Mikra blinget
Bild: Ida Jansson
Det tog nästan ett sekel från det att man år 1797 upptäckte att diamanter består av rent kol, till dess att försök att tillverka en diamant på konstgjord väg faktiskt lyckades.
Länge var det endast möjligt att tillverka mindre diamanter. Men sedan en grupp amerikanska diamantmakare arbetat fram en ny teknik för att skapa de ädla stenarna finns det inte längre någon begränsning på hur stora diamanter som kan produceras.
En mikrovågsugn, lite kol och tio veckors väntan. Det är numera allt som behövs för att tillverka en diamant.
Enkelt uttryckt handlar det om att använda sig av mikrovågor för att »koka« kolpartiklar i metangas i mycket hög temperatur. Detta skapar partiklar som kristalliseras och blir till diamant – med exakt samma kemiska sammansättning som diamanter hämtade från naturen.
Marknaden för syntetiska diamanter är ännu i sin linda och de utgör inte ens en procent av det totala antalet karat diamanter som säljs varje år, enligt Bloomberg Businessweek. Men i USA har kedjor som Wal Mart börjat sälja artificiella diamanter och väldigt mycket talar till de syntetiska stenarnas fördel.
Priset för en syntetisk diamant är nästan hälften av vad en naturlig kostar. Ytterligare en aspekt är den etiska. Ända sedan Leonardo DiCaprios Hollywoodsuccé »Blood Diamond« från 2006 har många fått upp ögonen för hur industrin för så kallade blodsdiamanter är nära sammankopplad med krig och konflikter i de afrikanska länder där diamanterna utvinns. Med en labbtillverkad diamant behöver du inte ha dåligt samvete för den gnistrande stenen på fingret. Dessutom har tekniken i dag blivit så pass bra att det även för ett tränat öga är så gott som omöjligt att se skillnad på en äkta och en syntetisk diamant. Det krävs det en maskin för att göra.
Frågan är bara om konsumenterna tycker det är lika fint med en massproducerad mikrovågsdiamant som en sten med ursprung i naturen, skapad tjugo mil ner i jordens inre för många miljoner år sedan.
FAKTA | Tre dyrgripar
Cullinadiamanten påträffades 1905 i Sydafrika. Sågades i nio delar och slipades om. Den största av delarna, på 530 karat, sitter i brittiska kungahusets spira The Sceptre of the Cross.
Koh-i-noor betyder »Berg av ljus« på farsi och sitter i drottningmodern Elizabeths krona sedan 1936. Är en indisk diamant på 108,93 karat som tidigare satt på en vägg i Taj Mahal. Britterna tog stenen när de erövrade Punjab 1849.
Pink Star såldes i november 2013 för 83,2 miljoner dollar, över 540 miljoner kronor, på en auktion i Genève. Det gör den till världens hittills dyraste diamant.