Desmond Moroney

Vi tog sikte på Sudbury på norra sidan Lake Huron. Men i Parry Sound upptäckte vi att det var minst två timmars resväg kvar. Varför åka till Sudbury? Jo, därifrån kom ju Des Moroney. Kultspelare i svensk hockey i 16 år. Den förste kanadicken, som man sa, i svensk hockey. Han som spelade transatlantiskt. Trösten med den avkortade resan i norra Ontario var att en annan hockeylegend, Bobby Orr, kom från Parry Sound och att det var ett trevligt ställe.

Des, eller Desmond som han hette, växte upp i en barnaskara på tio där han var yngst. Fadern var kriminalpolis och irländsk immigrant. Des har själv beskrivit uppväxten som rätt tuff.

Han var 19 år när han 1954 värvades som spelare till farmarlaget Philadelphia Ramblers. Det gick väl hyfsat, men 1959 fortsatte Des i stället som proffs i skotska (!) Paisley Pirates, som har en dödskalle i klubbmärket.

Sedan tillbaka en sväng över Atlanten och spel i Minneapolis, Omaha och Toledo.

Hösten 1962 rörde han på sig igen. Det påstås att han kastade pil på en Sverigekarta och att pilen hamnade i Fagersta. Där var han spelande tränare och brukets storkändis. Och stadgade sig när han fick tag på Fagerstatösen Margaret. Blev rent av svensk medborgare så småningom.

»Snabb, frän och mycket temperamentsfull« stod det om Des i samlaralbumet Ishockey 67/68. En mild omskrivning för att han inte drog sig för att sätta i gång ett slagsmål ute på isen. Då spelade han i Västerås. Fast inte bara frän, »en av landets skickligaste högeryttrar« hette det i samlaralbumet när han bar Tingsryds tröja.

Temperamentsfull var han även i Fagersta. När de mötte Köping kom han ihop sig med lagledarna och blev så arg att han stack hem mitt under matchen. Köping vann.

Några år senare kom han tillbaka som spelande tränare i motståndarlaget. Då fixade Fagersta AIK fram en högtalarbil som körde runt:

»Kom och se Des Moroney i kväll!«

Lite som i filmen »Slagskott« med Paul Newman och The Hansen Brothers som kom 1977. Utvisningsligan vann han nästan alltid.

– Kanske ser det farligt ut, men hur kan man skada någon på en hockeyplan? Man har ju utrustning och skydd. Det är showbusiness, sa Des Moroney när han 1993 intervjuades av Smålandspostens reporter Niklas Lindstedt.

Med Moroney på isen drog alla lag mer publik. Efter Fagersta fortsatte spelarkarriären i Leksand, »pollenkungens« ihopvärvade lag Rögle, Lunds IS, Västerås IK, Tingsryd AIF, Örebro IK, Karlskrona IK och han var sedan tränare en säsong i Värnamo GIK som spelade på uterink.

Under tiden hade han utbildat sig till gymnastiklärare och när hockeykarriären var slut blev han lärare på heltid.

»Hård men rättvis«, säger Fokus Marie Henning som hade honom som gymnastiklärare i Karlskrona. Alla skulle delta och göra det de kunde.

Idrotten fortsatte han med, fast nu med oskodda fötter och blev en inte oäven utövare av karate, och familjen bosatte sig i Skivarp i Skåne.

Han avled bara några dagar innan han skulle fylla 83 år. Och fler svenskar kommer rimligen att hylla minnet genom att ta sig hela vägen till Sudbury. En stad med 160 000 invånare, 26 uterinkar och Community arena där Sudbury Wolves spelar sina matcher. Just nu ligger de tyvärr sist i Ontario hockey leagues eastern conference.