När rören kom till byn

Natten till den 13 februari 2010 händer något i Slite. Mitt i snålblåsten och under den värsta vargavintern på flera decennier, anländer ett av världens största logistiska projekt till den lilla byn på Gotlands ostkust.

Ett halvt dygn försenat lägger det ned­isade fraktfartyget Unimar till vid Slite hamn. Hit – till Apotekskajen och närliggande Vikhagen – ska 58 000 betongbelagda rör lagras och lastas om, innan de läggs på havsbottnen mellan Portoyaviken i Ryssland och Greifswald i Tyskland.

Nord Streams 120 mil långa gasledning beräknas komma att kosta cirka 7,4 miljarder euro och för första gången ge en direktlänk mellan de enorma gastillgångarna i Ryssland och den allt mer naturgaskrävande europeiska marknaden.

Efter flera års hårt lobbyarbete har Nord Stream, ägt till 51 procent av den kontroversiella ryska energikoncernen Gazprom och lett av förre tyske förbundskanslern Gerard Schröder, lyckats övertala samtliga inblandade regeringar om gasledningens förträfflighet. Genom sin position mitt i ledningens sträckning blir Slite en av projektets viktigaste knutpunkter.

Prislappen för invasionen? Knappt 100 miljoner kronor, som Nord Stream med »god vilja« ger till Gotlands kommun för att bland annat kunna rusta upp hamnen i Slite. Den politiska enigheten om att inte godkänna gasledningen var länge total, men i mars 2008 godkände kommunfullmäktige projektet med röstsiffrorna 58–13. Upprördheten var stor. Riksenheten mot korruption inledde en förundersökning, men lade ner åtalet. Enligt svensk lagstiftning är det inte möjligt att muta en hel kommun.

I Slite verkar de flesta vara nöjda. Det lokala stuveriet har kunnat anställa 50 personer för Nord Stream-projektet. Flera invånare har fått fönster och balkonger tilläggsisolerade för att slippa oljudet från de specialbyggda lastbilarna. »Det här var det bästa dom kunde hitta på, ryssarna! Det ger jobb och det blir fart i samhället«, säger en invånare till Gotlands Allehanda.

Maktmännen har alltid intresserat sig för lilla Slite på Gotland – men de har kommit, sett och glömt igen. Vikingarna lade till i viken redan för tusen år sedan, men drog vidare på sina plundringsfärder så fort de kunde. När Gotland blivit svenskt på 1600-talet fanns storslagna planer på att förvandla köpingen Slite till stad, men de förverkligades aldrig. Hundra år senare ville Gustav III:s finansminister Johan Liljencrantz göra Slite till en lukrativ frihamn. Även de planerna upplöstes i ett ingenting.

På 1960- och 70-talen gjorde kryssningsfartygen mellan Helsingfors och Lübeck uppehåll i Slite. Turisterna invaderade orten men försvann lika snabbt som de kom. På nittiotalet minskade befolkningsmängden stadigt. Turisterna strömmade till på somrarna men resten av året klängde sig orten fast vid det lokala cementbruket. Slite framstod alltmer som en smältdegel av tomma löften och grusade förhoppningar.

Fakta | Gasledningen

Totalt 1 250 000 ton kommer att lagras och lastas om i Slite. Nord Stream har fem stycken rörlagringsplatser i Östersjö­området.

Omfång Totalt 58 000 betongbelagda rör kommer till Slite – tolv meter långa, 25 ton tunga och en meter tjocka.

Transport Från Tyskland på fartyg som rymmer vardera 160 rör.

Lagring Upp till 6 500 rör kan lagras samtidigt i Slite.

Fakta | Nord Stream

Det administrativa arbetet med Nord Stream inleddes 1997. Sedan ett antal år tillbaka ägs bolaget Nord Stream AG av OAO Gazprom (51%), Wintershall Holding AG (20%), Eon Ruhrgas AG (20%), N.V. Nederlandse Gasunie (9%).

Det har tagit många år för processen att godkännas av samtliga aktörer. Som sista instans sade Finland ja till projektet i februari 2010. Ledningen byggs i flera etapper och beräknas vara i full drift år 2012. Först läggs en ledning på Östersjöns botten, på ett maximalt vattendjup på 210 meter.

Efter igångsättning och utförliga tester kommer en andra, parallell gasledning läggas bredvid den första. 50 mil av den totalt 120 mil långa ledningen löper genom den så kallade svenska ekonomiska zonen.

Den fulla kapaciteten kommer att vara 55 miljarder kubikmeter naturgas per år. Uppnås detta kommer ledningen att kunna tillgodose 26 miljoner europeiska hushåll med gas. Gasen tas från ryska gasreserver i Yuzjhno-Russkoje, Jamalhalvön, Ob-Tazbukten och Sjtokmanfältet.