Barbro Montgomery

Det tycktes som att björkarna susade till lite extra när Barbro Montgomery i vit jacka, regnhatt och sittkäpp dök upp i skogsbrynet vid sjunde hålet för att inspektera oss juniorer. Spelarna märkte det och ansträngde sig lite extra för att göra intryck på den strama åskådaren. Hon kryssade sedan vidare från hål till hål och gjorde iakttagelser. Det var 1978 och junior-SM i golf spelades på Isabergs Golfklubb. Barbro Montgomery var på plats för att sålla fram talanger till juniorlandslagets nya elitsatsning på damsidan, som hon ansvarade för. Med facit i hand kan vi se att hon lyckades väl. Under åren som följde vann det svenska damlandslaget ett VM-silver, ett EM-guld, två junior-EM-guld samt minst två junior-EM-silver. Dessutom flera individuella segrar på touren bland dem som plockades ut till juniorsatsningen 1978. 

Barbro Montgomery, som arbetade ideellt, hade utsetts till förbundskapten året före och tillsammans med ett progressivt golfförbund satte hon upp tydliga och offensiva mål för damgolfen. Hon var central i förbundets arbete med att omdefiniera golfen från en sällskapssport till en idrott på yppersta elitnivå. Systematisk träning med tydliga mål, personligt ansvar och uppföljning av den egna utvecklingen med krav på träningsdagböcker introducerades. Hon införde mental träning och visualisering, liksom regelbunden fysträning med program som hämtade inspiration från friidrotten. Landslagets samlingar hölls på GIH.  

Många av de europeiska spelarna tyckte att svenskorna hade blivit galna som gav sig ut på träningspass efter en hel dags tävlingsrundor, ofta 36 hål. Inte heller hade de hört talas om debriefing och avspänning. Men det dröjde inte länge innan den svenska satsningen gav resultat. I Wien 1980 förlorade Sverige visserligen kvartsfinalen i junior-EM. Men på det nionde omspelshålet och mot ett England som till sist vann finalen och blev Europamästare. Året efter blev det däremot full pott och Barbros tjejer kammade hem både senior- och junior-EM. Övriga Europa vaknade och började så sakteliga att modernisera sina träningsmetoder. Det svenska damlandslagets framgångar under Barbros ledning på tidigt 1980-tal banade vägen för svenska golfares framstående individuella prestationer mot slutet av det decenniet och ända fram till i dag med namn som Lotta Neuman, Helen Alfredsson och Annika Sörenstam.  

Barbro var kapten för seniorlandslaget men hängde ändå ofta med juniorerna på tävlingarna. Hon var fåordig på banan. Inga glada tillrop eller applåder, endast diskreta gester, en liten nick fick räcka. Fast det bjöds på mycket skratt och en del bus utanför banan. 

En gång vid en fotografering i Hong-Kong visade hon godtroget »fula fingret« mot fotografen, efter att ha blivit itutad att detta var den nya V-tecknet. Och vid en landskamp i Taipei 1982 drack hon en general från värdlandet Taiwan under bordet. 

Golf och träning var viktiga för Barbro, men bildning och studier var lika viktiga. Hon frågade ofta spelarna hur det gick med studierna och hur de hade det vid sidan av golfen. Och vart landslaget än reste besöktes sevärdheter och kulturskatter. Versailles utanför Paris, Grand Place i Bryssel, Pont-du-Gard i närheten av Avignon och mängder av kyrkor, för att nämna något. 

Barbro Montgomerys stora passion i livet var golfen, men hon arbetade outtröttligt även med annat. Hon var dotter till finansmannen Ragnar Söderberg – som grundade investmentbolaget Ratos – och hans hustru Ingegerd, född Wallenberg. Kjell Blückert, vd för Ragnar Söderbergs stiftelse, har påpekat att »för en dam av hennes klass och i hennes generation« innebar livet »en mångfald av uppgifter av ideellt slag«. Under många år var Barbro Montgomery djupt engagerad i Sällskapet Vänner till Pauvres Honteux som driver äldreboenden, i Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus samt i de allmännyttiga Söderbergska stiftelserna liksom de Wallenbergska familjestiftelserna.   

Stora ledare utmärker sig genom att vara före sin tid. Det var Barbro Montgomery. Samtidigt var hon en hedersdam av gammal fin sort. Kanske den sista i sitt slag.