Öronbedövande fiasko

Det har länge varit brant uppförsbacke för de medelålders män som samlat håret i allt glesare tofsar medan de predikat vikten av rätt förstärkare och kablar mellan din ljudenhet och dina högtalare. Samma män som stressats av ord som »internet« och »mp3«, men som verkligen fått något svart i blicken när begrepp som »streamad musik« slängts i ansiktet på dem i hifi-affären. De har kämpat emot. Men nu har deras ledare fallit.

I veckan lanserades äntligen Pono, rockikonen Neil Youngs satsning på en bärbar musikspelare och nedladdningstjänst för ljudfiler av extremt god kvalitet. Den blev utskrattad.

»Pono« är hawaiianska och betyder ungefär »rättfärdighet«. Youngs mål är att rensa upp i det träsk av sönderkomprimerat ljud han hör så fort han tar ett steg utanför sina studiodörrar. Kanske har han bara varit där inne för länge?

Den vanligaste kritiken mot Ponos högupplösta ljudfiler är att det faktiskt är omöjligt för det mänskliga örat att höra skillnaderna mellan dem och en låt som spelas från en någorlunda högupplöst mp3-fil.

Pono lanserades med en elva minuter lång promotionvideo där rufsiga rocklegendarer, kompisar till Young – samma ålder, samma genre, samma yviga grå hårtestar – pratade om vilken otrolig upplevelse det är att höra musik i Pono-spelaren. Men när USA:s ledande teknikjournalist, David Pogue, gjorde ett ingående blindtest på fjorton personer mellan Pono och en vanlig Iphone tyckte majoriteten att den vanliga mp3-filen lät bäst.

Audiofilerna kommer att fortsätta bråka om detaljerna, men det verkar som att konsumenterna har bestämt sig. Kanske gjorde de det redan långt innan all vår musik hamnade på webbservrar. Ljudet spelar helt enkelt inte så stor roll.

Fakta | Andra ljudnördssatsningar

1. Wimp. Streamingtjänst som Jay-Z nyligen lade ett bud på. Vill konkurrera med Spotify genom att erbjuda högupplösta ljudfiler.

2. Sony NWZ-ZX1 Walkman. Sony har lanserat en deluxevariant av sin Walkman för runt 7 000 kronor.

3. Audiophilia.com. Audiofiler lever och verkar i sin alldeles egen subkultur. Självklart kan det vara roligt att kika in. Bara du inte råkar beställa en högtalarkabel för 6 000 kronor.