En fulländad ekonomijournalist

På nyårsafton 2024 publicerade tidningen Ölandsbladet en börskrönika av Henric Borgström. Rubriken löd: Varning för aktiegurus. Det blev hans sista bidrag till journalistiken. En dryg månad senarer dog en riktig murvel, en idespruta på redaktionen, en spårhund ute på fältet och en folkbildare i rapporteringen.

Henrik Borgström föddes i Borgholm på Öland. Dit återvände han som ung sommarvikarie på tidningen Östra Småland. Han blev reporter på samma tidning 1970. Ivrig och nyfiken tog han jobb på flera andra landsortstidningar för att så småningom ta klivet in på Dagens Nyheters ekonomiredaktion. Då hade han hunnit med en fil kand i företagsekonomi och statsvetenskap vid Lunds universitet, undervisat gymnasieelever i Värnamo med mera. Inget jobb var betydelselöst. Långt innan CV blev en statusmarkör för arbetssökande hade Henric Borgström praktiserat visdomen ”du lär dig hela tiden”.  

I början av åttiotalet kom han till Rapport på Sveriges Television. Stannade där i fem år. Men han var otålig, tyckte att grannen på Gärdet i Stockholm behövde ekonominyheter i ett nytt format. Han lyckades övertyga dåvarande Ekochefen Owe Joanson och år 1985 drog Ekonomiekot igång. Tiden var rätt. Nyheter om företag i Sverige och världen, om arbetsplatser, räntor och skatter var hett stoff, liksom om aktiemarknaden som rusade under de här åren. Henric Borgströms vision om att folk i landsorten ska få del av nyhetsflödet från börsgolvet i Stockholm och New York gick hem. Och Ekonomiekot har överlevt när andra redaktioner och program har backat eller lagts ner. 

Varje morgon kom Borgström till redaktionen, sprutande av ideer och fylld av arbetsglädje. Ingen nyhet var för liten för att inte uppmärksammas i kvällens sändning. Ibland gick det lite för fort. Som i januari 1986 när chefen för Svenska Arbetsgivareföreningen Bertil Kugelberg dödförklarades i Ekonomiekots kvällssändning . Henric Borgström ryckte till sig TT:s telegram på väg in till studion, men läste inte hela texten om 86-årige Kugelbergs utnämning till hedersdoktor vid Lunds universitet. Ankan fick ett komiskt efterspel. Kugelberg blev smickrad och munter av alla telefonsamtal och besök han fick efter uppmärksamheten i radion. Henric skickade blommor och allt var förlåtet.

I sitt arbetsrum på radion rådde Henric Borgströms egen ordning, det vill säga sprängfyllt av tidningar, böcker, anteckningsblock och bakgrundsmaterial i hyllor, på skrivbordet, i plastkassar på golvet. Han kunde enkelt dra fram det vi andra behövde av statistik om stålexporten i fjol, Riksbanken styrränta de senaste fem åren, ja vad som helst som numera finns på internet. Hans näsa för nyheter stod inte i vägen för intresset för näringslivets aktörer. Med gott humör och stark integritet rapporterade han om maktspel och intriger i företagsvärlden. Han var nyfiken men höll distansen.

År 1988 kom hans biografi om Volvo-chefen Pehr G Gyllenhammar, skriven tillsammans med kollegan Martin Haag. Några år i början av nittiotalet medverkade han som reporter från Bryssel och Paris i både radio och tidningar. När han flyttade till Paris fick han frågan: Kan du franska? Nej, svarade han, lika trosvisst som vanligt.

Som sann optimist fortsatte Henric Borgström trots sjukdom under senare år att ständigt leverera krönikor till tidningar runtom i Sverige, men också till finländska Hufvudstadsbladet och danska Berlingske Tidene.

Han föreläste gärna och modererade samtal om ekonomi. Det var garanterat inga tråkiga tillställningar utan livliga berättelser fulla av anekdoter. Genom sin omfattande rapportering har Henric Borgström bevakat och analyserat de mest betydande ekonomiska händelserna under de senaste årtiondena. Det har gjort honom honom till en fulländad ekonomijournalist. Budskapet till läsarna av Ölandsbladet inför 2025 var att akta sig för ” överbetalda stjärnskådare”, alltså aktiekommentatorer, och i stället lita på sin egen känsla.