Anders Nyrén
Anders Nyrén dog vid en ålder då näringslivets toppdirektörer ser fram mot intressanta år som styrelseledamöter och rådgivare.
Han var en av de främsta karriärdirektörerna i den 50-talsgeneration som nu sitter vid makten. Så sent som 2007 sågs han till och med som Wallenbergarnas kommande främste utmanare i näringslivet.
Men olika omständigheter – som global finanskrasch med följande industrikris, personmotsättningar inom Handelsbanken och flera ägarstrider i kombination med en presskandal om skogsbolaget SCA:s jaktstuga – släckte hans karriär i förtid våren 2015, just när han skulle bli styrelseordförande i Industrivärden. I stället blev det en kamp mot den sjukdom som tog hans liv.
Berättelsen om Anders är en påminnelse om hur sårbara företagsledare är för ständiga kaotiska händelseförlopp. Med tiden minskar handlingsfriheten.
Direktörsonen Anders kunde sätta full fart redan från början, pappan var vd i Göteborgs Bank som på den tiden räknades till storbankerna. Unge målmedvetne Anders bärgade ett fint nyinstiftat stipendium och kunde åka till UCLA i Kalifornien för en masterutbildning i företagsekonomi.
Vid hemkomsten började han arbeta i 70-talets börskomet Beijerinvest, närmare bestämt på färgbolaget Beckers. Beijerinvest slogs samman med Volvo – delvis på grund av koncernchefen P G Gyllenhammars intresse för oljehandel – i Beijerinvests dotterbolag STC. Men just då kom den »andra oljekrisen« och det blev unge Anders Nyréns nya roll att rensa upp bland alla olönsamma oljeavtal.
Det kunde nog ha blivit en Volvokarriär men i stället valde 33-åringen vd-jobbet i ett litet förhoppningsföretag i optionshandel 1987, Optionsmäklarna (OM). Stockholmsbörsen hade vaknat ur en lång Törnrosasömn och svenskarna hade inte behövt någon lagstiftning om optioner. En konkurrensfördel för OM.
Fem år senare var företaget ett av börsens mest omsusade företag, lilla Sverige var världsledande i elektronisk börshandel med ett system från OM som hette SAX. Det skulle bli fler stora framgångar, men Sverige var nu i full bank- och fas-tighetskris och Anders Nyrén lockades till städbolaget Securum som vice vd; varifrån han några år senare rekryterades till nysanerade statliga banken Nordea, som chef för företagsaffärerna. I statens sold alltså.
Den påtvingade nedvärderingen av kronan, från hösten 1992, satte dock fart på svenska privata näringslivet igen och byggjätten Skanska behövde en ny finanschef. Vem kunde passa bättre än Anders? Mer intressant än Nordea i det läge som uppstått.
Det svenska ägarsystemet knakade. Nyss var Skanska i en ägarkonstellation med Volvo, men nu klipptes många av ägarbanden eftersom utländska ägare kom in på bred front och det nya fond-ägandet blev allt viktigare. Renodling var tidens melodi eftersom fonderna vill ha stora renodlade företag i sina ägarportföljer. Skanska anpassade sig snabbt.
Byggjätten råkade hamna i Handelsbanksfären via investmentbolaget Industrivärden, dit Anders Nyrén rekryterades som vd år 2001. Sandvik följde med. Året därpå togs beslutet att Industrivärden skulle koncentrera sig på ett fåtal, stora renodlade industribolag; en strategi som framstod som mycket framgångsrik under den »superkonjunktur« som efterrfrågan i det allt större Kina skapade. Ericsson, Volvo, Sandvik, SCA och Skanska fick alla fullt upp. Anders Nyrén hade nått de översta kommandohöjderna i svenskt näringsliv.
Han bör alltså vara ihågkommen inte främst som ett offer i ett kaotiskt maktspel, utan framför allt för en ovanligt spännande och intressant yrkeskarriär.
Ronald Fagerfjäll
Journalist
Anders Nyrén dog vid en ålder då näringslivets toppdirektörer ser fram mot intressanta år som styrelseledamöter och rådgivare.
Han var en av de främsta karriärdirektörerna i den 50-talsgeneration som nu sitter vid makten. Så sent som 2007 sågs han till och med som Wallenbergarnas kommande främste utmanare i näringslivet.
Men olika omständigheter – som global finanskrasch med följande industrikris, personmotsättningar inom Handelsbanken och flera ägarstrider i kombination med en presskandal om skogsbolaget SCA:s jaktstuga – släckte hans karriär i förtid våren 2015, just när han skulle bli styrelseordförande i Industrivärden. I stället blev det en kamp mot den sjukdom som tog hans liv.
Berättelsen om Anders är en påminnelse om hur sårbara företagsledare är för ständiga kaotiska händelseförlopp. Med tiden minskar handlingsfriheten.
Direktörsonen Anders kunde sätta full fart redan från början, pappan var vd i Göteborgs Bank som på den tiden räknades till storbankerna. Unge målmedvetne Anders bärgade ett fint nyinstiftat stipendium och kunde åka till UCLA i Kalifornien för en masterutbildning i företagsekonomi.
Vid hemkomsten började han arbeta i 70-talets börskomet Beijerinvest, närmare bestämt på färgbolaget Beckers. Beijerinvest slogs samman med Volvo – delvis på grund av koncernchefen P G Gyllenhammars intresse för oljehandel – i Beijerinvests dotterbolag STC. Men just då kom den »andra oljekrisen« och det blev unge Anders Nyréns nya roll att rensa upp bland alla olönsamma oljeavtal.
Det kunde nog ha blivit en Volvokarriär men i stället valde 33-åringen vd-jobbet i ett litet förhoppningsföretag i optionshandel 1987, Optionsmäklarna (OM). Stockholmsbörsen hade vaknat ur en lång Törnrosasömn och svenskarna hade inte behövt någon lagstiftning om optioner. En konkurrensfördel för OM.
Fem år senare var företaget ett av börsens mest omsusade företag, lilla Sverige var världsledande i elektronisk börshandel med ett system från OM som hette SAX. Det skulle bli fler stora framgångar, men Sverige var nu i full bank- och fas-tighetskris och Anders Nyrén lockades till städbolaget Securum som vice vd; varifrån han några år senare rekryterades till nysanerade statliga banken Nordea, som chef för företagsaffärerna. I statens sold alltså.
Den påtvingade nedvärderingen av kronan, från hösten 1992, satte dock fart på svenska privata näringslivet igen och byggjätten Skanska behövde en ny finanschef. Vem kunde passa bättre än Anders? Mer intressant än Nordea i det läge som uppstått.
Det svenska ägarsystemet knakade. Nyss var Skanska i en ägarkonstellation med Volvo, men nu klipptes många av ägarbanden eftersom utländska ägare kom in på bred front och det nya fond-ägandet blev allt viktigare. Renodling var tidens melodi eftersom fonderna vill ha stora renodlade företag i sina ägarportföljer. Skanska anpassade sig snabbt.
Byggjätten råkade hamna i Handelsbanksfären via investmentbolaget Industrivärden, dit Anders Nyrén rekryterades som vd år 2001. Sandvik följde med. Året därpå togs beslutet att Industrivärden skulle koncentrera sig på ett fåtal, stora renodlade industribolag; en strategi som framstod som mycket framgångsrik under den »superkonjunktur« som efterrfrågan i det allt större Kina skapade. Ericsson, Volvo, Sandvik, SCA och Skanska fick alla fullt upp. Anders Nyrén hade nått de översta kommandohöjderna i svenskt näringsliv.
Han bör alltså vara ihågkommen inte främst som ett offer i ett kaotiskt maktspel, utan framför allt för en ovanligt spännande och intressant yrkeskarriär.
Ronald Fagerfjäll
Journalist
