Skräcken på Österlen

Inga namn. Inga ansikten. Inga bilder där det går att identifiera hus, gator eller trädgårdar. Att fråga om bränderna i trakterna kring Ystad är att möta rädsla.

De känner Honom, säger de, och vet hur Han fungerar. Lättkränkt. Känner igen folk. Han hämnas. Man vill inte prata öppet om det i en tidning.

– En natt när jag var på väg hem stötte jag på honom, jag ringde polisen direkt, säger en person i en by nära Ystad över en kopp kaffe.

De kallar honom Gryningspyromanen. Sedan 2003, när fem platser i Ystad brandhärjades en tidig morgon, har han gripits och släppts om och om igen. Han har förekommit i utredningar kring ungefär fyrtio bränder, men friats nästan lika ofta. Bara två gånger har han fällts i domstol för anlagd brand, och den ena gången friades han i högre instans.

I den här trakten verkar det ändå inte finnas något tvivel om den 47-årige mannens skuld. Han är Gryningspyromanen.

När han är på fri fot låser man dörren om natten och ser till att inte ha brännbart material liggande ute. Någon har strålkastare med rörelsedetektor monterad på huset.

– Hade jag varit han hade jag inte visat mig ute. Han måste vara ett av de mest hatade objekten i Sveriges land, säger en person som till slut går med på att uttala sig anonymt.

Inte minst retar det folket kring Ystad att han fått flera skadestånd för att ha suttit anhållen och häktad. 20 000 kronor här, 100 000 där.

– Själv får man kämpa för brödfödan och betala massor i skatt. Tydligen måste de se honom tända på för att kunna fälla. Då är något fel, rättsväsendet måste göras om, säger en kvinna med eget företag.

Hur hoppas de att det ska sluta?

– Det lämpar sig inte att skriva. Jo, jag hoppas att han åker fast för det han redan gjort. Och att han aldrig mer kommer ut, säger någon.
En man fyller i:

– Egentligen är det konstigt att det inte har blivit någon lynchmobb för att få ett slut på det här… Att någon tagit honom av daga, liksom.

Österlen och Söderslätt, från Haväng i nordost till Skurup i sydväst, semesterparadis och kulturmecka. Och så Gryningspyromanen.

I september förra året greps han av en polispatrull som mötte honom med en hoprullad tidning indränkt i brandfarlig vätska. Åtal väcktes aldrig. Det behövs mer för att fälla mannen.

Han gäckar Skånepolisen, och alla vet det.

Ewa-Gun Westford, kommunikationsansvarig hos polisen i Ystad, kallar Gryningspyromanen för en nationell angelägenhet. Hon har följt fallet i sju år och sett hur mycket pengar det kostat, inte bara i Skåne utan också i andra delar av landet. Hon efterfrågar mer spetskompetens till Ystad: spaningsexperter, personer som arbetar med gärningsmannaprofiler, modern teknik.

– I ett så här komplext fall kanske man till och med skulle behöva en lagändring. Vi behöver få någon lagförd för brotten, så att vi kan sätta punkt. Ytterst handlar det om rätt och fel. Vad är det för ett samhälle vi har som inte kan skydda sina medborgare?

Hon är väl medveten om att folk i trakten är rädda och arga. Den som frågar runt kan få reda på exakt var socialförvaltningen har ordnat bostad åt honom. Sådant vet folk. För ett år sedan, när han satt häktad, brändes hans dåvarande bostad ner. Baracken i Ystad sandskog mellan det exklusiva saltsjöbadet och den gamla färjeterminalen blev till aska.

Det är förvånansvärt mörkt på den lilla sidovägen. En kvinna i sällskapet tänder en stor, stadig ficklampa:

– Här borta ligger motocrossbanan. De fick några cyklar stulna i våras. Och det gamla sockerbruket brukade vara ett tillhåll för ungdomar förr, men det är lugnt nu. Ljuset där, det är bara några som arbetar sent.

Klockan drar mot nio, en måndagkväll i oktober. Nattvandrarna FAST spanar i Skivarp. De är inte del av nationella Nattvandrarna, som fokuserar på att bygga bra kontakt med unga ute på stan. FAST – För Alla Skivarpsbors Trivsel – har vandrat i åtta år nu, nästan varje natt.
De vill inte berätta så mycket om hur de arbetar, mer än att de träffas varje måndag för att prata om vad de sett och hört under veckan. De håller koll på Skivarp, väster om Ystad, och samhällena runt omkring.

– Människor tror att det är lugnt om natten när de sover, men så är inte fallet. Det är mycket verksamhet då, folk som kör omkring med droger och hembränt i dunk. Sådant försöker vi stoppa i första hand, det är inkörsporten till mycket ont, säger ordföranden Claes-Göran Kullberg.

Ser de något märkligt eller misstänkt ingriper de inte – de kontaktar polisen.

– Det är ju inte tillåtet att bedriva någon privatspaning. Vi får bara observera.

De har, säger de själva, stort stöd i samhället. Flera gånger har de fått »Dagens ros« i lokaltidningen och ungefär 300 hushåll är stödmedlemmar till en kostnad av 120 kronor om året. Nattvandrarna – mellan 20 och 30 personer – har en lägenhet och en bil.

Polisen gör på det hela taget ett bra jobb, menar de. Men de är kritiska mot samhällets system, som de tycker gynnar kriminella. Förut kunde de skicka sms med en bils registreringsnummer till Vägverket och gratis få uppgifter om ägare, besiktning, körförbud eller stöldanmälan i retur. Numera kostar det – trafikavgift, plus tre kronor.

– De bara skyddar brottslingarna, säger Claes-Göran Kullberg, som skickar mellan tio och femton sådana sms under en natt.

De har bra koll i alla fall, säger sig veta var de yrkeskriminella bor, vem som brukar sitta på kyrkogårdsbänken, vilka tider ungdomarna är ute.

De går förbi en lekplats, en snabb titt bakom häcken.

– Här har de skogat av rätt bra, det är skönt. Bakom höga buskar kan man göra mycket. I somras hittade vi rester av vattenpiprökning här, det var inte så kul… Men det är ju inte olagligt, säger en av nattvandrarna och fimpar kvällens första cigarett.

Gryningspyromanen? Ingen vill säga något om Honom. Det är för farligt.

För drygt ett år sedan klev han in på Skånska Dagbladets redaktion i Ystad.

– Jag är så trött på det här, sa han.

– Trött på alla hot och all skit jag får ta dagligen från Ystadsborna. Jag vill att de ska veta att jag aldrig krökt ett hårstrå på någon och att jag aldrig kommer att göra det.

Gryningspyromanen stod där och förklarade att det inte finns några bevis mot honom. Att han blivit en enkel måltavla för polisen efter att ha blivit misstänkt så många gånger. I rätten har han aldrig erkänt sig skyldig till några bränder. Men flera gånger har han antytt sin egen skuld och hotat tända på igen.

– Det kokar över, då får jag ur mig sådana saker, sa han till tidningen.

Dan Granvik är utredningsansvarig vid länskriminalen i Malmö, jämförelsevis ny på fallet. I ett och ett halvt år har han jobbat med Gryningspyromanen. Han beskriver mannen som intelligent, en person som hela tiden testar hur långt han kan gå och avsiktligt provocerar polisen.

– Han är förmodligen ganska rädd för Ystadborna. Ett snedsteg kan kosta honom livet. Då känner han sig relativt säker hos oss och gör små turer med ett kyrkljus i fickan för att vi ska plocka in honom.

Precis som Ewa-Gun Westford och de boende i Ystadtrakten önskar Dan Granvik att domstolarna skulle justera sina beviskrav.

– Är han ute kan det leda till att någon råkar illa ut. Den dag vi kan få lägga fram allting som pekar åt samma håll och domstolen använder sig av det… Man har ju dömt på indicier i andra ärenden, som narkotikabrott, så varför inte här?

Resonemanget är välbekant för Per Ole Träskman, professor i rättslära vid Lunds universitet. Han konstaterar att det alltid kommer att finnas rättsfall som är speciella, och då frågar människor efter speciallösningar. Något som han kallar »ohyggligt farligt«.

– Det leder väldigt snabbt till rättsosäkerhet. Jag tycker att det är ett tecken på en sund rättsstat att man ibland blir tvungen att frikänna fastän man i magtrakten känner att personen är skyldig. Motsatsen skulle vara mycket värre: att det räckte att känna i magtrakten att en person var skyldig för att kunna döma.

Grundregeln är att varje misstänkt fall ska bedömas för sig, men finns det en serie händelser där samma person figurerar kan man inte bortse från det faktumet. Det räcker dock inte som ensamt bevis.

– Beviskraven är inte lägre när man arbetar med indicier. Det måste fortfarande vara ställt bortom rimligt tvivel att det är en viss person som begått brottet och att det inte kan vara någon annan, säger Per Ole Träskman.

I dag är mannen som de kallar Gryningspyromanen fri. Inga formella misstankar riktas mot honom. Hans advokat Matts Johnsson säger sig inte ha något sätt att kontakta sin klient, till exempel via brev eller telefon, men berättar att mannen då och då själv söker upp honom. Matts Johnsson vill inte besvara några frågor utan sin klients godkännande.

Mannen har sagt till polisen att samhället har begått brott mot honom, och att han inte tänker förlåta förrän den 21 november i år, 2010.

Sju svåra år

Den 47-årige mannen har en lång historia av kriminalitet. På 1980- och 90-talen greps mannen flera gånger och dömdes till fängelse för stölder och narkotikabrott. Han fälldes också för sabotage av flera telefonstationer i Skåne, men friades i högre instans.

Oktober 2003
Fem platser i Ystad eldhärjas en tidig morgon. Mannen grips som misstänkt, men släpps. Under samma år misstänks mannen för omkring 15 bränder i trakterna kring Kristianstad, bland annat en brand i Heliga Trefaldighetskyrkan. Fälls inte för brott.

Februari 2004
Brand i ett hyreshus i Ystad. Mannen förhörs men släpps.

Juli 2004
Mannen misstänks för tre nattliga bränder i Ystad, varav en totalförstör en av kasernerna på Regementet.

September 2004
Konferensanläggningen Nils Holgerssongården i Västra Vemmenhög totalförstörs i en brand och kyrkan intill skadas svårt. Mannens skoavtryck hittas i kyrkan. Han döms av Kristianstad tingsrätt till sju års fängelse, men överklagar domen.

Februari 2005
Hovrätten friar mannen. Det går inte att utesluta att någon anlagt branden efter att mannen var i kyrkan i Västra Vemmenhög, enligt hovrätten. Mannen får 98 000 kronor i skadestånd.

Augusti 2005
Flera byggnader runt Vimmerby brinner, bland annat Emils snickarboa. Mannen är i trakten, följd av spanare från Rikskriminalen och specialpoliser från Nationella insatsstyrkan. Han förhörs, men släpps.

November 2005
Flera kulturbyggnader i Dalarna brinner, bland annat Zorns gammelgård. Mannen grips i Mora och ställs inför rätta.

Mars 2006
Mora tingsrätt beslutar om rättspsykiatrisk undersökning, som visar att mannen har en lättare psykiatrisk störning som inte motiverar rättspsykiatrisk vård. Han frias för branden i Zorngården, men döms till tre års fängelse för anlagd brand i Moras knivfabrik och glassfabrik. I hovrätten nekas han prövningstillstånd.

December 2007
Mannen släpps ur fängelset.

Juli 2008
Flera bränder inträffar i Simrishamn. Mannen häktas.

Augusti 2008
Mannen släpps ur häktet i brist på bevis, men döms senare till fängelse för hot mot häktespersonalen.

Oktober 2008
Tre privata hus i Ystad brinner samma morgon. Mannen anhålls men släpps efter tio dagar.

November 2008
En sommarstuga utanför Ystad brinner ner. Mannen sitter häktad över jul och nyår men åtalas aldrig.

Januari 2009
Mannen åtalas för stöld, hemfridsbrott och hot mot tjänsteman. Ystad tingsrätt dömer honom till fem månaders fängelse.

April 2009
Mannen friges villkorligt.

September 2009
Mannen grips misstänkt för förberedelse till anläggande av brand. Släpps efter några dagar. Han får 21 000 kronor i skadestånd för en tidigare häktningsperiod.

Januari 2010
Buhres Fisk i Kivik brinner ner. I medierna riktas misstankarna direkt mot mannen, men polisen har haft mannen under övervakning och säger att han inte är misstänkt.