Från Mesopotamien till Södertälje

På buss 754 från centrum till matchen på Södertälje fotbollsarena sjunger tonårstjejerna som är klädda i Assyriskas vita och röda tröjor högt: »Det är vi som är AFF.«

På arenan trängs kvinnor och barn med gubbar och tanter och med de mer vanliga fotbollssupportrarna, killar i 15–35-årsåldern, de flesta klädda i anting­en rödgult eller vitt och rött. Ljudnivån är öronbedövande under hela matchen trots att spelet ofta är mer snyggt än effektivt.

I den 55:e minuten exploderar den syrianska delen av publiken när Robert Massi dundrar in bollen i det vänstra krysset. Att Robert Massi själv är uppvuxen med Syrianska och stått i klacken gör inte lyckan mindre.

Resten av matchen vräker den rödgula klacken på med: »Det är vi som är Suryoye.« Suryoye är syrianernas egen benämning på folkgruppen.

Nästan en fjärdedel av invånarna i Södertälje är assyrier eller syrianer och de första kom till stan 1967. Historien om assyrierna/syrianerna i Södertälje är också i hög grad historien om de två fotbollsklubbarna Assyriska FF och Syrianska FC.

Att definiera vem som är assyrier eller syrian är inte lätt. Båda tillhör egentligen en och samma folkgrupp fast de föredrar var sin benämning. Det stora flertalet inom båda grupperna tillhör den syrisk-ortodoxa kyrkan och kommer från länder som Syrien, Turkiet, Irak och Libanon.

Etnologen Oscar Pripp har skrivit en avhandling om småföretagandet bland assyrier/syrianer i Södertälje och förklarar skillnaden med att den assyriska gruppen har utvecklats i »etnonationalistisk inriktning« och drömmer om en assyrisk nationalstat. De syftar på det gamla förkristna assyriska riket i Mesopotamien. Syrianerna förknippar sig med de forntida araméerna och säger sig tala Jesus språk, den gamla arameiskan. De bygger  hela sin identitet på religionen.

Men den som ser sig som assyrier kan samtidigt ha exempelvis en morbror som kallar sig för syrian. Delningen av folket gör att det finns en ständig spänning mellan de två sidorna.

– Det är en konflikt som startade här i Sverige för drygt 30 år sedan och med den nya generationen har konflikten blivit mer permanent. Ungdomarna växer upp i olika föreningar och förstår inte att i grund och botten är vi ett och samma folk. För mig spelar det ingen roll vilken religion man tillhör, man kan ändå vara assyrier. Men delningen har skapat en schism som i mycket handlar om kyrkan ska ha makten eller ej. Det är en olycklig situation som skapar friktion och gör derbyt ännu hetare, säger Robil Haldari som är marknadschef i Assyriska.

De runt 100 000 assyrierna/syrianerna i Sverige har på många sätt satt spår i sitt nya hemland, inte minst i fotbollen. Det finns 24 klubbar runt om i Sverige som har antingen Assyriska eller Syrianska med i sitt klubbnamn.

Anders Lago är kommunstyrelsens ordförande i Södertälje och han menar att de båda klubbarna Assyriska FF och Syrianska FC betyder mycket för stan.

– De har en otroligt bred verksamhet där barn och ungdomar med helt olika ursprung är med och spelar fotboll. Så de har stor betydelse för sammanhållning, uppfostran, fritidsaktiviteter men också integration. Sen innebär klubbarna också att Södertälje uppmärksammas, säger Anders Lago.

På matchdagen är Södertälje centrum i stort sett öde, några är ute och söndagspromenerar och andra njuter av sommarsolen men någon fotbollsfeber råder inte. Inte här. De flesta har ingen aning om vad som är på gång i Geneta, femton minuters bussresa bort. Där ska Assyriska FF möta Syrianska FC, det är dels toppmatch i superettan, landets näst högsta fotbollsserie och dels en enormt prestigefull match mellan två lag som delar hemmaarena, de har sina kanslier på var sin sida om huvudläktaren.

Det är också två lag som representerar så mycket mer, de är assyriernas och syrianernas mest framgångsrika lag i Sverige och faktiskt i världen eftersom de saknar ett hemland. På de färgglada läktarna trängs alltså assyrier och syrianer boendes i hela Sverige men också i Tyskland, Österrike och Danmark.

Att en stad som Södertälje plötsligt har två fotbollslag i landets näst högsta serie borde märkas i stämningen på stan en sådan här dag. Men det gör det inte, och Anders Lago medger att förutom när det gäller ungdomslagen så är inte Assyriska FF och Syrianska FC hela Södertäljes fotbollslag.

– Den assyrisk/syrianska folkgruppen är på sätt och vis Sveriges mest väletablerade invandrargrupp. På det sättet att vi har få på socialbidragskontot, få som är arbetslösa och de har hyfsade inkomster. Men däremot har man en mycket stark segregation på det sättet att man bor gemensamt, säger Anders Lago och fortsätter:

– Man har starka föreningar, starka kyrkor och lite grann tror jag också att det är så att man liksom inte släpper in andra i denna gemenskap och det tror jag har präglat de här föreningarna också.

Ghayath Moro är lagledare, säkerhetsansvarig och det bultande hjärtat i klubben med de rödgula färgerna, Syrianska FC som grundades 1977.

– Syrianska är ingen vanlig idrottsförening. Här finns så mycket mer känslor. Här finns det folk som gråter efter matcher som vi förlorat. För dem är Syrianska ett landslag. För dem är Syrianska religion, säger Ghayath Moro som flera gånger slår med handen på bröstet för att visa hur viktig klubben är för honom och för syrianerna i Södertälje och Sverige.

– Det här märket är en ära att bära. Men samtidigt som det handlar om syriansk identitet är vi också integrerade med flera olika nationaliteter från yngsta laget upp till a-laget, säger Ghayath Moro.

Han är besviken på befolkningen i Södertälje och i Sörmland för att det är väldigt få svenskar, i stort sett bara anhöriga till de svenska spelarna, som kommer på matcherna. Han är övertygad om att den enklaste vägen att ragga »svenska« supportrar hade varit om klubbarna kallat sig för något med Södertälje i namnet.

– Det går inte, då är vi borta som folkslag. Det är inte lösningen. Men visst är det ett problem att vi ses som invandrarlag, vi äger arenan tillsammans med Assyriska och kommunen men ingen har varit intresserad av att köpa namnet på den toppmoderna, nya arenan. Varför? Och inte heller får vi de stora sponsorerna, inte ens Coop Forum här bredvid ger oss en krona. Så vi måste lita till våra medlemmar, småföretagarna. Det är helt andra villkor för oss än för de flesta andra klubbarna i Sverige, säger Ghayath Moro som menar att föreningen visst är öppen för alla.

Arenagrannen Robil Haldari i Assyriska håller inte med Ghayath Moro om att ett annat namn skulle lockat fler svenskar.

– Nej, inte som vi byggt upp den här föreningen. Visserligen säger en del företag att ett namnbyte skulle vara tricket. Men integration måste komma från båda hållen, då kan man inte syfta till en assimilation och att man fullt ut ska adoptera en annan kultur och göra avkall på allt som är positivt i den egna kulturen, säger Robil Haldari.

De senaste åren har Södertälje förknippats inte bara med bra fotboll, utan också med bråk, kravaller och utanförskap, främst i de invandrartäta stadsdelarna Hovsjö och Ronna, två stadsdelar där många assyrier/syrianer bor.

– Det finns problem i Södertälje med utanförskap och de senaste åren med en stor nyanländ grupp med invandrare som det tar tid att integrera i samhället. Den bilden påverkar hela stan och till viss del Assyriska. Men vi känner inte att det marginaliserar oss eller att det begränsar utomståendes bild av oss, menar Robil Haldari.

– Mycket är uppförstorat, så för oss i klubbarna och oss som bor i Ronna är det bara att jobba ännu hårdare, folk ser inte alla bra saker vi gör för ungdomar och för integrationen, menar Ghayath Moro.

Han ser allt han kan, både på tv och live. Men när Assyriska spelade i allsvenskan för fyra år sedan såg han inte en enda match.

– Tyvärr. Jag är alldeles för enögd. Jag är medveten om att Assyriskas framgångar betytt mycket för fotbollen i Södertälje men det finns så mycket känslor. Vi samarbetar där man bör samarbeta men vi är rivaler och en seger mot Assyriska överskuggar allt.

Assyriska FF är storebror på alla sätt. Klubben bildades tre år tidigare, har redan varit i allsvenskan och vänt och mycket tyder på att den snart är redo att återkom­ma till den svenska fotbollens finrum. Intrycket man får på kansliet och även när man pratar med fans är att föreningen är lite proffsigare, lite mer slipad i kanterna. Syrianskas motor Ghayath Moro talar energiskt om hjärtat och själen medan Assyriskas marknadschef Robil Haldari och kanslichefen Fehmi Tasci pratar i mer marknadsanpassade termer om varumärken, att de är »Hela Södertäljes fot­­bollslag« och vikten av långsiktighet. Samtidigt är målet för båda klubbarna att etablera sig i allsvenskan.

– Assyriska är en förening som är hundra procent svensk. Men samtidigt har vi en unik särprägel som vi är stolta över. Vi pratar gärna om svensk organisation och assyrisk teknik. För varje dag som går blir det fler etniska svenskar som engagerar sig och vi vann publikligan i superettan förra året, säger Robil Haldari och fortsätter:

– Södertälje har länge varit en ishockey­stad men i ett längre perspektiv kommer det att bli en fotbollsstad, inte minst på grund av den trevliga atmosfären på matcherna. Sen har vi inte riktigt samma problem att få sponsorer som Syrianska. Vi har jobbat mer utanför gruppen på alla sätt.

Han säger att det är viktigt att fotbollen inte fördjupar sprickan mellan grupperna.

Även om matchen är stenhård, det smäller i varje närkamp och Assyriskas supportrar skriker »Spela fotboll bonnjävlar« några gånger, så finns det inga ten­denser till bråk.

När matchen är slut och matchhjälten Robert Massi lyser av glädje och stolthet är det ändå solklart att matchen betyder mer för Syrianska. Han pratar om sitt folk, om hjärtat som klappar för Syrianska och att dagen kommer finnas i hans själ som ett minne för livet.

– Jag tror inte att du förstår hur stort det här är!

Robil Haldari ser dyster ut en bit därifrån men håller fast vid det han tidigare sagt. Matcherna mot Syrianska är inte allt. Långsiktighet däremot. Det är allt.