Så får du kärleksträff i cyberspace
Bild: Leo Sellén/TT
Svep höger eller vänster. Va?! Hur gör man egentligen, undrade en vän. Hon hade lämnat sin partner efter semestern och laddat ner en dejtningsapp. Hon är inte ensam. Vart tionde par separerar efter ledighet och skilsmässoansökningarna toppar när semestern är över.
Tur då att stigmat för nätdejtning är bortblåst. Redan för tio år sedan hade nästan en fjärdedel av alla svenskar mellan 25 och 60 år träffat sin partner via internet, enligt en Sifoundersökning. Hösten 2018 har The Economist temat som omslagsartikel, med slutsatsen att nätet har revolutionerat jakten på kärlek och förflyttat mötesplatsen till skärmen.
I Sverige är appen Tinder populärast. Användaren har två val: fattar du tycke för personens bild dra höger, annars svep vänster. Väljer båda höger är det en matchning och en chatt kan starta.
Beteendeekonomen Dan Ariely har funderat över vilken strategi som är bäst. Det stora problemet, enligt Ariely, är att människor chattar för länge. Där tar man reda på om personen också gillar Beatles, stör sig på spexande politiker och tycker om samma kulinariska kök. Allt stämmer, personen bakom skärmen verkar vara ens själsfrände. Men när verkligheten kommer – ett fysiskt möte inträffar – försvinner allt.
För kärlek är mer komplext än att matcha ihop utseende och intresse med en algoritm. Forskning menar att idealet är att så snabbt som möjligt träffas – utan att avslöja för mycket av ens trumfkort – för att sedan bli fascinerad av samma saker som man hade blivit i chatten.
Men det räcker inte för att en romans ska spira. Ekonomer kallar det ytliga kallpratet för dålig jämvikt. Båda tar den lätta vägen fast de borde ta det osäkra kortet och prata på riktigt (jag vet: läskigt). Psykologen Arthur Aron har utvecklat 36 frågor som skapar ideala förutsättningar för förälskelse. Frågornas karaktär rör sig från enkelt kallprat till mer personliga frågor som gör att människor kommer närmare varandra.
Men trots det tror vi ofta att något ännu bättre väntar runt hörnet. Ska man verkligen nöja sig med första bästa pirr?
Ja, varför inte? anser Gustav Almqvist, beslutsdoktorand på Handelshögskolan, som i en ännu opublicerad antologi om äktenskap grävt vidare i forskningen kring partnerval. Han menar att det är en dålig strategi att satsa allt på att hitta den allra bästa. I stället förordar han att välja mellan olika tumregler. Exempelvis skulle en sådan kunna vara att dejta ett gäng partners samtidigt. Så fort någon sticker ut – ta den. En annan beslutsfilosofi skulle kunna vara att bara nöja sig. Det blir bra ändå. Alternativet till att vara för selektiv är att det slutar med ingen. Den sista tumregeln – och den som Almqvist förordar allra mest – härstammar från den tyska psykologen Gerd Gigerenzer. Upprätta en punktlista och rangordna viktiga egenskaper som du eftersträvar hos en partner. Beta av listan metodiskt och potentiella partners faller bort på vägen. När det finns en kvar – ta den.
Lycka till! En studie från Chicagouniversitetet visade att par som träffats via nätet är mer nöjda med sitt äktenskap. Och att skilsmässor och separationer är mindre vanliga.