Anne Kulle
Julen 2011 var SVT:s julkalender lite Dickensk. »Tjuvarnas jul« var en julsaga som doftade gammaldags och i en julsaga behövs en elaking – varför inte en sträng varuhusdirektör? En direktör som utnyttjar stadens barnhem för slavarbete och som själv tjänar stora pengar på detta.
Det var där Anne Kulle kom in i bilden. Skådespelaren var då 67 år gammal och konstaterade nöjt i Norrtelje Tidning inför det första avsnittet: »Det är alltid roligt att göra elaka personer, det är väldigt tacksamt. Men jag hoppas att jag får chansen att vara med i någon tv-soffa och berätta att jag inte är så där i verkligheten.«
Om hon fick vara med i någon tv-soffa och berätta förtäljer inte historien. Däremot är det känt att Kullehusteatern i Norrtälje, som hon själv grundade 1999, betydde mycket för henne. Sedan Strindbergs »Paria« sattes upp, har Anne Kulle och Kullehusteatern kuskat runt i Roslagen på somrarna.
Genom åren har många kända skådespelare och regissörer gästspelat, som Olof Thunberg, Shebly Niavarani, Jan Johannesson, Anita Ekström och Pierre Lindstedt. De första åren var det Strindberg och Tjechov för hela slanten, men sedan länge kastar sig Kullehusteatern mellan Molière, Jerome K Jeromes »Tre män i en båt«, August Blanches »Ett resande teatersällskap« och mer Strindberg och Tjechov.
Så sent som i somras sattes »Betjänten« av Carlo Goldoni upp. Anne Kulle spelade själv den listige och ständigt hungrige betjänten och Norrtelje Tidnings recensent skrev:
»Anne Kulle gör rollen som betjänten i krullig, röd peruk och harlekinmönstrat klänningsliv. Listig och lurig, med tvära kast mellan de båda herrar hon tjänar: Federigo och Florindo, som kommer till Venedig för att söka efter sin älskade Beatrice.
Hon rör sig mellan dem, medan hon trasslar in sig mer och mer i förklaringar, samtidigt som hon beklagar sig över livet som pensionär, med tydliga blinkningar till vår egen tid.«
Bara några dagar innan Anne Kulle gick bort efter en tids sjukdom, gick Kullehusteatern ut med att Annes dotter Linda Kulle, även hon skådespelare och regissör, som bland annat regisserade just »Betjänten«, skulle ta över som teaterns konstnärliga ledare. När Anne Kulle drog i gång teatern två år efter maken Jarl Kulles död blev arbetet med teatern ett sätt att samla kraft i sorgen men för Norrtäljes teaterintresserade var hon viktig sedan länge. När det var som mest hade hon hand om sex olika grupper för olika åldrar i Medborgarskolans regi.
Linda Kulle förklarade i Norrtelje Tidning att visst var hennes mamma känd som Jarl Kulles fru som gick på flärdfulla galor. »Men det var sekundärt för henne. Hon verkade inom teatern. Fråga bara alla hennes teaterbarn hon har haft genom åren.«
När Anne fortfarande hette Nord, innan hon gifte sig med Jarl Kulle 1976, var hon bland annat med i filmer som »Åsa-Nisse på Mallorca« och »Ministern« och spelade på Dramaten, Oscars, Stadsteatern och Scalateatern.
Senare tog karriären fart igen, inte minst på Kullehusteatern, men också med flera uppsättningar på Åland, och 2002 satte hon upp »Eken« av Margareta Lindberg på Stockholms Stadsteater.
Apropå nyss nämnda Scalateatern gjorde Anne Kulle comeback där i september 2018 för att fira att det då var 50 år sedan »Hair« gjorde succé.
DN:s recensent Bengt Jahnsson skrev den 21 september 1968 om »Hår«, som den hette på Scala: »Anna-Bella Munther och Anne Nord var ljuvligt spröda som uppvaktande brudar, tålande det mesta bara de fick vara i närheten av sina drömmar.«
Kullehusteaterns hjärta är Gregersboda, den gård där Jarl Kulle drev stuteri, ett stuteri som han döpte till just Kullehus. Efter Jarls död bodde Anne kvar på gården i norra Österåker, med sina döttrar Hanna och Linda, och gården hamnade i centrum för en lång arvstvist mellan Anne Kulle och Jarl Kulles två döttrar från tidigare äktenskap, Maria Kulle och Mia Kulle Rydsjö.
Efter många om- och domstols -men, fick Anne Kulle stanna på gården.
