Annica Tiger

»Jag tycker väl inte att kunskap om datorer är beroende av att ha en dongel hängande mellan benen.« Skrev hon, och bad sen om ursäkt för ordvalet. Fast Annica Tiger var egentligen inte typen som lade fingrarna emellan. Tvärtom, hon passade att heta Tiger. Namnet var visserligen hennes mammas, från innan hon gifte sig. Men som vuxen gjorde hon det till sitt eget. Över allt i hennes hem fanns tigersaker. Gosedjur, prydnadsfigurer, strumpor. Tigern blev hennes signum. Precis som det läckraste av de vilda djuren lämnade hon ingen oberörd när hon rörde sig genom landskapet som var hennes, det på internet.

Annica Tiger har kallats »en svensk nätlegendar«. Med sin HTML-skola för nybörjare lärde hon en hel generation att bygga hemsidor och publicera sig på internet. Inte minst brann hon för att fler äldre och fler kvinnor skulle upptäcka att datorer inte alls är något bara en viss typ av män förstår sig på. Hennes egen väg till den insikten var krokig. Född i Boden, med familjen flyttad till Stockholmsområdet var Annica på 1960-talet inget ljushuvud i skolan.

Enligt egen utsago hade hon »mer streck i betyget än siffror« när hon slutade nian. Hon provade att jobba som taxitelefonist, kontorsbiträde, receptionist och mentalsköterska. Men det var först när hon läst in tekniskt gymnasium på Komvux och fick jobb som teletekniker som hon närmade sig området som skulle visa sig bli hennes: kommunikation i allmänhet, och digital sådan i synnerhet.

Hon kunde sitta i timmar. Så fort hon kom hem från jobbet slog hon sig ner vid datorn. Det lilla rummet där skärmen med tillhörande stationär del var placerad var fullt av böcker. Annica sög åt sig kunskaperna om HTML, Java, CGI och Frames som vore hon omättlig. Men trots att hon lärde sig massor tyckte hon att informationen som fanns tillgänglig var för dålig. Så den första hemsidan hon byggde 1996 fick helt enkelt handla om hur man bygger hemsidor. Mejlen forsade in till »Annica Tigers HTML-nybörjarguide« på atiger.pp.se (»pp« för »privat person«, enligt tidens domänstandard). Och Annica svarade och hjälpte.

Steg för steg växte en liten svensk koloni fram på nätet. Kod skrevs så det stod härliga till, och Annica var den som fick alla dessa nyfrälsta internetentusiasters kreativitet att blomstra. Själv höll hon låg profil. En dag när hon gick på stan med dottern Carina blev hon stoppad flera gånger. »Är det du som är Annica Tiger?« frågade nyfikna som hajat till vid åsynen av en kvinna i t-shirt med trycket »atiger.se«.  Jo visst var det hon. Men det var väl inget märkvärdigt?

Hon fick mycket kärlek av dem hon tog sig tid att hjälpa. Men hon kunde också reta sig på hur dåliga folk var på att säga tack. Ganska snart blev hon även varse att hon som kvinna som delade med sig av kunskap om datorer och IT även gjorde sig till måltavla för människor som inte ville väl. Hennes dagbok på internet, de facto Sveriges första blogg, fylld av vardagliga funderingar om livet, de älskade hundarna, nyheter, teknik och politik, irriterade vissa.

Falska inlägg på forum började postas i hennes namn, mejlkorgen fylldes av hat och ibland rena dödshot. »Jag lär inte sluta uttrycka mina åsikter bara för att någon *pojke* retar upp sig på vad en vuxen kvinna har för åsikter och erfarenheter«, skrev hon i dagboken 1997. Men 2004 orkade hon inte mer. Trakasserierna fick henne att dra sig undan från nätet, fokusera mer på hundarna och på resorna. I den tunisiska öknen, under bar himmel, långt bort från närmaste uppkoppling var hon som allra lyckligast.

Men trots att hon själv under de sista tio åren i livet hellre var IRL än på www finns hennes mångsidiga gärningar på internet kvar. HTML-guiden, sidan om näthat, sidan om henne själv. Internetmuseum, Internetstiftelsen i Sveriges arkiv över den svenska näthistorien, har dessutom lovat att bevara Annica Tigers digitala spår för framtiden. Som ett minne av en pionjär, som gjorde internet tillgängligt för vanligt folk. Med eller utan dongel.

Sara Martinsson

Frilansjournalist