Skumt flum till fina rum

Från att ha betraktats som en skum praktik för släckta rum finns yogan i dag i de flesta tränings- och hälsointresserades medvetande. Den moderna yogan handlar lika mycket om kroppen som själen. Och kanske allra mest, om självet.

Kön till garderoben är lång på partypalatset Berns i Stockholm. Vi tassar i strumplästen in i stora salongen. I prydliga rader ligger mattor.

Det är söndagskväll i november och fler än trehundra stockholmare har tagit sig hit för att göra yoga.

I den nedsläckta lokalen, endast upplyst av värmeljus, ska vi under de kommande timmarna med hjälp av våra kroppar, var och en så gott vi kan, försöka uppnå något bättre.

– Från 1970-talet och framåt har konceptet »hälsa« individualiserats och kommersialiserats, säger Helena Tolvhed. Hon är idrottshistoriker och genusforskare. Just nu arbetar hon med studien »Från folkhälsa till hälsoism?«, som bland annat behandlar hur hälsa och träning utvecklas till kommersiell marknad. Hon ser samhället röra sig bort från gamla tiders aktiva, upplysande folkhälsopolitik, mot något annat:

– Individen betraktas som en konsument som själv är ansvarig för att förebygga ohälsa. Runt detta växer en marknad fram: gymkedjor, kroppsbehandlingar, kläder, produkter och nya yrkeskategorier som personlig tränare. Yoga och wellness kan ses som del av denna process, framför allt marknadsförda till medelklassens kvinnor.

Det som vi i Sverige allra oftast menar när vi talar om yoga i dag är fysisk yoga. Olika ställningar, asanas, som utförs statiskt eller i sekvenser. Yogans historia, från rötterna i Indien, innehåller mycket mer. Den har många lager; psykologi, filosofi, religion. Men den moderna yogan, den du oftast möter i Sverige i dag, har sannolikt mer gemensamt med samtiden än med uråldriga traditioner.

– Hälsotrenden har gjort träning till ett sätt att förverkliga sig själv. Så när yogan har flyttat in på våra hälsocentra blir det naturligt den fysiska kroppsdisciplinen vi plockar upp, förklarar Katarina Plank, religionsvetare och forskare som studerat bland annat vad som händer när traditionella religiösa praktiker möter nya kontexter, och inte minst en sekulariserad kultur.

Delar av den moderna yogans rötter spårar Katarina Plank inte till Indien, utan till Småland. Där föddes 1776 Pehr Henrik Ling, den svenska gymnastikens fader. Med sitt gymnastiska system utvecklade Ling en träningsform som satte den egna kroppen i centrum. Målet var att hela kroppen skulle utmanas, för att skapa en god, allsidig kondition, bland annat genom statiska övningar. Än i dag ligger Lings rön och pedagogik till grund för den svenska skolgymnastiken. Men de plockades även upp internationellt av kristna hjälporganisationer som YMCA, och nådde i början av 1900-talet Indien. Där uppstod två traditionslinjer av fysisk yoga, som sedan dess har exporterats jorden runt. Ingen vet hur många yogautövare som finns i världen i dag. Bara i USA lär de vara fler än 24 miljoner. I Sverige har vi ingen liknande statistik. Men yogastudior finns i hundratal över hela landet, och de flesta gymkedjor erbjuder yogainspirerad träning.

– I dag är yoga träning för människor som vill hålla sig i form. När jag började trodde folk att det var att sitta helt stilla i ett mörkt rum med tända ljus, säger Leela Grethe Hansen, via Skype från Pune, Indien.

Hon är på sin tolfte resa till orten där iyengaryogan, hennes yogaform, har sina rötter. Hemma i Sverige driver hon sedan snart 30 år tillbaka Göteborgs Yogacentrum. Leela har sett hela utvecklingen av yoga i Sverige inifrån. Hon säger att för henne är yoga något man bär inom sig. Men att många i dag fokuserar på yogan som fysisk träningsform ser hon ändå som positivt. För dem kan de djupare sidorna öppna sig med tiden, säger hon. Framför allt de senaste åren har hon märkt hur hennes klientel på centret blivit mer mångfacetterat i takt med att kännedomen om yoga ökat:

– Vi har fler äldre i dag, och fler män. I somras hade vi några av IFK Göteborgs fotbollskillar hos oss. Det hade aldrig hänt för fem år sedan eller mer. Men fort-farande är det ju så att ska man välja mellan att köpa ett gymkort och gå på yoga som är dyrare så väljer många som inte har råd det första alternativet. Det finns en risk att det blir en tröskel för att börja med yoga, där man kan känna sig rädd för att inte passa in -eller göra bort sig. Det kan finnas en elitism, som vi vill motverka.

I Sverige har debatten kring yoga de senaste åren mest kretsat kring huruvida närheten till praktikens religiösa historia gör den lämplig inom till exempel skolverksamhet eller i kyrkan. I Nordamerika är en ännu större fråga just nu huruvida den västerländska yogan är ett uttryck för kulturell appropriering. Nyligen tvingades universitetet i Ottawa lägga ner sin återkommande och kostnadsfria yogaundervisning då studenter upplevde den som kränkande.

– Ju längre bak i tiden man kan förlägga en praktik, desto mer autentisk kan man sälja den som, säger religionsforskaren Katarina Plank.

– Att säga att yoga och mindfulness har sitt ursprung i tusenåriga asiatiska traditioner ger legitimitet och antyder att praktiken skulle vara mer äkta, mer verkningsfull. Det är att appropriera ett kulturellt, snarare än materiellt, arv. Människan är kreativ. Man plockar upp de element man tycker passar för att man ska kunna uppnå sitt eget mål. I det här fallet den perfekta kroppen, eller den perfekta hälsan.

När Pehr Henrik Ling utvecklade sitt gymnastiksystem var grundtanken att genom motion skapa inte bara starka individer, utan också en stark stat. Samma typ av strömningar fanns som bekant i Nazityskland, men även under 1900-talets början inom de två traditionslinjerna av fysisk yoga i Indien. Kroppen ska enligt dessa tankebanor tränas för att bli del av något större. Kanske till och med av solidaritet. När västvärlden tränar yoga i dag ser drivkrafterna, precis som samhället, annorlunda ut.

– En del feministiska forskare har sett det här som del av en rörelse bort från en syn på hälsa som en samhällelig angelägenhet, förklarar idrottsforskaren Helena Tolvhed.

– I stället blir det var och ens eget ansvar att förebygga ohälsa, när det kanske i själva verket är strukturer och normer, som förhållandena på arbetsmarknaden eller arbetsfördelningen i familjer, som gör oss sjuka. Det blir extra tydligt i och med att träningsformer som yoga ofta presenteras som ett sätt att hantera och motverka stress. Men kanske är det i själva verket arbetstidsförkortning som behövs?

På Berns får alla vi som ska yoga varsin liten kortlek med texten »Fuel happiness« tryckt på framsidan. Varje kort representerar en mindfulnessövning. »Choose happy«, upprepar psykologen Cecilia Duberg från scenen. Och den kraften har jag själv. Varken människorna runt mig i rummet eller gamla gudar har något alls att göra med att jag ska »välja glad«. Trots det beter sig alla här som troende. Vi har till och med tagit oss till en tempelliknande byggnad en söndag för att utöva någon form av rit. Forskaren Katarina Plank ser en ny sorts religion växa fram i kölvattnet av den tränings- och hälsotrend som drar fler svenskar än någonsin till gymmen och yogastudiorna:

– Religion är något som man gör, en materiell och kroppslig praktik, något som genomsyrar alla ens val. Och ser man det så kan religion lika väl innebära att man söker något gudomligt, som att man vill förverkliga sig själv genom att söka en inneboende potential eller forma sin kropp. Hälsa och självförverkligande har i dag blivit så nära sammanlänkande att de kan ses som en livsåskådning.

Fakta | Till Sverige på 1970-talet

Yoga är en gren i indisk filosofi, som i den äldre traditionen innefattar en mängd både fysiska och mentala/intellektuella tekniker. Den moderna yogan kom till Sverige under 1970-talet, och har sedan dess både spridits och utvecklats. Det finns mängder av yoga-former som kännetecknas av olika sätt att förhålla sig till yogans grundprinciper. Bland annat hatha, ashtanga, kundalini, Iyengar och den varma yogan bikram är vanliga i Sverige.