Svaren finns i bajset

Nationalparken heter kort och gott »W« och har fått sitt namn efter hur den är formad. Den 10 000 kvadratkilometer stora ytan ligger till största delen i Niger, men sträcker sig in i grannländerna Benin och Burkina Faso. Här bor det knappt några människor alls, bara vilda djur. Men en kvinna med det imposanta namnet Safouratu Alfa Gambari Imoru spenderar hela sina arbetsdagar med näsan neråt i den oländiga terrängen. Hon är på ständig jakt efter elefantavföring. Målet är att få veta mer om dessa djur.

– Elefanternas matsmältning är extremt ineffektiv. Därför kan vi lära oss nästan allt om hur de lever, var de befinner sig och exakt vilka växter de föredrar bara genom att studera deras bajs.

Det noggranna studiet av djuravföring har sedan lång tid entusiasmerat människan. Redan den äldre stenålderns jägare närstuderade lukt, färg och konsistens på sina bytens bajs, för att förstå hur de levde och maximera jaktlyckan. Moderna vetenskapsmän har sedan länge följt i jägarnas fotspår, men det är först det senaste decenniets framsteg inom DNA-teknik och kemiska analyser som på allvar revolutionerat studiet. Faktum är ju att det är betydligt enklare att samla avföring än att fånga in ett vilt djur och ta ett blodprov.

Det är tack vare studiet av djuravföring som forskarna lyckats göra stora framsteg inom aidsforskningen. 1989 upptäckte forskarna Eric Delaporte och Martine Peeters ett virus som var mycket närbesläktat med det mänskliga hiv-viruset hos en schimpans i fångenskap. De fyra åren som följde på upptäckten dammsög de skogarna i Kamerun på schimpansavföring för att kunna studera förekomsten av antikroppar. På så vis upptäckte de att schimpansen, tillsammans med gorillan, är det djur som i dag är den vanligaste bäraren av hiv-viruset.

Primatologen Cécile Néel har fortsatt deras arbete och arbetar nu i Kameruns skogar.

– I en del flockar bär 35 procent av aporna på viruset. Hittills har vi funnit sexton olika virusstammar och funnit att schimpanser i södra delarna av Kamerun bär på stammarna M och N i det mänskliga hiv-viruset. O-stammen bärs av gorillor, förklarar hon.

Med hjälp av ny teknik har nu biologerna på Smithsonian National Zoo i Washington lyckats mäta hormonnivån i djurens avföring, och på så vis mäta alltifrån djurets stressnivå, ålder och till och med ägglossning hos apor av honkön. Därigenom fann forskarna bland annat att i den sydafrikanska nationalparken Addo påverkades elefanternas brunstperioder av om det fanns en parningsvillig elefant av hankön i flocken och av regnperioderna. Genom att mäta och analysera stressnivåerna hos olika vilda djur blir det också enklare för forskarna att veta vilka hormoner som är bäst att använda när ett aggressivt djur behöver få en lugnande spruta – det är i princip bara att kopiera de hormoner som finns i djurets egen avföring.

I djurbajs finns celler och därmed DNA som säger det mesta om djuret: art, kön, och släktskap med andra lämnare av avföring. Det var tack vare den här sortens DNA-analys som forskarna vid Wildlife Conservation Society lyckades inventera tigerbeståndet i Bandipurreservatet i Indien.

Och tiden är inget hinder i denna bransch. Efter tusentals, kanske miljoner år i naturen hårdnar bajset och blir till ett fossil. Koprolit är det vetenskapliga namnet på avföringsfossil, det första kända exemplet beskrevs 1829 av den brittiske paleontologen William Buckland. Han var även domprost i Westminster Abbey och beskrevs som en riktig excentriker. Han använde koproliter från fisködlor, en grupp marina reptiler som påminde om dagens delfiner, för att dekorera en bordsskiva. Bordet finns i dag att beskåda på Philpot Museum i Lyme Regis i engelska Dorset.

Koproliter innehåller enorm mängd information om sina producenter, som ibland har varit döda i 400 miljoner år. Paleontologen Philippe Taquet på Paris Naturhistoriska museum har själv samlat in en ansenlig mängd fossilerad avföring i Niger.

– Tack vare dem lärde jag mig massor om dinosauriernas föda, men också om den tidens växtlighet. I koproliterna finns nämligen pollen som inte förstörts i tarmarna, säger han.

I maj fann en grupp sydafrikanska paleontologer hårstrån från en människa i koproliter från hyenor i en grotta nära Johannesburg som var mellan 195 000 och 257 000 år gamla. På grund av åldersdateringen tror därför forskarna att hårstråna kommer från ett exemplar av den tidigaste homo sapiens på jorden vars kropp ätits upp av hungriga hyenor.

I likhet med alla andra djur så lämnar förstås människan också avföring efter sig, som med tiden blir till fossil. 2002 gjorde arkeologen Dennis Jenkins en upptäckt i en grotta i Oregon. 700 koproliter, varav åtminstone sex konstaterades komma från en människa tack vare DNA- och proteinananlys. Med hjälp av kol-14-metoden fastställde forskarna att dessa människor levt för 14 300 år sedan. Dennis Jenkins drog slutsatsen att det redan ett tusental år före Clovisfolket – som länge ansetts vara det första folkslaget som bodde i Nordamerika – alltså bott grupper av människor där. Detta fynd bekräftar också tesen att Amerika befolkats av asiatiska stammar som kommit över Berings sund, eftersom DNA visar på karakteristiska likheter mellan amerikanska indianstammar och sibiriska folkslag.

Mycket gamla koproliter har också ett samlarvärde. På nätet finns flera sajter som säljer dessa speciella souvenirer. I fjol köpte en amerikan i Ohio, som äger ett företag som producerar ströbäddar åt djur, en koprolit från en sauropod, en växtätande jättedinosarie som levde på jorden för 140 miljoner år sedan. Priset? 960 dollar. I dag vilar klenoden på chefens skrivbord.

– Jag vill få mina anställda motiverade genom att tänka på bajs, förklarar han skrattande.

Översättnig och bearbetning: Anna Ritter