Midsommardrycken som gör dig ”yr och galen”

Uti vår mage där längtan oss tär.

Kom hjärtans fröjd.

Där råder hunger som ropar så här:

Kom kryddsill och kall potatis.

Kom brännvin som quantum satis.

Kom allt som kan drickas.

Kom hjärtans fröjd.

"Quantum satis" är ett bra begrepp i sammanhanget, en apotekarterm, ett mått på medicin vars betydelse är "inte i större mängd än att det uppnår önskad effekt". "Önskad effekt" kan ju uppskattas ungefär som frågan "hur långt är ett snöre?".

Midsommarveckan säljer Systembolaget 150 000 liter brännvin. Det räcker till 15 miljoner snapsar om 4 cl.

Under midsommar dricker medelsvensson mellan 5 och 6,5 standardglas om 12 gram alkohol (varierar mellan män och kvinnor). Var tionde svensk drabbas av baksmälla med huvudvärk och illamående på midsommardagen och 17 procent av alla midsommarfirare medger att de fått i sig betydligt mer alkohol än de från början hade tänkt sig (Sifo-undersökning med 1 000 intervjuade).

"Hon (alkoholen) koagulerar och lopnar alla vätskor i människans kropp, gör köttrådarna sega, styva och sköra. Förorsakar alltid förstoppning i människans inälvor. Några droppar retar de allra finaste nerver och uppmuntrar kroppen. Tages några droppar mer hettar det kroppen, ännu fler droppar gör en yr och galen och ytterligare fler droppar förskämmer hela kroppen och dödar." (Fritt efter Carl von Linné i skriften Anmärkningar om brännwin.)

Med några få undantag blir maten till midsommar mer och mer lik julbordet med köttbullar och prinskorv, sillbuffé och ägghalvor. Ta bort långkål, skinka och dopp i grytan så vips står vi där med både ett påskbord och ett midsommarbord. Till midsommar lägger vi till primörerna, kanske nässlor och sparris och absolut färskpotatis, jordgubbar och matjessill med gräddfil och gräslök. 

Så fort det bjuds sill serveras brännvin. Av någon anledning har det blivit så, sillen gjordes tidigt till en god anledning att få i sig en sup och skulle det mot all förmodan saknas sill så går det ju bra att halsa från en kvarting i en skogsbacke eller på ett änge före Små grodorna och Skära, skära havre också. Midsommarstången verkar likt sillen ha en livgörande verkan på brännvinsdrickandet.

Carl von Linné sammanfattar midsommarkvällen (och alla andra brännvinsintag) så här:

"Det kommer an på dosis eller myckenheten och starkheten av brännwinet varefter det uppmuntrar, styrker, lättar sinnet, gör en glad, skämtsam, öppenhjärtig, tåpig, läspande, narraktig, raglande, sömnig, död!"

Eller som en nykter alkoholist skrev: "Brännvin löser allt ... utom problem."

Carl von Linné fick aldrig smaka midsommarens jordgubbar. Säkert drömde han om det, eller inte, eftersom de inte fanns ännu på hans tid. Dock fanns det parksmultron och eftersom han var professor i medicin och teolog fann han på att smultron var ett utmärkt botemedel mot den podager han led av (gikt, portvinstå) och som smärtade honom av och till. Då skulle smultron intas litervis var tredje timme över ett dygn. Ska vi vara överens om att en liter smultron är ungefär 1 400 smultron? Det är det! I alla fall var det åtskilliga liter som drottningen från Preussen, Lovisa Ulrika, på Drottningholm plockade åt sin vän Carl när han ojade sig över sin smärtsamma podager. De tu hade lärt känna varandra då drottningen visat sitt stora intresse för naturvetenskap och Linné visat framfötterna som läkare åt syfilispatienter i Stockholm. De umgicks mycket på Drottningholm och Linné var drottningen behjälplig med att ordna hennes vetenskapsbibliotek och naturaliekabinett.

Våra älskade midsommarjordgubbar var ett korsningsresultat. Arkitekten bakom jordgubbarna var en herre i Amerika som hette Lezier som utgick från de chilenska smultronen "fragaria chiloensis" som är större än våra parksmultron och korsade dessa med söta amerikanska smultron, de rubinröda "fragaria virginiara". Sedan korsades resultatet med de myskdoftande parksmultronen "fragaria mochata". När dessa kom till Sverige efter Linnés död kallades de för ananassmultron då parksmultronen hemmavid redan hade börjat kallas för jordgubbar. Så småningom blev smultron smultron och jordgubbar jordgubbar så som vi plockar och njuter dem i dag. 

Om än Linné tyckte illa om alkohol finns bevarat receptet på hans bål med smultron där man tar två deciliter smultron som är sköljda och häller över en flaska vitt vin som sedan får stå och dra ett dygn. Sötas gärna med honung eller socker. En bra midsommarbål som självfallet även kan blandas till, utan att Linné blir upprörd i sin himmel, med söta jordgubbar. Skiva då först jordgubbarna och blanda efter behag med det vita vinet.

Men nu ska vi ha klart för oss en sak till gällande midsommarbordet och snapsandet: att varje gång munnen sköljs med alkohol så minskar förmågan att känna grundsmakerna. Det är som att alkoholen tvättar bort delar av förmågan att känna sött, salt, surt, umami och beskt samtidigt som ångorna också slår sig på det olfaktoriska organet, det vill säga luktsinnet. Tänk på det med alla fördrinkar före de ambitiöst lagade middagarna.

Så här före vår största suparhelg (enligt systemets egen statistik) så kan det vara lämpligt att ta ytterligare en sentens ur Linnés Anmärkningar om brännwin där han liknar superiets inverkan på kroppen med tacklen på ett skepp:

"Brännwin är som med regn och tacklen på ett skepp. Tacklen står spända och då regn kommer spännas de än mer, att de nästan sprängs, men så snart vätskan är uttorkad bliva tacklen långt slappare än de först voro så att masten och stänger sedan runka och luta intill dess en ny regnskur kommer som åter gör dem fasta. Därför ser man den eländige brännvinssuparen då han om morgonen kommer ur sängen vara modfälld, darrande melankolisk och sjuk i alla lemmar så att han knappt kan sätta glaset till munnen att icke det utspilles, men så snart han fått i sig ett par supar då tacklen i hans kropp blir utspända och han blir fast, munter, eftertänksam och nöjd och på sitt sätt frisk, intill dess denne vätskan förflugit då han åter måste gripa till sin panacé och hjärtestyrkning och på det viset sarga sin tid fram."

***

Läs även: Den stora myten om vårprimörerna

Läs även: Undvik smaklöst extrafett på mackan