Koll på kolet

Den omisskännliga doften av tändvätska sprider sig över grannskapet och man vet att det är vår. Redan här gör vi amatörer det första misstaget. Tändvätska är no no för den passionerade grillaren. Tändrör, tändpapper, elektrisk grilltändare. Allt är bättre än den smutsiga, dyra och farliga vätskan om man ska tro sajten grillguiden.se. Langar man på köttet för snabbt riskerar man dessutom att den förhatliga aromen sätter sig i flanksteken. Huh! Det slutgiltiga argumentet för gasolgrillningen? Dags att äntligen ta steget in i grillningens tjugohundratal? Å nej. Sakta i backarna. Slaget är långt ifrån avgjort även om mästaren i det stilbildande tv-programmet »Licence to Grill« aldrig blivit påkommen med några dammande kolsäckar.

På grillsajterna, och de är många, är debattens tonläge högt. Det går aldrig att få samma goda smak på en gasolgrillad köttbit som om den varsamt vänts över en kolbädd, slår kolvännerna fast. Det är möjligt, kontrar gasolfalangen, men du kommer aldrig att kunna kontrollera temperaturen lika exakt och därmed blir slutresultatet sämre i alla fall. Dessutom är gasolen mycket snabbare. Snabbare, men också dyrare. En kolgrill går fortfarande att köpa på närmaste bensinmack för några hundralappar. Pratar vi gasol får vi genast lägga till en nolla på priset. Eller varför inte fyra. Världens absolut dyraste grill, som givetvis drivs med gasol, är en skimrande skapelse i 24 karats guld och kostar drygt en miljon kronor. Ett problem är att den inte kan stå ute på natten. Förutom att den inte klarar väder och vind speciellt bra är stöldrisken uppenbar. Den där tidsvinsten som gasolen skulle ge äts rimligen upp av nödvändiga säkerhetsåtgärder. Men, säger tillverkaren; »grillkvällar handlar inte bara om att ordna mat till sina gäster – det handlar även om att stå för en mindre show när maten tillagas«.

Och här någonstans kanske ändå gasolvännerna och kolfundamentalisterna kan mötas. För som en representant för de senare konstaterar i faderlig ton på ett av våra grillforum på nätet; »att grilla är ingen tävling i snabbhet. Det är en livsstil.«