Barbro Lönnegren

Barbro Lönnegren hann ge ut mer än 30 kokböcker. De har hittills sålt i en upplaga om över en miljon exemplar och torde finnas i hundratusentals svenska hem. Barbro Lönnegren var en av 1900-talets flitigaste svenska receptförfattare.

Ändå är hennes namn inte allmänt känt. Själv höll hon sig i bakgrunden. Det var recepten som talade, och det på ett direkt, enkelt språk. Hon slog ner på det tillkrånglade, eller bara för avancerade. »Det där kan man förenkla«, konstaterade hon frankt. Hennes recept skulle alla kunna använda.

Född 1927 var Barbro Lönnegren en dotter av sin tid. Fadern var lokförare, modern hemmafru. Hon studerade vid hushållsskola och därefter vid Århus universitet. Som Svenska Amerikastiftelsens stipendiat besökte hon olika provkök i USA.

Varför hon fastnade för mat? Det var till stor del en fråga om omständigheter, menar dottern Kicki Lönnegren. För en ung, studiemotiverad kvinna i Barbro Lönnegrens generation fanns i princip två val. Man blev lärare eller sjuksköterska. Snart skulle det emellertid visa sig att matlagning var en form av kreativ verksamhet som gjord för Barbro Lönnegrens kynne. I köket fick hon utlopp för sin fantasi, men också för sitt starka driv och sin organisationsförmåga.

Efter några år som hushållslärare i Hökarängens skola i Stockholm och som anställd vid ICA Provkök sa hon upp sig, för att bli sin egen. Barnen Thomas och Kicki var små, hon var trött på att bara få se dem i pyjamas. Så uppstod företaget Stockholms Provkök, som Barbro Lönnegren drev med maken Ove. Han arbetade som pr-konsult, med klienter bland annat inom livsmedelsindustrin. Journalistiska jobb varvades med uppdragsproduktion. Familjen bodde i radhus i Sköndal. Längre ner i längan köpte paret ytterligare ett hus. Här lagades och fotograferades det. Sedan skulle maten ätas upp. Det kunde bli tre julbord i augusti. Eller strömming veckor i sträck.

Barbro Lönnegrens styrka var en kombination av aldrig sinande nyfikenhet och ett välutvecklat korn för trender. Från unga år reste hon mycket. Alltid med stopp i boklådor, saluhallar och på restauranger med penna och papper till hands. Fondue fastnade Barbro Lönnegren för i Schweiz. »Det tar vi hem och lär svenska folket!«, minns Kicki. Det var bara en hake. I det recept som publicerades i Expressen smög sig ett tryckfel in. I stället för en deciliter råddes läsaren att använda en liter vodka i ostsmeten. En rättelse infördes; fonduen fick fäste.

Som 20-talist fick Barbro Lönnegren bevittna skiftet från en efterkrigsnation där hemmet ansågs vara kvinnors självklara arbetsplats, till ett modernt samhälle med jämställdhetsideal, snabbmatskedjor och färdigmatindustri. En av vår tids paradoxer är att matintresset har breddats, medan allt mindre mat faktiskt lagas hemma. Kockar fick stjärnstatus på 1980-talet. Mattidningar kom att i allt högre grad handla om drömmar, i stället för pris och nytta.

Det var i det klimatet som hundraserien kom till. Till syvende och sist är det ändå vardag fem av veckans sju dagar. Resurserna är begränsade, inte minst i fråga om tid. Barbro Lönnegren hade en klar blick för behov, och den aptit de föder. Måns Gahrton, förlagschef på Semic, konstaterar att även i de fall där redaktionen initialt var tveksam visade det sig snart att hon hade känsla för vad som skulle sälja.

Barbro Lönnegren var på väg till en fotografering, för det som blev hennes sista bok, när hon 80 år gammal drabbades av en stroke, och blev halvsidesförlamad. Arbetet avstannade, men hon fortsatte vara engagerad i matkulturens utveckling. Så sent som i början av året kom en nyutgåva av barnkokboken »Lördagsgodis«, som återigen blev en succé. En andra upplaga fick snart beställas.

Jenny Damberg

Frilansjournalist och författare