Meningen med livet

Sara Bergmark Elfgren har alltid velat fly bort från verkligheten. Redan när hon var liten använde hon litteraturen för att försvinna till en annan värld. När hon läste Peter Pan, hoppades hon att han skulle komma och hämta henne så att de kunde flyga iväg tillsammans. Att hon blev äldre ändrade inte det faktum att hon tyckte om att drömma sig bort. Sara Bergmark Elfgren hatade livet som tonåring. Då fungerade läsningen som ett slags andrum.

En dag när hon besökte sin mammas bokhandel i Stockholm, tryckte en av expediterna en bok i hennes hand. »Läs. Jag tror du skulle tycka om den.« Den 16-åriga Sara Bergmark Elfgren gick hem och öppnade »Sandman« av Neil Gaiman. Boken handlar om Sandman som är en av »de ändlösa« som alltid har funnits och som alltid kommer att finnas. Under berättelsens gång ställs huvudkaraktärerna inför svåra och komplexa dilemman. Boken gav ett djupt intryck hos Sara Bergmark Elfgren. Hon gick runt som en zombie i flera dagar.

– Det var så skönt att få spegla sina egna problem i något större. Allt känns stort i den åldern. Som tonåring känner man så mycket mer än vad man visar upp i sin vardag, säger hon.

15 år har gått och i dag är Sara Bergmark Elfgren själv fantasyförfattare. Tillsammans med Mats Strandberg har hon skrivit böckerna »Cirkeln« och »Eld«. Historien utspelar sig i det fiktiva samhället Engelsfors och handlar om sex gymnasietjejer som får reda på att de är häxor. »Jag blev fullständigt fucking knockad ... det här kommer att bli stort«, skrev kritikern Jonas Thente om »Cirkeln« i DN. Och han fick rätt. »Cirkeln« har sålt i över 120 000 exemplar och översättningsrättigheter har sålts till 21 länder. En framgångssaga som knappast undgått någon.

Fantasyberättelser som utspelar sig i Sverige har det annars varit ont om de senaste decennierna.

– För tio år sedan hade ingen förlag gett ut våra böcker, säger Sara Bergmark Elfgren.

Hon menar att John Ajvide Lindqvists skräckromaner har bevisat att Sverige är en utmärkt miljö för suggestiva skildringar. Och kanske får den svenska fantasygenren ännu ett uppsving, då regissören Tomas Alfredson planerar en nyinspelning av »Bröderna Lejonhjärta«.

Att folkkära författare som Astrid Lindgren och Maria Gripe huvudsakligen skrev fantasy, är något som kanske inte alla tänker på. Fantasyn är långt ifrån ny som litterär genre. Berättelser om monster, magi och gudar har funnits sedan urminnes tider.

Vad som har hänt det senaste årtiondet är att fantasyn har fått en allt bredare läsekrets och accepteras idag som god litteratur. »Cirkeln« och »Eld« är två talande exempel. Böckerna har hyllats och läses av såväl unga som vuxna. Fantasyn, som en gång i tiden ansågs obskyr och ful, har tågat hela vägen in i kulturens finrum.

Att genren är populär är enkelt att konstatera. Vad populariteten beror på är däremot inte lika självklart. Både författare och litteraturvetare funderar över varför trenden är så stark just nu. Det enkla svaret är att fantasylitteraturen är spännande.

Stefan Ekman är doktor i engelsk litteratur och skrev sin avhandling om fantasy. Han menar att fantasy i sig inte är mer eller mindre spännande än någon annan genre. Spänningen ligger snarare  i fantasymiljöerna. Att få uppleva en berättelse i en värld som skiljer sig från vår, kan locka många till läsning.

– Fantasy bjuder ofta på en lång läsupplevelse i fantastiska världar och man får en chans att leva med karaktärerna, säger han.

Stefan Ekman säger att det som utmärker fantasylitteraturen är att den tenderar att ställa moraliska dilemman och existentiella frågor på sin spets. I den mer realistiska litteraturen kan det lätt kännas påklistrat och apart. I fantasyngenren är de stora filosofiska frågorna snarare en självklarhet.

Just de filosofiska frågorna står i fokus när den kanadensiske fantasyförfattaren R Scott Bakker ger sin förklaring till att genren är så populär i dag. Han menar att fantasylitteraturen fungerar som ett slags substitut för religion. Sedan upplysningstiden har människan velat få sina frågor besvarade med hjälp av vetenskapen. Problemet är att det finns frågor som vetenskapen inte kan besvara. Vetenskapen kan inte berätta för oss vad som är rätt eller fel. Den kan heller inte förklara vad som är meningen med livet. Frågor som människor fortfarande vill ha svar på.

Per Grankvist är psykolog vid Stockholms universitet. Han tror att det kan ligga något i R Scott Bakkers resonemang.

–  Religionen tar allt mindre plats i vårt samhälle, inte minst i Sverige. Men de stora livsfrågorna har inte försvunnit. Då får man söka sig till andra sorts ventiler.

Han menar att fantasylitteraturen kan vara en sådan ventil.

– Det handlar om att rikta de svåra frågeställningarna åt ett annat håll. Vissa söker sig till nyandlighet och andra kanske börjar läsa fantasy.

Sara Bergmark Elfgren har tillsammans med Mats Strandberg skrivit fantasy böckerna »Eld« och »Cirkeln«.

Litteraturvetaren Elin Druker instämmer.

– Jag tror absolut fantasyn kan ha en sådan funktion. Ta exempelvis Harry Potter. Han fattar avgörande beslut gällande liv och död. Det framkommer tydligt att han är en god och modig person som ständigt brottas med moraliska beslut.

Elin Druker tror dock att den främsta anledningen till att ungdomar läser fantasy beror på att unga människor saknar makt över sina liv. Genom att läsa fantasy, kan man drömma sig bort till en värld där de med magiska krafter bestämmer – inte de vuxna. Hon refererar återigen till Harry Potter.

– Harry Potter är en underdogkaraktär som plötsligt blir en kändis med magiska krafter. Jag tror detta är väldigt lockande för ungdomar att läsa om, säger hon.

Enligt fantasyförfattaren Erik Granström måste man backa bandet ett par decennier för att förstå varför fantasyvågen tagit fart. Han menar att rollspelens glansdagar i början av nittiotalet hänger ihop med dagens intresse för fantasylitteraturen. Själv började han att spela rollspel under sin gymnasietid på sjuttiotalet. Då hade rollspel ännu inte slagit igenom i Sverige. Det första stora spelet, »Drakar och demoner«, kom först tio år senare. Eftersom Erik Granström då var en inbiten spelare, erbjöd han sig att skriva nya versioner åt förlaget som gav ut »Drakar och demoner«. Det var dessa spel som låg till grunden för hans kommande fantasyböcker, »Svavelvinter« och »Små slaktare«. Och nu ska hans böcker i sin tur vidareutvecklas till nya rollspel. Erik Granström menar att de som spelat rollspel under sin tonårsperiod nu blivit vuxna. Även om man slutar med rollspel, fortsätter många att läsa fantasy och sätter det i händerna på sina egna barn.

– När jag var ung på sjuttiotalet var det ett väldigt hårt driv mot verklighetsförankring i litteraturen. Att läsa fantasy var lite fult. Nu är det tvärtom, säger Erik Granström.

Kanske finns det inget enhetligt svar på varför många läsare tar fantasylitteraturen till sina hjärtan. Men säkert är att utan Erik Granströms intresse för rollspel hade »Svavelvinter« och »Små slaktare« inte kommit till. Och hade inte tonåringen vid namn Sara Bergmark Elfgren ägnat dagarna åt att plöja fantasyromaner, hade »Cirkeln« och »Eld« aldrig skrivits.

De tio banden om den odödlige Sandman står fortfarande kvar i Sara Bergmark Elfgrens bokhylla. De hör fortfarande till hennes absoluta favoriter. Och hon känner att det snart är dags att läsa om alla böckerna.

– Mitt fantasyläsande har påverkat mitt skrivande jättemycket. Stephenie Meyer som skrivit »Twilight«-böckerna säger att hon aldrig läst en enda bok om vampyrer. Jag vet inte riktigt om jag tror på det.