Bengt Blomgren

Bengt Blomgren var en otrolig historieberättare. Som utbildad skådespelare kunde han spela upp sina livshistorier som en pjäs, där åhörarna satt som barn och bara lyssnade, oavsett om det var under en familjemiddag eller på Folkets hus inför publik.

Han var gift sedan 1999 med Agnes Almén, som hade två barn sedan tidigare. De två hade då varit ett par i tio år, och under sina år tillsammans reste de mycket över hela världen, resor som ofta var yrkesrelaterade för research till film- och teatermanus som Bengt Blomgren jobbade med.

Privat gillade han att segla med familjen, främst i Stockholms skärgård. Han var också förtjust i vin och god mat, något som ofta gick att kombinera med resandet. Hans stora resevana gjorde att han gärna tipsade andra om katedraler, kyrkor och slott de borde besöka runt om i världen. Hans familj berättar att han var en lugn person som hade lätt att få kontakt med andra människor.

Han föddes 1923 i Stockholm och studerade till skådespelare vid Maria Schildknechts elevskola i mitten av fyrtiotalet i Göteborg och senare till regissör vid Dramatens elevskola. Hans regilärare var Alf Sjöberg som han också jobbade för en tid, bland annat som regiassistent.

Han hade även ett stort intresse i modellflygning – under fyrtiotalet blev han svensk mästare och Europamästare flera gånger.

De flesta han jobbade med i början av sin karriär har i dag gått bort, så även hans son Gustaf, som dog 2007. Bengt Blomgren skulle ha fyllt 90 år till sommaren.

Det är främst som regissör Bengt Blomgren ville bli ihågkommen. Han jobbade som regissör på Riksteatern i trettio år, 1958–1988, och satte upp hela 187 produktioner. Bland dessa fanns allt från tung dramatik till operetter så som »Csardasfurstinnan« och »Glada änkan«. Faktum är att han under sina verksamma år inom Riksteatern satte upp nästan varenda operett som teatern gjorde, och jobbade ihop med bland andra sångerskan Brita Borg.

Hans första filmframträdande som skådespelare var i Hasse Ekman-regisserade »Lågor i dunklet« från 1942. Sex år senare blev han ett dragarnamn på filmplanschen när han fick sin första stora roll i filmen »Flickan från Fjällbyn«. Han uppträdde även på Dramaten 1951–1952, där han stod på scen ihop med bland andra Allan Edwall, Margaretha Krook och Jan Malmsjö.

Under andra hälften av femtiotalet regisserade Bengt Blomgren sex filmer, bland annat Povel Ramels »I rök och dans«. Den av sina regisserade filmer som han uppskattade mest själv var »Linje sex« från 1958, som han också skrev manus till. Med sin behagliga röst blev han även flitigt anlitad speaker, bland annat åt husmorsfilmerna som var en populär typ av reklamfilm på sextiotalet.

Hans kollegor som jobbade med honom på senare tid, i tv-serien »Tre kronor«, minns honom som professionell, snäll och vänlig. Just vänlighet, betonar Christina Schollin, var kännetecknande för Bengt Blomgren. Den intensiva inspelningen av tv-serien ledde till en familjekänsla inom skådespelartruppen, och Bengt Blomgren bidrog till den. Han tog sig tid med de unga amatörskådespelarna och var noga med att stötta sina kollegor, jobba tillsammans med dem och repetera scener.

Senare i livet jobbade Bengt Blomgren som frilans, och skrev sina manus antingen hemma i huset eller i en skrivarlya i Stockholm. 1990 spelade han rollen som prövad far i Lars Noréns »Bobby Fischer bor i Pasadena«, tillsammans med Lena Nyman och Stefan Sauk. Under nittiotalet och framåt uppträdde han i allt från kyrkor till hembygdsföreningar med en föreställning om anekdoter ur sitt teaterliv.

I sin rollbok har han en udda bedrift: amerikansk-svenska filmen »Rymdinvasion i Lappland« från 1959. Den har utsetts till världens sämsta film, ett faktum han gärna skrattade åt berättar Agnes Almén, »eftersom han var både prestigelös och hade självdistans«.

Bengt Blomgren skrev in i det sista. På slutet arbetade han med en självbiografi, och färdigställde ett filmmanus, »Den grymma Pedro och den vackra Inês«.