Satelliten ser dig

En junidag 2005 körde bulldozrar in i området Porta Farm i Zimbabwe. De stora maskinerna ingick i regeringens operation »Restore Order«, och när de var färdiga med sitt uppdrag hade hela området upplånats. 850 byggnader, inklusive skolor, var förvandlade till grus.

Nästan ett år senare publicerade Amnesty en rapport om händelsen. De starkaste bevisen var bilder tagna av kameror monterade på satelliter. Där syntes byarna som de såg ut före och efter.

– Om vi inte hade haft de här bilderna hade det inte blivit lika tydligt. Det fanns inga hus kvar. Det blir väldigt grafiskt att visa det på bild, säger Elisabeth Löfgren, pressekreterare på Amnesty.

I maj i år publicerade Amnesty en rapport om fångläger i Nordkorea. Vittnesmålen var få och gamla, och ingen hade varit på plats för att besöka de ökända lägren vars existens förnekas av regimen. Men också här fanns bevis i form av satellitbilder som snart publicerades i medier över hela världen.

En bild är ett kraftfullt verktyg för att bevisa att någonting har hänt, eller att ett förmodat fångläger faktiskt existerar. Tidigare har den som velat dokumentera ett fångläger, en massgrav eller något annat tecken på maktmissbruk varit tvungen att ta sig till platsen och fotografera för hand. I dag sitter kameran på en satellit som befinner sig ett par hundra kilometer upp i luften.

Än så länge är det ingen stat som kan förbjuda en satellit att passera över landet. Amnesty har också använt satellit­bilder för att övervaka den långdragna konflikten i Sudan. Bilderna har bland annat kunnat visa hur vapen har lastats ur lastbilar, trots ett pågående vapen­embargo. I projektet »Eyes on Darfur« drev Amnesty en hemsida där de uppmanade besökarna att själva hålla koll på satellitbevakade byar och rapportera övergrepp. På samma sätt bevakades Nigeria och Pakistan.

Amnestys vakande ögon är nu stängda. I stället har andra tagit över. I oktober förra året, under en resa till Sudan, drog skådespelaren George Clooney i gång ett projekt för att bevaka landet med hjälp av satelliter. Organisationen kallas Satellite Sentinel Project, och har sloganen »The world is watching because you are watching«.

George Clooneys projekt är ett samarbete mellan bland andra FN, Google och Digitalglobe, ett företag som säljer satellitbilder. Bevakningen av Sudan drog i gång i december 2010 och fick stort genomslag i juli i år, när satelliterna fotograferade vad som visade sig vara flera massgravar.

Satellitbilder har blivit ett kraftfullt verktyg i händerna på organisationer som vill skapa opinion kring staters och andras övergrepp på befolkningen. En organisation som ofta är inblandad är det amerikanska vetenskapssällskapet AAAS, The American Association for the Advancement of Science. AAAS har bland annat avslöjat brott mot mänskliga rättigheter i Burma och Sri Lanka, och i våras kunde organisationen visa hur den libyska staden Misrata såg ut efter regeringens bombningar. Allt med hjälp av satellit­bilder.

Själva tekniken är inte ny, den har drygt femtio år på nacken. Världens första ­satellitbild togs den 14 augusti 1959 av den amerikanska satelliten Explorer 6. Den oskarpa bilden föreställer en molntäckt del av Stilla havet och togs när ­satelliten befann sig över Mexiko. Sedan dess har tusentals satelliter skickats ut i rymden och i dag ägnar sig åtminstone ett hundratal åt att fotografera jordytan.

I takt med att tekniken utvecklas blir bildernas upplösning allt högre. De mest avancerade kamerorna sitter på de ofta hemliga, militära satelliterna. Hur bra upplösning militärens kameror har är okänt. Men en fingervisning är att även de civila satelliterna i dag är tillräckligt skarpa för att man ska kunna se, om än inte läsa, en uppslagen kvällstidning.

Att använda satelliter för att övervaka svårtillgängliga konfliktområden eller för att avslöja fångläger är relativt okontroversiellt. Men det finns andra brott som kan upptäckas med hjälp av satellitbilder.

EU har, inom ramen för sitt rymdprogram, startat något som kallas GMES, Global Monitoring for Environment and security. Också här finns en slogan: »Observing our planet for a safer world«. En stor del av bevakningen ska ske med hjälp av egna satelliter.

– Vad GMES vill göra är att skicka upp en hel flotta med satelliter, kanske ett dussin om ett par decennier, säger Göran Boberg, fjärranalysansvarig på Rymd­styrelsen.

Kostnaden för detta projekt kommer att hamna på tiotals miljarder euro.

– Det som är nytt är att Europa vill säkra en oberoende analys. Det är en maktfaktor. Ingen ska tala om för Europa hur tillståndet i världen ser ut, säger Göran Boberg.

Förutom att övervaka tillståndet i världen, framför allt miljöförändringar, vill EU använda satellitbilder för att bevaka Europas gränser. Det handlar bland annat om att upptäcka och spåra snabbgående båtar för att förhindra smuggling av narkotika och människor.

Men den som vill använda satellitbilder för att upptäcka brott behöver inte starta egna, dyra projekt. De senaste åren har allt fler bilder blivit allmänt tillgängliga. Genom tjänster som Google Earth, Eniro och Hitta.se har allmänheten fått tillgång till bilder över i stort sett hela jorden. Något som har fått vissa stater att oroa sig för att bilderna ska komma i fel händer.

När Google Earth lanserades reagerade Sydkorea på att grannen och ärkefienden Nordkorea nu skulle få tillgång till bilder på strategiskt viktiga byggnader. En liknande reaktion kom från Thailand där representanter för försvarsmakten ville stoppa vissa bilder på grund av risken för attacker.

Också tekniken för att behandla och analysera bilderna har blivit mer tillgänglig för privatpersoner.

– Den tekniska förmågan att hantera de här datamängderna har fullkomligt exploderat. Du kan sitta vid en laptop och göra egna analyser av satellitbilder, säger Göran Boberg på Rymdstyrelsen.

När såväl själva bilderna som analysen av dem blir billigare, kan också mindre organisationer använda sig av satelliterna. En kommun, till exempel.

Metria, ett statligt bolag som analyserar satellitbilder, inledde 2005 ett pilot­projekt tillsammans med Österåkers kommun. Syftet var, åtminstone till en början, att hitta en metod för att upptäcka svartbyggen längs den ö-rika kommunens många stränder.

Resultatet blev över förväntan. På en enda ö hittade satelliterna ett hundratal förändringar. Och Österåkers kommun består av över 1 000 öar.

– Vi kunde se om man hade lagt nytt ytskikt på bryggan eller om man hade byggt till. Så metoden fungerade verkligen, säger Sara Wiman, fjärranalysexpert på Metria.

Hur många av förändringarna som faktiskt saknade bygglov utreddes aldrig och metoden kom aldrig att användas av kommunen. Dels därför att resurser saknades till att utreda alla avvikelser som satelliterna skulle hitta. Dels är bygglovsfrågan politiskt känslig, särskilt i en skärgårdskommun som Österåker. Jakten på svartbyggen är i regel obefintlig. De fall som upptäcks kommer oftast fram genom en anmälan från en granne, och att börja jaga svartbyggen i den här skalan skulle vara som att sticka huvudet i ett getingbo.

I andra delar av världen är myndigheterna inte lika försiktiga. Staden Rom har använt satellitbilder för att upptäcka svartbyggen, i syfte att riva dem. I USA hittade myndigheterna i staden Riverhead förra året 250 olagliga pooler med hjälp av Google Earth, och staden fick in en halv miljon kronor i böter.

De satelliter som fotograferade Öster­åkers öar hittade inte bara tillbyggda bryggor och bodar, på bilderna syntes även om bryggägaren hade muddrat för att bättre kunna lägga till med sin båt. För större muddringar krävs tillstånd, men även mindre måste anmälas.

Den här upptäckten öppnade för en ny användning av satellitbilderna. Ett par år senare inledde Metria ett samarbete med Rikspolisstyrelsen och länsstyrelsen i Uppsala. Syftet var att ta fram en metod för att upptäcka olagliga muddringar.

En tio mil lång kuststräcka fotograferades med hjälp av satelliter, varpå ett mind­re, särskilt skyddsvärt område valdes ut för en mer noggrann analys. Metria hittade där femton säkra fall av muddring. Länsstyrelsen valde att anmäla fem av dessa till åklagare.

– Sedan är det svårt att bevisa brottsligt uppsåt. De fall som har kommit upp i rätten har inte blivit dömda, säger Oscar Törnqvist på Metria.

Varken kommunerna eller länsstyrelserna har än så länge använt sig av möjligheterna till satellitövervakning i någon större skala. Det har däremot andra myndigheter. Skogsstyrelsens 100 lokalkontor gör varje år en jämförelse mellan de avverkningar som syns på satellitbilderna och de anmälningar som skogsägare lämnat in. Flera fall av olaglig avverkning har anmälts till åklagare.

Och den svenska Kustbevakningen har sedan 2003 använt satellitbilder för att upptäcka oljeutsläpp. Tack vare ett EU-samarbete får myndigheten numera bilderna gratis.

Än så länge har myndigheterna begränsat sin satellitspaning till miljöbrott. Men från miljöbrott är steget inte långt till andra slags brott. Satelliterna kan användas som ett slags allseende, ständigt påslagna övervakningskameror.

Sara Wiman på Metria är då och då ute och föreläser för poliser om användningen av satellitbilder.

– Efteråt är det alltid någon polis som ringer och vill ha bilder från en viss dag. Men det är inte den typen av system. De satelliter som tar så högupplösta bilder har troligen inte tagit en bild just då. Och om man lägger en beställning kan det ta en månad, säger Sara Wiman.

De satelliter som har kapaciteten att övervaka ett område dygnet runt tillhör militären. För fyra år sedan i USA försökte regeringen Bush se till så att den lokala och regionala polisen fick tillgång till den avancerade militära satellit­övervakningen. Men tanken på att de all­seende ögonen i skyn skulle användas för att övervaka medborgarna orsakade en häftig debatt, och förslaget fick kritik för att kränka medborgarnas integritet. Två år senare, i juni 2009, lades det ner.

Men åtminstone en kreativ amerikansk polis har använt satellitbilder för att lösa brott. Ett av de mer kända fallen är polisen i Florida, som sökte efter den person som hade dumpat en 18 fot stor båt utanför Staden Pensacola. Med lite detektivarbete och bilder från Google Earth hittade polisen bilder på båten innan den dumpades, där den låg förtöjd vid den skyldiges båtplats.