Utrota alla djävlar – eller?

Myggor terroriserar oss, fästingar sprider dödliga sjukdomar. Ingen av dem är huvudföda för något annat djur, och därmed inte oumbärligt i det känsliga ekosystemet. Så varför ska de över huvud taget få finnas? Här ligger även fästingarnas värddjur, rådjuret, illa till. För ett enda rådjur kan bära på 2 000 fästingar, varav många är honor som var och en bär på cirka 2 000 ägg.  Ett rådjur är därmed rena fästingfabriken, och ökar spridningen av de små djuren.

Fram till slutet av 1980-talet fanns exempelvis inga rådjur på Gotland. Åtminstone inte officiellt. Frågan hade diskuterats i ett par år och hösten 1989 var ett lagstadgat förbud mot import av rådjur till Gotland på väg. Men ett tiotal jägare och markägare förekom förbudet och smugglade in 50–60 djur till ön. I dag kan gotlänningarna skryta med att ön är hemvist för nästan 5 000 rådjur. Eller svära över det.

I takt med att klimatet blir varmare sprids fästingarna till allt fler områden. Thomas Jaenson, professor i medicinsk entomologi vid Uppsala universitet, och en av Sveriges ledande fästingforskare, har hittat de små blodsugarna så långt norrut som i Boden.

Han har föreslagit en radikal metod för att minska spridningen av fästingar, nämligen att skjuta av en stor del av rådjursstammen. De insmugglade, gotländska rådjuren vill han utrota helt, med motivet att de inte hör hemma i öns fauna. Frågan är om det är en överdriven reaktion?

– Fråga dem som har drabbats av TBE, som har fått ligga i respirator i ett år och sedan får sitta i rullstol hela livet, säger Thomas Jaenson.

TBE är en allvarlig form av hjärnhinne-inflammation som kan orsaka såväl förlamning som död. Vi befinner oss just nu i den så kallade TBE-säsongen, den tid då de flesta fall av den potentiellt dödliga sjukdomen anmäls. Förra året anmäldes 174 TBE-fall. Fram till 12 juli i år har Smittskyddsinspektionen fått in 35 anmälningar, vilket är nästan dubbelt så många som under samma period förra året.

Fästingar kan också bära på bakterien borrelia, som även den kan orsaka hjärnhinneinflammation och förlamning, främst i ansiktet. Borrelia drabbar mellan 10 000 och 25 000 svenskar varje år.

– Ur människans synvinkel är fästingen till 90 procent skadlig, för att den sprider så mycket sjukdomar. Det gäller i än hög-re grad i subtropiska områden där den sprider kreaturssjukdomar och blödarsjukdomar, säger Thomas Jaenson.

Pia Forsberg, professor i infektionsmedicin vid Hälsouniversitetet i Linköping, leder sedan 2006 ett forskningsprojekt som ska svara på frågan: Hur farligt är det att bli biten av en fästing? Forskarna samarbetar med ett sextiotal vårdcentraler som samlar in fästingar och blod från människor som blivit bitna. Hittills har 4 000 djur samlats in. 2 500 har analyserats.

Pia Forsberg kan ännu inte säga något om TBE, men för borrelia är resultaten tydliga. Mellan 10 och 35 procent av alla fästingar bär på bakterien, hur många varierar från ort till ort.

– Men det är väldigt få som blir sjuka.  En person har drabbats av hjärnhinneinflammation som en följd av borrelian, säger hon.

Förutom borrelia och TBE söker forskarna också efter spår av anaplasma, det som kallas fästingfeber, och richettsier, en grupp bakterier som kan orsaka en mängd sjukdomstillstånd, bland annat hjärtmuskel-inflammation och hjärtdöd.

Så vad fyller det här sjukdomsspridande spindeldjuret för funktion i det ekologiska kretsloppet?

Visserligen kan vissa fåglar och steklar tugga i sig en och annan fästing, men det är inga djur som är beroende av den för sin överlevnad. Möjligen skulle fästingen kunna få ett erkännande som väktare av orörd natur, då den håller människan borta från vissa områden.

Väktarfunktionen är något som fästingen har gemensamt med den irriterande stickmyggan. Fast stickmyggorna har en helt annan rörlighet än fästingarna, och deras väktarfunktion kan snabbt förvandlas till vad som kan beskrivas som rena krig-föringen, där det främst är mind-re samhällen vid nedre Dalälven som -attackeras.

Jan Lundström, biolog och mygg-expert, har i snart tio år lett kriget mot de täta svärmar av stickmyggor som stundtals gör det omöjligt att vistas utomhus i byarna längs Dalälven. De fällor som har satts ut har fångat uppemot 80 000 myggor i en enda fälla.

– Stickmyggorna är exceptionella eftersom de förekommer i så otroliga mängder, flyger överallt och sticker även mitt på -dagen, säger Jan Lundström.

Kriget förs med hjälp av helikoptrar som släpper sin last av bekämpningsmedlet Vectobac G över de översvämmade delar av Dalälven där myggorna lägger sina ägg. Fast i somras var myggorna få, Jan Lundströms fälla fångade endast ett 100-tal, och ortsborna har kunnat vistas utomhus för första gången på flera år.

Situationen vid nedre Dalälven är extrem, men det är inte bara där som stickmyggornas närvaro uppfattas som olidlig. En enkät som Sifo genomförde i somras på uppdrag av apotekskedjan Medstop utnämnde myggan till sommarmarodör nummer ett. Tusen svenskar svarade på frågan: »Vilken tycker du är den värsta sommarplågan?« 34 procent svarade myggan. Fästingen kom god tvåa med 27 procent.

Inte heller myggan har någon avgörande funktion i ekosystemet.

– Om de försvann skulle vi människor inte märka så mycket av det, säger Jan Lundström.

Fast han vänder sig emot själva resonemanget om nytta.

– Ingen organism är till för någon annan, stickmyggans roll är att säkra sin överlevnad.

Och han får stöd av världssamfundet. Biologisk mångfald har blivit en alltmer uppmärksammad politisk fråga. Under förra året, som av FN utsågs till mångfaldens år, satte EU:s regeringschefer upp målet att stoppa minskningen av den biologiska mångfalden till 2020.

En del i arbetet för biologisk mångfald är att bekämpa så kallade invasiva arter, som hamnat på en plats där de inte naturligt hör hemma. Kritikerna anser att den kampen är både ineffektiv och främlingsfientlig.

Debatten kring biologisk mångfald och invasiva arter gör en sak tydlig: människan har makten att bestämma vilka arter som ska finnas, och var de ska finnas. Vi kan välja att utrota rådjuren på Gotland. Liksom vi kan välja att bevara en livskraftig vargstam genom att »plantera« djur på nya platser.

I Naturvårdsverkets rapport »Mygg och Bti i nedre Dalälven« ställs frågan om myggorna ska betraktas som invasiva arter. Motivet är inte biologisk mångfald utan människans vilja att bosätta sig just här. Så här skriver myndigheten: »Vidare bör ställning tas till huruvida de vanligaste översvämningsmyggorna i området, -Aedes sticticus och A. vexans, ska betraktas som naturliga, skyddsvärda komponenter i ekosystemet, eller som invaderande arter som behöver bekämpas för att bevara mer ursprungliga naturvärden.«

Så vem ska bort?

Frågan ställs i årets temabok från Natur-skyddsföreningen som just har titeln »Vem ska bort?«. I boken ställs frågan till olika kändisar. Sångerskan Pernilla Andersson Dregen väljer först fästingen, sedan ändrar hon sig och väljer människan. Också Göran Persson, före detta statsminister, är inne på fästingen, som han kallar »en genomnegativ upplevelse«. Men väljer sedan att avstå, med motivet att när vi väl har börjat välja bort en art är det lätt att fortsätta. Sedan vet man inte var det slutar.

Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, har undervisat i miljö-kunskap i 15 år. Han brukar använda skade-djur som fästingen som exempel och fråga studenterna om de bör utrotas.

– Det är sällan som någon svarar ja, säger Mikael Karlsson.

Han menar att den enda rimliga utgångspunkten är att alla arter bör bevaras. Skälen är inte bara etiska och ekonomiska, det handlar också om naturen som kunskapskälla.

Han tar ett extremt exempel, smittkoppsviruset, som har utrotats som sjukdom men där två stammar har bevarats i laboratoriemiljö. Bör också de förstöras?

– De har ingen ekologisk roll, men om en epidemi utvecklas av muterade virus kan de användas för att ta fram ett botemedel. Så jag landar ändå i att ingen ska bort, säger Mikael Karlsson.

I Brasilien pågår forskning som, om den lyckas, skulle lyfta fästingens status från fruktad ohyra till något av en frälsare. En forskargrupp ledd från São Paulo har hittat ett protein i fästingens saliv som i laboratorieförsök har visat sig ha en förmåga att ta kål på cancerceller.

Vad stickmyggan kan bidra med återstår att upptäcka.