Fem cigg och en bunke råa lingon

Allemansrätten ifrågasatt. Lingonen ska bli privatägda. För lite över hundra år sedan och med jämna mellanrum sedan dess, har skogsbönder krävt att få ha sina lingon ifred. 1908 lämnades det in en motion till riksdagen med krav på att allmänt lingonplockande skulle förbjudas och fem år senare samlades 3000 skogsbönder i Hässleholm och krävde att få ha sina lingon för sig själva. Anledningen var att lingon blivit ekonomi. Över 10 000 ton plockades och såldes årligen till bland annat Tyskland där det syltades och saftades. 

Någon allemansrätt fanns inte på den tiden, den skrevs in i lagboken så sent som 1993 långt efter att Hjalmar Branting krattat i manegen. Han var socialdemokraternas ledare under böndernas uppror och stod hela tiden fast vid folkhävden att alla människor i landet skulle ha rätt till både bär och svamp i skogarna. Återkommande har det grymtas att lingonen ska vara undantagna allemansrätten dock utan framgång. Vi ser återigen lingonens stora värde när svenska bärföretag, genom mindre nogräknade utländska agenter och mellanhänder, lockar hit bärplockare från Thailand med vilseledande kontrakt och falska löften om garantilön och stora pengar att hämta. De jobbar hela säsongen och skrapar inte sällan ihop fyra ton lingon per plockare, sliter med bara några timmars dygnsvila under fruktansvärda förhållanden. När slutlönen ska delas ut finns det inte många kronor kvar till plockarna. Efter en hel säsongs slit i skogen återstår inte sällan bara några fjuttiga hundralappar vilket belystes av Dagens Nyheter i somras. Förhållanden som varit väl kända i många år. 

Det är thailändarnas slit som säljs sockersött och utspätt till dyrpris i affären och som vi villigt handlar med oss. Inte sällan kring 30 gram lingon per 100 gram sylt. Det betyder att i den här ”billigsylten” är det mer socker än lingon. Tittade på rårörda lingon som placeras mer exklusivt i sylthyllan och till ett mycket högre pris. Här var det hela 48 gram lingon per 100 gram sylt, resten socker, vatten och gelémedel. 

Var det bättre förr? Absolut! Socker var en lyx och alla levde därför ett mindre sött liv än nu och kanske därför också bättre liv. I Småland kallas lingon för ”krösor” och där stöttes lingonen till mos, ytterst lite socker eller sirap tillsattes – tillsammans med en skvätt grädde till ett ”krösamos.” Det är nästan så det vattnas i munnen bara vid tanken och man far iväg till smaken av stekt blodkorv, stekta strömmingar, stekt fläsk, blodpudding, kroppkakor, köttfärslimpa. Allt sådant som hör lingonen till. Till dessa folkliga rätter är det inte sötman man är ute efter utan syran i lingonen för att neutralisera fettet och skapa en angenämare upplevelse i munnen. (På samma sätt som att man i England av tradition skvimpar över en ansenlig mängd maltvinäger över chipsen, alltså pommes för att neutralisera fettet) 

Tyvärr är vi vana vid det sockerstinna lingonmoset som vi oaktat släpar hem efter jämförpris i plastkorvar eller plasthinkar. Tänker vi inte smak, bara sötma? Lingon har en mycket specifik och angenäm smak. De har den fantastiska balansen av syra och sötma, dessutom en saftighet som är en riktig törstsläckare. Vi kan ju notera hur lingondricka står i kylda självserveringsdunkar på lunchrestauranger, tyvärr även här sötat till vad man egentligen tål kroppsligen. 

Lingon är annars magiskt botande, i alla fall inom folktron och bland kvacksalvare. Det hjälper mot allt mellan onda halsar och tröga magar – ja mot lösa magar också. Om bladen fick koka med lingonen så botade drycken reumatism. Nästan religiöst kan man tycka och det är ju snudd på religion det här med kvacksalveri.  

I folktro skapade Gud världen och när han kom till växterna ville djävulen vara med. Han fick lingonen! Vad Gud inte visste var att han hade en helvetesplan, den att alla som åt av lingonen skulle tillhöra honom. Då ångrade sig Gud och markerade lingonen med ett kors där blomman suttit. Och just det här går igen i en liten norsk ramsa som samlaren på folkminnen Peter Christian Asbjørnsen hittade på 1800-talet och fick med till sina samlingar: 

Jeg spiser enebær blå 

Med Jesu kors uppå. 

Jeg spiser tyttebær rød 

Med Jesu pine og død. 

Så finns det sådant som är bevisat också. Till exempel att lingon förbättrar värdena hos diabetiker och bryter ner kolesterol hos feta. Då handlar det om råa, eller så gott som råa lingon, inte affärens sockerstinna industrilingon. Jag tror att lingon är något vi nutidsmänniskor måste lära oss att äta som smakkomplement till varmrätter som bara blir bättre av den här smakbrytaren. Ta till exempel kåldolmar med den gräddiga såsen. Rårörda lingon passar perfekt med bara en liten sötma och sedan syran från bären och det lilla uns av bitterhet som tränger genom och lyfter både kål och innehåll. 

En kock jag frågade för 30 år sedan hur hon gör rårörda lingon svarade lite otidsenligt kanske att hon hällde rensade råa lingon i en bunke, fem deciliter och så bara en matsked strösocker, rörde om och gick ut och rökte en cigg. Sedan gick hon igen, rörde om och krossade bären lätt med en träsked. Jag gick sedan och rökte en till cigg. "Efter fem cigg och fem omröringar har du den absolut bästa rårörda sylten man kan tänka sig". 

Smaken av råa lingon är så underskattad. Förr bevarades lingon till vintermiddagar i vatten (!) så kallade vattlingon bara för att ha med sig skogen, hösten och den makalösa smaken in i årets mörka tid. Lingon har nämligen ett naturligt konserveringsmedel inbyggt i bäret, bensoesyra. Koka vatten och låt det kallna. Fyll en flaska med hela oskadade lingon och häll sedan vattnet över, tillslut ordentligt och ställ svalt och mörkt. Överraska med ”färska” lingon till julbordet, lingon som smäller i munnen när man tuggar dem och som känns helt nyplockade. Märkligt nog är det en liten sensation att tugga på lingon mot allt det feta på julbordet. 

En annan sensation med lingon centralt berättade konstnären och vännen Göran Brunius (1911-2005) när han seglat med Anders Zorns båt Mejt till Fårö strax efter kriget. Där gick han i land och köpte en kvarn som sommarateljé. När kvarnägaren och Göran kommit överens om priset som inte var högt, skakade de hand och Göran blev bjuden på middag bestående av stekt saltflundra, Fåröpotatis och en sås av grädde och råa lingon. "En rent gudomlig spis" sa Göran Brunius. 

***

Läs även: Utrota varenda jävel

Läs även: En lyckad picknick är ingen picknick