Stuart Graham – En av näringslivets finaste ledare

Stuart Graham var en sympatisk sort och kallades aldrig för annat än Stu. När han blev koncernchef för Skanska beställde han direkt ett konstverk till sitt arbetsrum. Men ingen dyrbar oljemålning. Nej, han ville ha en stor inglasad affisch med en bild föreställande två stövlar djupt nedtryckta i geggan på en byggarbetsplats. På bilden lät han skriva: "It is where the money is." Att en person, som många anade skulle vara en amerikansk hot shot, valde just det motivet spreds genast som en tornado genom organisationen.

Stu gjorde sin tidiga karriär i byggbolaget Sordoni på den amerikanska östkusten. Firman blev senare ett av de första företagen som Skanska förvärvade i USA. Efter ett antal framgångsrika år blev han chef för hela Skanskas amerikanska verksamhet innan han 2002 fick ta över rodret i hela koncernen, en roll han lämnade 2008. Men han fortsatte som styrelsemedlem och blev sedermera också styrelsens ordförande.

Att låta en amerikan bli vd för ett bolag med så djupa svenska rötter – företaget började en gång som Skånska Cementgjuteriet – var nog inte självklart för alla. Men med sin djupa kärlek till byggbranschen och en stor respekt för arbetet som görs längst ut i linjen, blev han dock snabbt en helt ny typ av ledare för det anrika företaget.

Stu skrev tidigt på vd–stolen en bok med titeln ”The little red book” (en avsiktlig och skämtsam anspelan på Mao Zedongs ”lilla röda”) som innehöll några fundamentala regler för att kunna växa och driva en byggverksamhet på ett lönsamt sätt. För just att nå stabil lönsamhet, var Stuart Grahams mantra. Boken blev snabbt något som lästes i byggbodar från Tomelilla via Austin och Patagonien till Gdansk. 

Skanska fick en tydlig riktning genom det nya ledarskapet som innebar att en process kom på plats för att utveckla chefer i hela koncernen. Det finns inga ”produkter” i ett byggbolag, utan all framgång baseras på att man får gruppen och projektet att fungera – ute på bygget eller i de centrala, stödjande funktionerna. Idag kan vi i Sverige se effekterna av det arbete Stu ledde, där ex-Skanskingar sitter på många av näringslivets tyngsta positioner i fastighets- och byggbranschen. 

Men Stu hade fler fokusområden än bara lönsamhet och att utveckla chefer. En nolltolerans mot etiska brott infördes, något som kan tyckas självklart – men Skanska hade i likhet med konkurrenterna skakats av kartellanklagelser och annat. På samma sätt infördes en nolltolerans mot skador på byggarbetsplatser. Om någon medarbetare miste livet på en byggarbetsplats, något som tyvärr fortfarande sker i den här typen av verksamhet, stannade arbetet på Skanskas alla arbetsplatser i hela världen för att man först skulle prata om personen som avlidit och vad man måste lära för framtiden, följt av en tyst minut.

Det tar oss till det viktigaste med Stuart Graham, hans eget ledarskap. Jag träffade nyligen fackföreningen Byggnads ansvariga på Skanska från tidigt 2000-tal. Han hade inte hört om Stus bortgång och konstaterade med tårar i ögonen att "han var den bästa chef jag någonsin haft". Bra chefer har den speciella egenskapen att deras ledarskap liksom fortplantar sig i organisationen, även de som befann sig flera nivåer under Stu i hierarkin kände det som om han var just deras chef.

I slutet av sin vd-period var Graham med på ett möte i USA och höll ett kort öppningstal innan han gav ordet till kvällens huvudtalare, som var en annan av Skanskas mest uppskattade chefer. När den senare gick upp på scenen så började han med att säga att det var en omöjlig uppgift att gå på efter Stu, det var, sa han, "som att ha Beatles som förband".

En av näringslivets finaste ledare har gått vidare. Men som med allt riktigt bra ledarskap lever de värderingar han spred vidare genom nya generationer.