Njut av julens kryddor, men tro inte på deras läkande egenskaper

Kryddor är mystik, och nu inför jul blommar självutnämnda hälsoprofeter upp och pratar om kryddor som är antiinflammatoriska och som i stort sett helar hela kroppen. 

Så fungerar det naturligtvis inte. 

Visst kan en del kryddor, som exempelvis kanel, vara antiinflammatoriska vid en kemisk undersökning. Kanel innehåller nämligen kumarin. Den som äter för mycket riskerar dock att få bestående leverskador. Dofterna och smakerna från kanel och andra kryddor är intimt förknippade med julen och får oss därför att må bra. Smaker och dofter har en säregen förmåga att förflytta oss känslomässigt så att bara doften av kanel, nejlikor, stjärnanis, saffran, anis, kummin, senap och ingefära tillsammans och planterar omedelbart ”julkänslan” i oss.

Det är tydliga, varma dofter och smaker och det är inte för inte som pepparkakor anses göra oss snälla. Förr såldes de bara på apotek för att kryddorna ansågs främja hälsan. Låt oss säga så här om kumarin i kanelen att den kemiskt är en bensopyron (visst låter det förföriskt gott?). Visst har bensopyron använts som läkemedel mot just inflammation, ödem och kroniskt trötthetssyndrom, men det var länge sedan man vetenskapligt övergav den övertron på kanelen varför det inte längre är ett godkänt läkemedel i Sverige.

Nu är det förvisso skillnad på kanel och kanel. Den kanel som används och säljs mest av i Sverige är kassiakanel som har sitt ursprung i Sydostasien och innehåller stora mängder av kumarin till skillnad mot ceylonkanelen som innehåller en betydligt mindre mängd kumarin och därför – och över lag – har en mildare, rundare och mer intagande smak. Använd den i jul! Nu ska man förstås inte störa julupplevelsen med braskande varningslappar. Livsmedelsverket har publicerat vetenskapliga undersökningar om hur mycket kanel (kassia) man kan sätta i sig per dag utan att få leverskador och då hamnar vi på tillåtande en och en halv tesked om dagen. Å andra sidan ger den mängden inget inflammatoriskt skydd som hälsoprofeterna menar. Kanel skapar julfeeling, men kumarin skapar också andra minnesvärda och förförande dofter som sitter inmejslade i vårt känslocentrum. Till exempel framkalla minnet av sommaren. Olika slags gräs innehåller nämligen kumarin och det lösgörs när man klippt gräsmattan. Alla, vare sig gräsmatteägare eller ej, lockas känslomässigt till sommaren bara av tanken på doften av nyslaget gräs. Det doftar kumarin! 

Tänkte uppehålla mig ett ögonblick kring en blomknopp, nämligen den kryddnejlika som barn på dagis gärna kommer hem med instoppade i en apelsin för att locka till känslor av jul. Kryddnejlikor, som inte alls är släkt till blomman nejlika, innehåller ett ämne, eugenol, som är bedövande och som sedan länge använts av tandläkare ända tills man förstod att nejlikolja kunde ge allergiska reaktioner och även skador på arvsmassan. Förr var tilltron till kryddnejlikan obönhörlig och redan på 1500-talet ville man konstatera att kryddnejlikan var ett afrodisiakum... för män! Enligt en gammal handskrift skulle intag av kryddan ge styrka och öka lusten till kvinnor! 

I våra pepparkakor finns alltså kanel, kryddnejlika och även ingefära som därmed är en utpräglad julkryddning. Ingefära är nog den smaksättning som hälsogurus sätter sin största tillit till. Den ska kunna bota allt ifrån tandvärk till ledbesvär, rinnande ögon och förkylning, stärka immunförsvaret och vara bra för matsmältningen och till och med kunna bota envis hosta. Anledningen till den makalösa tilliten till ingefära är att det inte finns några särskilt allvarliga biverkningar, varför man kan fortsätta vräka på om dess helande effekt och sälja illasmakande så kallade ”shots” för dyra pengar i livsmedelsbutiken och fortsätta sina lögner om dess hälsobringande och helande effekt. 

Läste i en så kallad hälsotidning att den främsta av julens kryddor är saffran. Det kan väl vara sant vad smaken anbelangar, ingen jul utan saffransbullar och alldeles utmärkt att ha i riset året om som smaksättning. Så fortsätter tidningen och skänker saffran en hel rad hälsobringande effekter. Vad sägs om att den maxar immunförsvaret och hindrar tjocktarmscancer, skyddar mot Alzheimer och Parkinson? Det är humbug så det förslår. På ett annat ställe läser jag att man blir glad av saffran. Det kan man hålla med om för är det saffran i lussekatterna, vilket det självklart ska vara, ja, då blir man glad för att julen är nära. 

Bara några ord till. Senap! Visst finns det olika upplevelser? Olika konsistenser, smaker och som därmed också väcker olika minnen. Tänk senap på korven: lite mesig, lite söt, men med hemkänsla. Eller den engelska senapen till en ”pork pie”: ettrig, stark, nästan outhärdlig, men beroendeframkallande. Jämför den med julens goda hemlagade senap till skinkan där kanonkulan fått rulla i ett lerfat och grovt krossa blandningen av gula och svarta senapsfrön. Historiska kvacksalvare använde sådan senap mot såväl trög mage som förlamning. Nu nöjer deras nutida arvtagare sig med att påstå att den förhindrar cancer, något ovetenskapligt kan man väl påpeka. 

***

Läs även: Skinkan åker ut och kalkonen åker in till jul

Läs även: Ingen god jul utan Jansson