Matlådan säger mer om dig än du anar 

I slutet på maj 2015 tecknade DN Ekonomi ett porträtt av Bibi Rödöö, programchef och sedan många år ansvarig för Sommar i P1. En middag med hennes vuxna barn och sambon Mats i lägenheten i innerstan beskrevs. Bibi förklarade hur hon älskade att laga mycket mat för att det ska räcka till lunchlådor och sa: "Mats vill ofta laga till så många som ska äta, medan jag alltid vill laga dubbelt så mycket. 'Nej, tänk på matlådorna!', ropar vi när framför allt den yngsta sonen ska ta om för tredje gången".  

Att en chef på ett stort mediebolag lyfte fram lunchlådan sa kanske något om den klassresa lunchlådan har gjort i Sverige. Den står som en stabil institution även för den som har råd att äta på restaurang och är en del av vårt moderna arbetsliv och av Folkhemmet Sverige.   

Richard Tellström, mathistoriker som själv gärna äter en lunchlåda, men då inte bestående av gårdagens korvstroganoff men av ett smörgåspaket som han tar med sig när han är ute och arbetar på olika platser runt om i landet berättar att matlådan blev en tradition i Sverige så sent som på det sena 1800-talet.  

– De första fabrikerna låg nära bruksorterna och då gick man hem och åt och vilade en halvtimme för att orka hela den långa arbetsdagen. Lunchlådan drivs fram av att vi får längre till jobbet och av förkortad arbetstid för då hinner vi inte gå hem och äta.  

Arbetstidsförkortningarna sker vid sekelskiftet 1900, från mellan 50 och 60 timmars arbetsvecka till mellan 44 och 46 timmar. På 70-talet får vi sedan den i dag rådande 40-timmarsveckan.  

Den i dag ofta klassbefriade synen på lunchlådan som ett praktiskt sätt att spara tid föregås av tydlig skillnad mellan olika yrken och klasser för lunchätandet. Arbetaryrken och arbetarklass har haft en bärbar lunchlåda medan tjänstemännen historiskt har gått hem och ätit smörgåsar eller haft tjänstemannamatsalar som varit subventionerade av arbetsgivaren.  

1973 fick sig lunchlådan en törn då Eurocard tog initiativ till rikskupongerna. Den socialdemokratiska Palmeregeringen beslutade då att subventionera kupongerna, så att det blev förmånligt för den anställde att ta ut en del av sin lön i lunchkuponger.  

– Rikskupongerna var riktade även till arbetarklassen och detta är grunden till lunchrestaurangutvecklingen i Sverige. Under några decennier blir då lunchlådan mindre vanlig för att man äter sin lunch på restaurang, berättar Richard Tellström. 

1990 skedde ett systemskifte i den svenska ekonomiska politiken. Inflationen var hög och att bekämpa den var överordnat andra politiska mål. Det fick till följd att skatterna sänktes och subventioneringen av en rad statliga subventioner togs bort. En av dem var rikskupongerna, vilket ledde till att restaurangtrenden lunchtid delvis dog och många restauranger gick i konkurs.  

Lunchlådan blev då vanligare igen vilket förstärktes av att mikrovågsugnen blev en modernitet i många hem och på arbetsplatser.   

Plinget av mikrovågsugnen som värmt upp gårdagens rester är för journalisten och författaren Lena Andersson en av dagens höjdpunkter. I boken "Dottern" beskriver hon folkhemmets upplösning i form av Elsa Johansson, skidtalangen som blir alltmer besatt av hunger och av att kriga med sin kropp. En kropp som växt till det den blivit för att hon började banta. Lunchtrauma och bantningspanik når sin kulmen när Elsa Johansson åker upp med sin mor till mostern i Luleå för att träna skidor en vecka. "Moster har lagat broccolipaj. Allt är gediget gjort från grunden, men paj är inte vad Elsa ska äta nu. För mycket smör, ost, vitt mjöl och äggstanning, för mycket energi per enhet mättnad." 

– Paj är ingen bra lunchmat, konstaterar Lena Andersson. Den är praktisk att transportera men jag som lagat mycket pajdeg vet hur mycket fett och vetemjöl det är, som att äta croissant till lunch. Den var ju vanlig bland kvinnor förr. Det är den där känslan av att man bara tar en liten bit, man är lite franskt måttlig. Men det klarar inte jag av. Jag måste bli mätt på lunchen.

Lena Andersson drar sig till minnes märket Lean Cuisine, ett märke med frysta färdigrätter som blev populärt i början på 1980-talet. Med det franska namnet och de kalorisnåla rätterna skulle ägaren Nestlé tilltala en publik som ville kunna ta med sig lunchen men inte längre ville äta ohälsosam fryst pizza. Plötsligt fanns en färdiglunch att ta med som inte översteg 300 kilokalorier. 

– Det var ju bara det att de var så små att man inte kunde bli mätt på dem. Att äta så lite till lunch, på samma sätt som de som äter sallad, det är att bädda för överätning senare på dagen. På en sallad är jag hungrig redan 14.30, och då riskerar man att gå i alla möjliga matfällor, säger Lena Andersson.     

Vid sidan av att lunchen ska vara ordentligt mättande ska den enligt Lena Andersson inte heller vara dyr. Detta är också en av anledningarna till att hon gärna äter lunchlåda. 

– Jag vill aldrig satsa pengar på lunch, jobbet är inte slut. Den får inte vara lång heller för det är slöseri med tid som man kan lägga på bättre saker. Man får inte sötsaker till lunch heller. Glass eller efterrätter ska sparas till kvällen. Jag skulle aldrig offra allt det goda på lunchen. Lunch är nytta, sedan efter middagen är mer belönande. Samma gäller alkohol.  

Vid sidan av att lunchlådan är billig och gör att man kan styra sin lunch som man vill både i tid, mängd och innehåll, kan den också vara en identitetsmarkör. Vad du lägger i din lunchlåda kan säga något om vem du är. Det anser Johanna Gerberish, adjunkt i mat och måltidsvetenskap vid Högskolan i Kristianstad. 

– Man skapar sin identitet genom matlådan och måltiden i sig är ju ett socialt fenomen. Vi tillbringar mycket tid på vår arbetsplats och vi inspireras när vi ser vad andra äter. Det du väljer att ha i matlådan signalerar vem du är eller vad du gör för val.  

Att få kommentarer om vad man har lagt i sin matlåda när man skrapat ner några vissna makaroner och toppat med ostekta Findusköttbullar kan ju innebära en viss stress. Därför bör kommentarer om andras matlådor ske med viss finess enligt Johanna Gerberish.  

– Matlådan är en väldigt bra sak att prata om på lunchen för att det verkligen ska bli en paus och man inte pratar om jobbet, men man får vara försiktig med vad man säger. "Kränklimanger" som: "jaha du har haft kylskåpsrens" kan man hoppa över. 

Enligt en undersökning vid Högskolan i Kristianstad om matlådans sociala aspekter har andras kommentarer stor inverkan på vad vi stoppar i våra matlådor. Vissa ändrade storleken på maten, andra anpassade innehållet efter vad som ansågs socialt accepterat. Det sociala trycket var både positivt i form av det fick personer att testa nya rätter och negativt till den grad att vissa hade slutat ta med sig matlåda och börjat gå ut och äta för att slippa omgivningens påpekanden.  

Efter matlådans återtåg under lågkonjunkturen på det tidiga 1990-talet ökade reallönerna och matpriserna föll. Restaurangmaten blev billigare och uteätandet ökade och lunchlådan var en ovanlig företeelse ända fram till 2010-talets början. Då blev den vanlig igen. 

– Matlådans återtåg tolkar jag som att restauranglunchmaten inte längre bedömdes som lika prisvärd på 2010-talet men kanske än mer att de alltmer öppna kontorsarbetsplatserna, med flextider och att man inte längre hade sin fasta arbetsplats, gjorde lunchätandet till en privatsak och inte självklart en kollektiv angelägenhet, säger Richard Tellström. 

Han tror att de ökade dieterna och specialkost som vego, glutenfritt och LCHF gjort att människor vill ha större koll på vad de äter.  

– Jag vet att män som tränar mycket och proteinhajpar inte vill äta utemat då det är så mycket kolhydrater i den. 

Varje år i januari går nyhetsbyrån TT ut med artikeln: "Så klarar du den bistra tiden efter julklapparna". Under detta år när inflationen, elpriserna och den svenska valutans låga värde på världsmarknaden gjort att matprisernas höjning har toppat nyhetssändningar och placerats på löp och förstasidor och paprika blivit en klassymbol, blir matlådan en självklar käpphäst när sparekonomerna kommer med sina tips.    

– Tipsen handlar alltid om hur man sparar pengar på maten, aldrig om att låta bli att bygga om köket eller att dra in på sommarsemestern. Och det finns en enkel förklaring till att det är alltid är maten ekonomerna pekar på, trots att den inte längre är vår största utgift, säger Richard Tellström.  

Det beror på att vi har en historisk tradition av att maten är det som kan regleras i svåra tider eftersom den har varit en av våra största utgifter. En torpare lade på 1920-talet 65 procent av sin inkomst på mat. På 1990-talet när maten föll i pris levde ändå inställningen kvar att det var med matens hjälp vi skulle klara oss i svåra tider.  

– Politiskt pratar man ofta om att sänka matpriser för att historiskt tog maten sen å stor andel av din plånbok. Nu är folk vana att kunna äta vad de vill utan att det kostar mycket, säger Richard Tellström. 

Nu har matpriserna har stigit från den lägsta nivån i historien. Innan pandemin la vi 13 procent av vår inkomst på mat, nu lägger vi runt 16-17 procent. På 1980-talet lade man 25 procent av sin inkomst på maten. 

Matlådans framtid är en spegel av det övriga samhället och i det avseendet är den ljus. Lunchlådan som till största del består av rester går hand i hand med tillvaratagandet av svinn som blivit en allt större trend, enligt måltidsforskaren Johanna Gerberish. Även kris och krigstänket, som blivit en del av vår verklighet efter den 24 februari förra året, menar hon kommer synas i lunchlådan framöver.  

– I maktlösheten som krig och kris utlöser är ett sätt att få kontroll att hålla ordning på kyl och skafferi. Vi ser nu ett slags Mare Kondo för kylskåpet.  

Ridderheimsrapporten som ges ut av Kairos Future och är en trendstudie om hur vi kommer att handla, laga och äta mat de närmaste fem åren bekräftar denna bild. Enligt den kommer vi att systematisera vår mat och våra matlådor så att vi vet vad vi har. Den jobbiga samtiden gör även att vi vill även ha roliga matlådor. Det ska vara mat som ser kul ut eller lustfylld ut och inte så svår att äta eller tillaga.   

Men hur kul man än gör sin lilla låda tror inte mathistorikern Richard Tellström att det kan kompensera för att lunchrummet och de medhavda resterna alltid kommer vara det tråkiga alternativet till att gå ut på lokal. 

– Jag tror lunchlådan är mer attraktiv om man har tråkiga kollegor, för då vill man inte lägga pengar på lunchen. Tråkiga kollegor mer matlåda, roliga kollegor mindre matlåda. 

***

Läs även: Vilken är din favoritmat? Låt minnet avgöra

Läs även: Konservburksmat är som vällagrat vin