Han var ”en samtalets mästare”

Den moderna televisionen i Sverige föddes, efter decennier av statligt monopol, i kupper och kaos, krig och konkurrens, i skiftet mellan åttio- och nittiotal. Entreprenören och finansmannen Jan Stenbeck startade den satellitsända kanalen TV3 på nyårsafton 1987. Drygt två år senare följde TV4 som började sända den 15 september 1990. Socialdemokraternas riksdagsledamot Maj Britt Theorin ville visserligen förbjuda parabolantenner för att skydda svenska folket från reklam och andra osedligheter som var på väg att tränga in i deras hem. Men tekniken och tiden hade sprungit ifrån henne.

Tillgången på pengar var god. Aptiten på risk likaså. Och etermedia – som dessförinnan närmast hade varit ett skrå – drog till sig en ny sorts människor. Orädda och välutbildade unga rookies som startade produktionsbolag och fyllde de nya tv-husen, både framför och bakom kamerorna. Detta var före internets genombrott och tv förenade fortfarande landet. Tidningarnas tv-bilagor blev förnödenheter i varje hem i takt med att antalet kanaler exploderade. Programmen var det stora samtalsämnet vid lunchbord och i fikarum. Idrott utanför rutan räknades knappt. Atmosfären i den framväxande branschen var glödhet. Intriger smiddes. Armbågar vässades. Armbågar användes. Egon pumpades fulla. Fanns då ingenstans ett lugn som gav balans? Åjo.

–Björn Unger var en avvikare. Han stod för lugnet. Han var tystlåten. Han kunde lyssna, säger veteranen Jan Scherman, som var med och startade TV4 och var dess vd 2001-2011. 

Unger beskrivs som ”en samtalets mästare”. Med en blandning av humor och allvar och en glimt i ögonen drev han samtalet i rätt riktning, en för tidsandan och branschen tämligen unik förmåga. Han respekterade ”publicistik”, vilket betyder på branschlingo betyder idéer, kreativitet och programinnehåll. ”Men”, noterade Scherman om sin bransch, ”Man måste kunna räkna också. Och Björn var en skicklig navigatör i samarbetet mellan ägare och medarbetare.”

Unger rekryterades till vd-stolen i TV4 år 1991 från motsvarande position i Rikskuponger AB. Den stormiga kampen om koncessionen för en svensk marksänd reklam-tv-kanal rasade som bäst. Till allmän förvåning lyckades Jan Stenbecks koncern Kinnevik knipa tillståndet framför nosen på TV4, som ägdes av Wallenbergbolaget Patricia och lantbrukarrörelsen LRF. Stenbeck överlät därefter koncessionen till TV4 i utbyte mot att han fick bli största ägare i kanalen. För Unger gick det sämre. Tillsammans med TV4:s båda grundare Ingmar Leijonborg och Gunnar Bergvall fick han brutalt sparken av Jan Stenbeck inför öppen ridå vid en beryktad utfrågning på Publicistklubben i Stockholm en kort tid senare. Björn Unger bytte bransch och övergick till finansindustrin och opitionsföretaget OM, som senare köpte Stockholmsbörsen och blev OMX.

Vid sidan av arbetet och familjen var segling Ungers stora passion i livet.

Intresset föddes redan under uppväxten vid Kungsbackafjorden på Västkusten. Där började han också att lagra göteborgska ordvitsar som han senare i livet gärna plockade fram när det passade. Han kom att bli en entusiastisk idrottsledare i sporten och stöttade bland annat Sveriges utmaning i Americas Cup 1977. Han var engagerad i KSSS och under flera år ordförande i Svenska Seglingsförbundet och satt även i det internationella förbundets styrelse. I den egenskapen kom han bland annat att besöka OS och det föll sig därför naturligt att han, vid sidan av OM-grundaren Olof Stenhammar, ledde Sveriges försök att få sommarspelen till Stockholm år 2004.

”Med sitt lugn bemästrade han alla väder. Fokus i storm, bleke och allt däremellan, med en förmåga att lugnt uppmuntrande kommentera trim och fart, alltid med en ambition att styra till topp-placeringar”, skrev en seglarkollega i en nekrolog. Och vilket ord var det nu som Jan Scherman använde för att beskriva sin företrädare i TV4? Javisst, ja: Navigatör.