Puderjägarnas dilemma

Den har rullat runt på sociala medier i ett par månader nu, teckningen där en ensam demonstrant i gasmask har barrikaderat sig vid liftens ändstation med ett plakat på vilket det står: »99 percent of the powder is skied by 1 percent of the skiers«.

Som stod revolutionen för dörren.

Den här vintern, när det vräkt ner finsnö över alpkedjan, finns det puder så det räcker till alla. Men andra år. Andra år är krig.

Nuförtiden, när off-pist-folket varje år förökar sig likt lämlar, tvingas de breda ­bananskidorna söka sig längre och längre och längre bort från civilisationen. Allt för det där orgasmiska lyckoruset som endast ett orört halvmetersfluff kan ge.

I cirkelmönster har man rört sig från välkända alpdalar till anonyma, till västra USA, till Kanadas mest inkränkta hålor, till det hutlöst dyra Japan, till Argentina, till Chile, till Nya Zeeland, till den plats i Kaukasus som vid vinterns inbrott inte befinner sig i väpnad konflikt, till varsomhelst som är så exotiskt man vill det ska vara under after-ski-ljuget säsongen efter.

Kompasskonsensus just nu: Indiens en gång så fridsamma pärlorter är förstörda av ryssarna. Irans snö kan vara hur charmig som helst, men bergsmaten är mer hälsovådlig än en atombomb. I Engelberg pratar alla, verkligen alla, svenska. I Ryssland bör man vara bekant med maffian. ­Libanon var väl hett förrförra året? Alaska, jomenvisst, vildvibbar, fast är det så unikt egentligen?

Resonemanget slutar den här säsongen i Atlasbergen. Marocko och Tunisien. Afrika med touche av arabisk-vinter-efter-vår. Haken? Att det inte finns något puder att tala om där.

Så har cirkeln slutits för 1-procentarna. Tidningen Åka Skidor – som av produktionsskäl måste ligga en säsong i förväg – ägnade fjorton sidor i sitt senaste nummer åt att konstatera att hemma – alltså Åre – ändå är bäst. På forumet Freeride tipsar folk om små sörmländska stenblock man kan droppa ifrån.

Kanske, kanske, har den där teckningen gett resultat. Skidkolonialism känns sååå 2011.

Fakta | Tre orter som slutat vara spännande

Niseko, Japan. De glassiga magasinens sekt på japanska norrön är utrotningshotad. Grym snö. Men stenhårda regler för off-pist, det accepterar ingen fri radikal i dag.

Dizin, Iran. Ingen alkohol. En enda maträtt. Liftpersonal som måste mutas för att börja jobba. Orterna norr om Teheran är extrema nog för extremåkare. Men också lika tråkiga vid sidan av berget.

Gulmarg, Indien. Vidunderlig utsikt, absolut, och kashmirsk konfliktsdramatik. Men när överentusiastiska saltsjöbadsskidåkare inser att de tillhör en lägre kast än ryssarna är det inte så kul längre.