En förebild i tv-världen

Karriären kan liknas vid en flickboksdröm som går i uppfyllelse: vacker flicka lägger jättepublik för sina fötter. De där fötterna bär henne sedan spikrakt uppåt och till toppskiktet i Sveriges mäktigaste mediasfär, public service. 

Ung och snygg, med bra röst och språkkänsla, utsågs Ewonne Winblad till en av de första i Sverige som fick jobbet som tv-hallåa. Det gjorde henne rikskänd på rekordtid. Landet hade bara en tv-kanal, det var ett hedersamt uppdrag att lotsa publiken genom kvällen. Men den uppgiften var inledningsvis en bisyssla, Winblad hade nämligen anställning som sekreterare. Fast snart hade hon tagit klivet in i etermedia på heltid. Och där blev hon kvar. 

1980 kom hon till Rapport-redaktionen, Sveriges i särklass mest betittade och respekterade nyhetsprogram. Hon hade en naturlig fallenhet för jobbet som programledare: noggrann och nyfiken, god vän med kameran. Dessutom hade hon med sig viktiga erfarenheter från längre utlandsvistelser ibland annat Storbritannien och Afrika, där både hon och hennes man Lennart Winblad varit korrespondenter, hon för Aftonbladet, han för SVT.  

Det nya Rapport-ankaret kändes självklart bakom skrivbordet i tv-studion. Hon tittade noga på kollegor i den internationella tv-världen och när hon importerade den lilla gesten att mitt i nyhetsfloden sträcka ut en arm och lägga handen på bordsytan och på det viset ”ta” en större del av bildrutan gick en darrning genom publiken. Så hade ingen gjort förr! 

Efter sex år på jobbet som programledare kom kvällen då Sveriges statsminister Olof Palme mördades, och Ewonne Winblad blev väckt mitt i natten för att skynda till tv-huset på Gärdet. Det var hon som fick förmedla den dramatiska nyheten till en stor del av svenska folket. Bara den som kände henne väl kunde ana känslorna bakom det behärskade framträdandet och hennes perfekta yttre, klockan fyra på morgonen.  

1988 blev det dags för nästa kliv på karriärstegen när hon efterträdde Ingemar Odlander som chef för Rapportredaktionen, i en tid då ännu inte så många kvinnor hade fått framstående positioner i medievärlden. Hon hade medfödda ledaregenskaper, vågade ta djärva beslut och försvara dem. Ibland blev det fight – som när Rapport snodde den historiska bildsekvensen på ett störtande JAS-plan under en provflygning i Linköping. Det utsända reportageteamet arbetade för Aktuellt och på den tiden var konkurrensen mellan redaktionerna knivskarp. Möjligen var JAS-bråket fröet till det som i dag är ett samarbete utan några begränsningar mellan programmen. 

Winblad älskade att ha fest, både hemma och på jobbet, och tårtkontot för redaktionen sköt i höjden för varje nytt pris en redaktionsmedlem tilldelats, varje rekorddoftande tittarsiffra som MMS rapporterade in. 

Privatlivet höll hon dock för sig själv.  Bjöd inte pressen på gulliga familjebilder eller hemmahos-reportage, trots att hon med sin kändis-status var eftertraktad. Både hon och hennes man blev igenkända vart de än gick. Men gränsen var klar: jobb är jobb, resten har ni inte med att göra. 

Det blev på Sveriges radio hon kom att avsluta sin bana inom etermedia, radion där hon en gång startade karriären, nu som chef för prestigekanalen P1 fram till sin pensionering. Därefter kom böckerna. Först Närbilder, som handlade om yrkeslivet, arbetsuppgifterna och kollegorna – alla uppskattade inte bilden som boken förmedlade.  En annan, Frälst, förmögen, förskingrad, berättade historien om Hanna Lundmark, Margaretaskolans relativt okända grundare. Lennart gjorde research, Ewonne skrev – de ”kunde” varandra efter nästan 60 års äktenskap. Han avled tidigare i år, bara månader före sin hustru. 

Många år har gått sedan Ewonne Winblad slutade dyka upp med dagens världshändelser i landets tv-apparater. Både apparaterna och hela medielandskapet ser annorlunda ut. Ändå skulle hennes proffsiga framträdande inte bara hålla måttet än i dag, det skulle också väcka både respekt och beundran så som goda förebilder gör.