I dag vill alla politiker vara ett med naturen

Ingen kan ha blivit förvånad när det i slutet av mars meddelades från organisationen Svenskt Friluftsliv att Almedalen får en egen friluftsdag. I en trädgård i Visbys bästa (och dyraste) läge ska det hållas seminarier, paneldiskussioner och – naturligtvis – mingel på tema skogspromenader och fjällvandring. Mer svenskt 2020-tal än så blir det inte. Till och med bland gängkriminella i betongdjungeln är Haglöfsjackan numera en favorit.

En gång, för inte allt för länge sedan, var det annorlunda. Den som tillhör generation X och växte upp under 60-, 70- eller 80-talet minns tveklöst tiden då funktionskläder, kåsor och ryggsäckar med rävemblem var det fulaste, och framför allt töntigaste, som gick att uppbåda. Bara snoriga lågstadiebarn, scouter och kufiga medelålders farbröder med skägg och en förkärlek för mossor och lavar nedlät sig till att synas iklädda funktionskläder. Skammen var bråddjup då föräldragenerationen, de som i dag kallas boomers, någon gång, förslagsvis när det regnade, tog på sig gummistövlar. Gummistövlar! Något så hemskt som de gröna från Tretorn med snörning längst upp gick knappt att föreställa sig.

I dag vill alla vara ett med naturen. Kändisar, influencers, opinionsbildare och inte minst politiker använder sina sociala medier för att visa upp när de plockar svamp, kokar kaffe över öppen eld och trampar runt bland vidsträckta fjäll. På Tinder anger folk som vill framstå som både härliga och seriösa ofta friluftsliv som ett viktigt intresse. Att plocka svamp och posta bilder av fulla kantarellkorgar och Karl-Johan utbredda på tidningspapper är av allt att döma medelklassens nya form av självförverkligande.

Statsminister Ulf Kristersson är en av dem som satsat hårt på att balansera bilden av den borgerliga statsmannen i vit skjorta och blå kavaj med en Skogsmullepersona. På Instagram får de medborgare som följer statsministern ta del av hur Uffe vandrar Sörmlandsleden iklädd rediga kängor och ryggsäck med många spännen och tar sig fram över karga steniga landskap och fjällbäckar, förförs av magisk utsikt över Torneträsk, och konstaterar att "de svenska fjällens magi måste vinnas för varje generation". Så snart Kristersson ska vara lite mer casual luftas dunjackan från Fjällräven. Han är långt ifrån ensam.

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson visar upp hur hon grillar korv tillsammans med före detta centerledaren Annie Lööf. Likt Fjällfina glider hon fram över vita vidder på skidor, klättrar i Kittelfjäll och delar med sig av sin ymniga svampfångst med Haglöfsryggsäcken stadigt över axlarna. Även Ebba Busch dricker ur kåsa och Johan Pehrson äter limpmacka under tallar och granar i skogen.

Att dessa bilder strösslas in mellan statsbesök, överläggningar och rynkade ögonbryn är naturligtvis ingen slump.

– Det är en hygienfaktor, man vill dela med sig av sitt privatliv och berätta för väljarna att man är en helt vanlig människa. Det lurar ju knappast någon, men samtidigt är risken mindre att upplevas som en stel och tråkig byråkrat om man går Sörmlandsleden, säger Tanja Tabrizian, som har en bakgrund som presschef på TV4 och kommunikationschef för Liberalerna, och numera hjälper företagsledare, entreprenörer, artister och andra med hur man bygger ett starkt personligt varumärke.

Tabrizian konstaterar att de käcka friluftsbilderna hjälper politikerna att bli relaterbara och bygga förtroende hos väljarna. De visar att statsministern, eller vem det nu månde vara, är en av oss. En person av kött och blod, lingon och kantareller som älskar och värnar Sverige. Att det numera finns ett tydligt hot utifrån gör oss dessutom ännu mer svenska och bygger det starkare "vi" som blivit politisk hårdvaluta.

– Det går inte att hata på en människa som fjällvandrar, eftersom det är så korrekt. Samtidigt är all denna duktighet och renlevnad som demonstreras lite besvärande. Det kan upplevas som väldigt tillrättalagt.

Tanja Tabrizian jämför med om politikeradeln lagt upp semesterbilder från en solstol på Bali i stället, det hade definitivt lett till kritik. Men ingen blir provocerad av svensk naturturism, vilket gör det till en enkel hållning att ha.

En som noterat samma sak är Jessica W Sandberg, pr- och varumärkesexpert som arbetat med allt från Vänsterpartiet och SOS Barnbyar till Pride och nu senast artisten Fröken Snusk. Sandberg konstaterar att det inte är särskilt märkligt att makthavare inte lägger ut bilder på kryssningar, semestrar vid rivieran eller exotiska stränder, även om en och annan säkerligen tillbringar sin lediga tid i sådana miljöer.

– Det är klart att det är härligt för den som har råd att sitta i Dubai och dricka drinkar eller ligga på en strand i Thailand under jullovet. Men det är värderingsmässigt helt kört. En politiker eller opinionsbildare som lägger ut den typen av innehåll på sina sociala medier måste vara beredd att i stället för uppskattning tvingas ta debatten om flygskam, demokrati och ekonomiska skillnader. Naturen däremot, den är väldigt svensk. Och den är gratis. Kaffe är godare om det kokas över öppen eld på ett fjäll, än i automaten på jobbet eller till och med på tjusigt kafé i stan.

Att det på senare år skett en tydlig förändring i människors värderingar och inte minst semestervanor är ett faktum. Visit Sweden, den svenska statens nationella turismorganisation, konstaterar bland annat att intresset för Sverigesemester ökat markant. En undersökning som Svenska Turistföreningen gjorde tillsammans med Novus häromåret slår fast att vandring blivit en livsstil för många, och att allt fler är ute både i fjällen och på lederna i södra och mellersta Sverige. En perfekt storm av pandemi, ekonomisk kris, ökad kriminalitet, krig i vårt närområde och en nationalistisk renässans triggad av politiska strömningar, gör att människor längtar tillbaka till trygghet och lugn, till det Sverige som de känner eller upptäckt via sociala medier. 

– Till följd av omvälvningarna i vår omvärld har behovet av kontroll och av natur, grönska, träd och vatten blivit mycket större. Vi lever i en för många extremt negativ tid, och då söker man sig inåt. Trenden tog fart i samband med pandemin och folk har aldrig mått så psykiskt bra som då. De tryckte på stoppknappen, började fundera över sina liv och lämnade storstaden. Status handlade plötsligt inte bara om pengar utan i mycket högre grad om att närma sig såväl natur som kultur, säger Jessica W Sandberg.

Hon påpekar också att det ur ett politikerperspektiv är en perfekt våg att surfa på. För den som ständigt i offentligheten tvingas adressera samtidens tuffa frågor om gängkriminalitet, hot från terrorister, hårdare tag och strängare straff finns det ett stort behov av att skapa nyanser. Den som ska vara hård måste även vara mjuk. Kontrasten om man sätter sig vid en älv är tydlig. Den skira grönskan och glittrande vattnet gör att även den makthavare som är en av få, uppfattas som mänsklig, som en av folket.

– Att man gör så är inte – bara – cyniskt, det är medvetet smart. Instagram och andra sociala medier är den nya tv-reklamen. Det är framför allt där du kan kontrollera ditt budskap. Alla som har koll på politik och opinionsbildning vet att allt man gör signalerar något. Det här binder ihop det jag tror vi människor söker. Alla är inte friluftsmänniskor, men alla uppskattar vattenfall. I det polariserade samhälle som vi har är behovet för politiker att uppfattas som nära också betydligt större än tidigare. Att stå upp för att Sverige ska stötta Ukraina, det är ju jättebra, men det bygger inte relationer, säger Sandberg.

Den ökade vurmen för Sverigesemester och naturturism är dock inte helt oproblematisk. I takt med att bilder på vandrande makthavare och influencers som tältar vid fjällsjöar blivit allt vanligare har suget hos så kallade vanlisar att dra på sig ett par Lundhagsbyxor, packa liggunderlag, skavsårsplåster och trangiakök och inta naturen med stort N ökat explosionsartat. Med bajskaos som en av de mer noterbara konsekvenserna. Sommaren 2023 rapporterades det gång på gång om hur människor lämnat stora mängder avföring och toalettpapper efter sig i naturen. Riktigt illa är det i fjällvärlden där avföringsbakterier hittats i fjällbäckar och magsjuka spridits med vindens hastighet. I Norge har man introducerat bajspåsar liknande dem som används för hundar som man uppmanar fjällvandrarna att bära med sig för att inte bidra till obehag och hälsorisker.

För att minska slitage, nedskräpning och hot mot djur och natur i fjällen beslutade Svenska Turistföreningen i samråd med samebyarna i höstas också om att successivt stänga eller minska antalet sovplatser på en rad anläggningar och försämra serviceutbudet i bland annat Jämtlandstriangeln. Senast 2028 försvinner också restaurangerna på Sylarna och Helags fjällstationer.

Det ser med andra ord ut som att en backlash för fjällvurmandet skulle kunna vara i sikte. Grönt är skönt, men inte alltid så naturligt som man tror och det finns helt tydligt en gräns för hur många hållbarhetstörstande, men samtidigt okunniga, stadsbor vandringslederna klarar av att svälja på en och samma gång. Att ha råd att kitta sig från topp till tå på Naturkompaniet betyder inte heller att insikten om hur viktigt det är att vara rädd om naturen kommer på köpet.

Kanske får vi i Almedalen i en inte alltför avlägsen framtid se en debatt om vandringsskam och höra kritik mot PK-elitistiska lyxåsikter? Om att det är enkelt för den som redan flugit kors och tvärs över världen ett antal gånger att argumentera för vikten av hållbarhet, kottar och barr framför bellinis och beachhäng vid Rivieran. 

***

Läs även: Slagordssluggen Ebba är en populist

Läs även: På riktigt – inte okej