, uppskattade varken befäl, soldater eller herrskapsfolk traktens tunga viner. Men med en slurk sodavatten slank vinet ner. Ett litet stänk bara, en ”spritz”.  

Så började det. Men aperolen, den föddes först hundra år senare. Bröderna Luigi och Silvio Barbieri ärvde år 1912 sin fars verksamhet i Padua och försökte genast sätta sin egen prägel på den. De ville uppfinna en egen unik dryck som skulle vara perfekt inte minst som aperitif, eller aperitivo, som italienarna säger. En läskande aptitretare att inleda kvällen med. Det tog bröderna Barbieri sju år av envist experimenterade, mitt under första världskrigets fasor och umbäranden. År 1919 kunde Luigi och Silvio dock stolt skåla i sin nya dryck – Aperol. Receptets detaljer är fortfarande hemliga men drycken består av både söta och bittra apelsiner, rabarber och flera olika örter.  

Att Aperolen har en alkoholhalt på bara 11 procent, att jämföra med exempelvis Camparins 25 procent, gör den uppskattad som fördrink. Den marknadsfördes också redan på 1920-talet som ett bra val tack vare den relativt låga procenten. Den sågs särskilt som en lämplig dryck för kvinnor, lagom söt och inte för stark och fetmande. ”Signora, Frun, välj aperol om ni vill behålla formen!”, uppmanade en reklamkampanj på 1930-talet italienska damer. 

Det var dock först efter andra världskriget, på 1950-talet, som dagens Aperol Spritz föddes och snabbt blev populär på barer och caféer i Venedig, Padua och Vicenza.  

Samtidigt fortsatte många, inte minst de norditalienska män som drack (för) mycket och gärna, att ta aperolen ren, med bara is. Den var löjligt billig och allt annat än glamorös. 

Televisionens intåg i de italienska hemmen skulle dock bidra till att ändra på det och till att göra den orangeröda drycken känd även utanför det som brukar kallas Sprits-bältet.  

Den 3 februari 1957 började statstelevisionen RAI sända Carosello, Karusellen, klockan 20.50 varje kväll. Den tid då italienarna äter middag, ofta framför teven i köket. Karusellen visade korta underhållande teater- och musikklipp – samt reklam. Så kunde familjer i Rom och Neapel över pastafaten ta del av klatschiga citat och refränger. Uttrycket  

”Ah, Aperol!” blev en del av italienarnas kollektiva medvetande.  

Karusellen gick i graven 1977, nya vindar blåste och i det katolska men inte längre så kyska Italien sålde man inte längre drinkar med kostymklädda rundlagda herrar utan lättklädda kurviga kvinnor. ”Aperol-flickan” blev ett fenomen på 1980-talet då blonda Holly Higgins drog upp minikjolen för att hoppa upp på en motorcykel och åka mot en bar i Miami samtidigt som hon sa ”Jag vet inte hur ni gör, men jag väljer Aperol”.  

Roberto Pasini beskriver i sin bok A guide to Spritz hur drycken sakta men säkert erövrade världen men att det var först när Campari Group år 2003 köpte Aperol av Barbieri-familjen som dryckens popularitet formligen exploderade. 

År 2010 släppte Venedig-originalet Oliver Skardy sin låt Fame Un Spritz, på dialekt ”gör mig en Spritz”, som snabbt blev en sommarplåga. Samtidigt erövrade drinken även USA och Campari Americas vice president Melanie Batchelor konstaterade i en intervju med New York Times att: 

 ”Vi såg snabbt ett mycket starkt stigande intresse, särskilt i samband med sommarfester och andra event”. 

Samtidigt kom nya Spritz-blandningar, förstås. I Paris drack jag härom hösten Saint Germain Spritz med fläderblomslikör, väldigt fräscht och gott. Campari Spritz är en annan variant, som många av mina manliga bekanta föredrar; lite starkare, lite bittrare. Men Aperolen håller ställningarna. Hundraårsjubileet firades i triumf och år 2022 slogs nytt försäljningsrekord. I en nygjord undersökning säger 44 procent av de italienska ungdomarna, mellan 18 och 24 år, att de har Aperol Spritz som sin favoritdrink, före vin, bubbel, öl och andra cocktails. Italiens familje- och jämställdhetsminister Eugenia Maria Roccella utbrast nyligen i ett tal apropå landets oroande låga födelsetal: ”De unga tänker mer på att dricka Spritz än på att bilda familj!”. 

Italienarna är dock i gott sällskap. År 2022 gick försäljningen av Aperol upp med 102 procent i Italien, 79 procent i Tyskland, 51 procent i USA och 80 procent i Frankrike, för att bara nämna några länder.  

Allra helst dricker jag den dock just i Italien, den eller en annan aperitivo. För medan jag i Sverige och på många andra ställen inte bjuds ens på lite jordnötter kan jag vara säker på att serveras en mindre måltid gratis till min drink hemma i Rom och lite varstans i Italien. Mini-pizzor, snittar, friterad mozzarella och allt möjligt annat gott. Inte är det konstigt då om drinken smakar solsken och man nöjt utbrister i ett  ”Ah, Aperol!”. 

***

Läs även: Kan en entréavgift rädda Venedig?

Läs även: Största marknaden för förfalskade varor i Italien är maten