Vårt behov av ufon

I somras rapporterade människor på olika håll i södra Sverige att de hade sett ett okänt objekt sväva på himlen. Vad som såg ut som ett flygande tefat blev väl dokumenterat av semestrande svenskar med videokameran inom räckhåll, men astrofysikern Maria Sundin kunde snart skingra mystiken.

– Det var Jupiter som syntes ovanligt tydligt, förklarar hon.

Så brukar det sluta – det finns i regel naturliga förklaringar. Men enligt en undersökning från 1990-talet tror faktiskt var fjärde svensk att jorden ibland besöks av utomjordiska varelser i rymdfarkoster. I genomsnitt får också organisationen Ufo Sverige in ungefär en anmälan om dagen från någon som undrar om de har sett ett utomjordiskt fenomen.

Häromveckan öppnade brittiska försvaret, till stort glädje för alla ufo-fantaster, delar av sina gamla ufo-arkiv. För ett par år sedan gjorde Frankrike samma sak.

Ufon har alltså tagits på allra största allvar av betydligt fler än en handfull tekniknördar med livlig fantasi. I somras deklarerade till exempel den gamle Apollo-astronauten Edgar Mitchell att de amerikanska myndigheterna under årtionden tystat ned ett utomjordiskt besök i Roswell, New Mexico på 1940-talet.

I Sverige har vi en stolt ufo-tradition, ett världskänt ufo-arkiv och ett stabilt allmänintresse. Rapporterna som kommer till organisationen Ufo Sverige handlar oftast om ljusfenomen eller flygande föremål, men det förekommer även rapporter om objekt som talar till folk, jagar eller attackerar dem, låter eller luktar.

Den kittlande tanken på besök från yttre rymden triggas lätt inför åsynen av något märkligt föremål på himlen, och det är klart att 1900-talets utveckling inom flyg- och rymdforskning har öppnat möjligheter. Astronomen Marie Rudås tror inte på besök från utomjordingar eller att det pågår »någon chartertrafik runt jorden från yttre rymden«. Däremot har hon svårt att tänka sig att det inte skulle finnas liv någonstans bland universums 200 miljarder galaxer med ungefär lika många miljarder stjärnor i varje galax.

– Men ufon handlar mer om människans strävan efter enkla och spännande lösningar – det stämmer ju bra in på utomjordingar.

Clas Svahn, som har varit ordförande i Ufo Sverige sedan 1991, tror att ufon är ett slags religiös respons på okända fenomen som vi stöter på, ett sökande efter tröst och mening. Själv tror han inte på utomjordingar, utan drivs av ren och skär nyfikenhet – han vill hitta förklaringen till vad folk har sett.

Trenderna i förekomsten av ufon är inte så tydliga som man skulle kunna tro. Det kommer varken fler eller färre ufon med högkonjunktur eller regeringsskiften och inte heller tycks storfilmer som »Närkontakt av tredje graden« eller tv-serien »Arkiv X« påverka rapporteringen. Däremot får Ufo Sverige fler anmälningar när det rapporteras om misstänkta ufon i media – men då handlar ökningen i regel om äldre observationer. Det som påverkar observationerna mest är ljuset; under de ljusaste månaderna sjunker rapporteringen ordentligt och de flesta observationerna görs nattetid.

Den typiske UFO-observatören kan inte heller riktigt ringas in, utan kan enligt Clas Svahn verkligen vara vem som helst – från snabbköpskassörskan till gatsoparen till överbefälhavaren själv. 1948 rapporterade dåvarande ÖB Helge Ljung om ett föremål som störtade i en sjö. Just det fallet har ännu inte fått sin naturliga förklaring.

Ju högre utbildning personen har, desto mer brukar de krångla till det – man lägger in omöjliga tekniska saker som inte finns, berättar Clas Svahn.

– Bäst är bönder – de säger vad de ser och kan hålla reda på väster och söder.

Över tid har Clas Svahn märkt av ett skifte i attityden till ufon. I dag är det mindre provocerade och knäppt att tala om flygande tefat – det sticker inte ut på samma sätt. Dessutom är det lättare att dokumentera saker med den nya tekniken. Men det tycker Clas Svahn är på gott och ont.

– Det ökar bara bruset och vi får in väldigt mycket skräp. Folk som tagit bilder på semestern och säger »titta ett tefat« och så är det en fågel, suckar han.

Ingen Fokus talat med kan utesluta att det har förekommit besök på jorden från yttre rymden, men det är inte heller någon som tror att det har skett. Astrofysikern Maria Sundin har aldrig sett några belägg för att det skulle ha inträffat.

– Jag är science fiction-tokig och skulle tycka att det var så kul om det var sant, men det räcker inte med vilja.