Det är i rollen som försvarare av makten som vi minns Rydin

Det tidiga åttiotalet var storföretagsledarnas tidevarv i Sverige. Näringslivstoppar som Curt Nicolin, Pehr Gyllenhammar och Hans Werthén syntes dagligen i tv och på tidningarnas förstasidor. De stod i samhällets centrum och verkade i nära samspel med den politiska makten. Det var fortfarande ett decennium kvar till globaliseringen, fria valutaflöden, fondkapitalism och en marknadsliberal högersväng skulle ta ett fast grepp om Sverige och världen.  

Och i främsta ledet bland dessa mäktiga toppchefer stod Bo Rydin. År 1982 var han 50 år gammal och koncernchef för skogsjätten SCA. Han hade gjort sig känd som en man med visioner att stöpa om svensk industri och förbereda den för en storskalig internationell expansion. SCA utgjorde tillsammans med Handelsbanken och Industrivärden de tre pelarna i en maktsfär som då även innefattade bolag som Ericsson, gasbolaget Aga, verktygstillverkaren Bahco, förpackningsföretaget PLM och byggbolaget JM. Bo Rydin hann med att vara ordförande, vice ordförande eller ordinarie styrelseledamot i flera av bolagen. Samtidigt. Dessutom var han ordförande i både Industriförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen, det som numera är Svenskt Näringsliv, plus en rad andra tunga uppdrag. 

I samband med femtioårsdagen inrättade SCA Bo Rydins stiftelse för vetenskaplig forskning. Den kom att ingå i ett intrikat av nät av ägarstiftelser i den tjänstemannastyrda Handelsbankssfären. Stiftelsen verkar än idag och Handelshögskolans rektor Lars Strannegård innehar SCA:s och Bo Rydins professur i företagsekonomi på det som en gång var Rydins alma mater. 

Efter Handels arbetade Bo Rydin på bank en period, men började 1960 på cementföretaget Gullhögen, som kom att bli en del av Skånska Cementgjuterierna och den konsoliderade cementindustri som senare hamnade hos österrikiska Heidelberg. Till SCA kom han 1973 och två år senare tog Europas största privata skogsägare första steget mot att bli ett konsumentvaruföretag genom köpet av hygienföretaget Mölnlycke. Många uppköp, fusioner, avknoppningar och ett halvt sekel senare är både Essity och Mölnlycke Health Care stora och framgångsrika spelare på världsmarknaden.  

Men det är i rollen som maktspelare, eller mer rättvisande, som försvarare av makten, som vi minns Rydin. Attackerna mot Handelsbankssfären pågick under flera decennier. Utmanarna kom och gick, ofta med stöd av institutionella ägare som aktiefonder och pensionsbolag. När den så kallade Volvo-Skanska-sfären kollapsade på nittiotalet höll sig Rydin framme. Med hjälp av finansmännen Mats Qviberg och Sven Hagströmer sopade han upp kronjuvelerna Volvo, Skanska och Sandvik som än idag utgör kärninnehav i Industrivärden.  

Finansduon köpte även in sig i Industrivärden och den schweiziske finansmannen Martin Ebner gav sig på sfärbolaget Aga, som sedan såldes till tyska Linde år 2000. I Ericsson försvarade Bo Rydin systemet med A-aktier och B-aktier där de senare hade en tusendels röst. Det gjorde att Industrivärden tillsammans med Investor kunde kontrollera 80 procent av rösterna med blott 9 procent av aktiekapitalet i telekombolaget. Röstskillnaden försvann först 2004, när Bo Rydin hade lämnat Industrivärden.  

I dag har stora delar av makten över näringslivet förskjutits från företagsledarna till ägarna, inte minst institutionella investerare och riskkapitalister. Även den tjänstemannastyrda Handelsbankssfären fick till slut en ägare av kött och blod i finansmannen Fredrik Lundberg. Detta i spåren av den så kallade ”SCA-skandalen” som briserade 2015 och som innefattade privatjet och vidlyftiga jakter, men då hade Bo Rydin sedan länge fallit för det informella 70-årsstrecket och checkat ut från sfären.