Den svenska travsportens drottning

Det är nittiotal. Telefonen ringer i Hästsportens Hus på Solvalla. Det är möte på gång i Kalmar och reseplanering för ett antal medarbetare pågår. I luren Margareta Wallenius-Kleberg som försynt undrar om hon får hjälpa till med transporten av hela gänget. "Jag har förmånen att få låna företagets flygplan." Att hjälpa till när hon kunde var centralt för henne.  

Hon växte upp som enda barnet till skeppsredare Olof Wallenius och hustrun Signe. Livet kom att präglas av familjeföretaget men också av engagemanget i travsporten. Margareta var en ovanlig människa, men också ovanligt vanlig i sin lågmälda och ödmjuka framtoning. Inga höga hästar trots de stora framgångar som såväl Walleniuskoncernen som just hästarna på stuteriet Menhammar hade under hennes ägarskap. Ett ägarskap som alltid var passionerat, oavsett om det gällde inredningen av ett fartyg eller namngivningen av en häst.  

Familjen förvärvade gården Menhammar på Ekerö i Mälaren, väster om Stockholm, och flyttade dit när Margareta var 10 år. Att byta från storstaden till livet på landet var en omställning där hästarna kom att bli viktiga. Pappa Olof var mycket engagerad i travsporten vid sidan av rederiet, ett intresse som alltså gick i arv till dottern.  Och under familjens ägarskap har Menhammar utvecklats till en av landets förnämligaste avels- och träningsanläggningar för travhästar, kanske den främsta. 

Olof Wallenius dog år 1970, endast 68 år gammal, vilket innebar ett plötsligt och stort ansvar för dottern. Detta förvaltade hon framgångsrikt genom stort engagemang och en förmåga att hitta dugliga och lojala medarbetare. Efter faderns död stöptes rederirörelsen om och riktades in mot transport av bilar och lastbilar i enorma, specialbyggda fartyg. Verksamheten blev mycket lönsam och Walleniusrederierna växte till en global spelare i denna nisch. Vid millennieskiftet fusionerades biltransporterna med norska Wilh. Wilhelmsen ASA till Wallenius Wilhelmsen, världens största rederi inom fordons- och så kallade ro-ro-transporter. Detta blir inte mindre anmärkningsvärt om man betänker att flertalet andra stora svenska fraktrederier försvann från scenen ungefär parallellt med Walleniusrederiernas framgångar. Sedan flera år är sonen Jonas ordförande i Rederi AB Soya, familjens holdingbolag där intressena inom sjöfart, fastigheter med mera ligger samlade. 

Margareta Wallenius-Kleberg ägnade stora omsorger om både folk och fä och reaktionerna inom travsporten på hennes bortgång är exempellösa. Det är en liten värld som kan vara fylld av dispyter och hårda ord – som alltid i passionsdriven verksamhet – men Margareta omfamnade alla och omfamnades av alla. Detta innebär på intet sätt att Margareta inte kunde ta plats och säga sin tydliga mening. Nåde den som dryftade tanken på att flytta det älskade Solvalla.  

Inom travet ville hon alltid vara med på plats när det var möjligt. Ett gott exempel är att hon så sent som i augusti förra året flög direkt från världens största lopp för treåringar, The Hambletonian i New York, till Dannero vid Höga Kusten för att se sitt kallblod Lannem Stella vinna travkriteriet. Många är de föreningar som Margareta var engagerad i och stödde. Tacksamhet och belöningar för det arbetet uteblev inte. Hon blev den första kvinnan att inväljas i amerikanska travets Hall of Fame och hon blev – naturligtvis – invald även i den svenska travsportens Hall of Fame. Margaretas stora påverkan på sin omgivning underlättades naturligtvis av de möjligheter som den framgångsrika företagsverksamheten gav, men framförallt av den genuina passionen och generositeten.