En känslig men förnöjsam person

Det kunde ha slutat redan 1947, med byxorna oknäppta. 

Det första året på Lundsberg gjorde Fredrik Ohlsson bra ifrån sig – bara klasskamraten Ian Wachtmeister var bättre. Men sedan tröt intresset för det skolan kunde erbjuda, åtminstone i lektionssalen. Fredrik Ohlsson fick återvända i förtid från sommarlovet, för att meritera sig till nästa årskurs. Natten innan övriga elever skulle dyka upp vaknade han och behövde kissa. Ohlsson fanns på andra våningen, toaletten på den tredje. För att spara sig öppnade han fönstret och klev ut på balkongen i akt och mening att urinera över räcket. Balkongen saknades. Han hade klivit ut genom fel fönster. 

Det blev fyra månader i gipsvagga. Ryggen blev aldrig riktigt bra igen. 

Men det var, typiskt nog, inte den erfarenheten som satte de mest bestående spåren i den unge internatskoleeleven Fredrik Ohlsson. Nej, det var kärleken. Den kom i mer än en skepnad, men främst bland dessa var otvivelaktigt Oddrun, norskt hembiträde på internatet och en absolut förbjuden bekantskap för skolpojkarna. I ett år pågick den hemliga och fullbordade romansen. Ohlssons studier hämtade sig aldrig riktigt. 

Kärleken fortsatte att spela en huvudroll i Fredrik Ohlssons liv. Som 27-åring var det hjärtat, inte ryggraden, som krossades. 

Ohlsson hade kommit hem efter tre års studier vid Royal Academy of Dramatic Art i Bloomsbury. Han hade hyrt ut sin lägenhet i Stockholm till Olle Adolphson och tagit sig till London, sedan nerverna hade svikit vid intagningsprovet till Dramatens scenskola. Inför RADA:s jury, tryfferad med världsnamn, hade Ohlsson gjort succé. Han blev till sist en av fyra som inte gallrades ut av 25 antagna. Åren i London var händelserika. Ohlsson delade en tid bostad med Albert Finney. Tillsammans med Sîan Phillips, skådespelerska i vardande, hade han bland annat spelat Hedda Gabler. Phillips och Ohlsson blev ett par. 

Strax innan det var dags att återvända till Sverige hade Ohlsson presenterat Phillips för Peter O’Toole, en annan gammal RADA-student. Nu, efter en tid isär, anlände ett brev från Phillips till Sverige. Det började olycksbådande ”Peter and I …”. 

Att bli brädad av Peter O’Toole var ett hårt slag, men Ohlsson hade arbetet, först på Helsingborgs Stadsteater, sedan i Uppsala och på Oscarsteatern i Stockholm. Gradvis tog sig karriären. Det blev privatteatrar och filmroller. Till sist Dramaten, en heder som inte kom utan kostnad: i Tartuffe fyllde rollen som gardesofficer honom med sådan ångest att det höll på att ta kål på honom. Och ingen kunde förstås undkomma de obligatoriska konflikterna med Börje Ahlstedt. 

Kärleken spirade också igen. Först med Anita, som blev mor till två barn. Sedan, i femtio år, med Siw Malmkvist. Av det blev det en son. 

Hans memoarer, Ingenting är längesedan, som gavs ut redan för drygt 20 år sedan, speglar en känslig, men i grunden förnöjsam person. Det finns ett drag av bortskämd slyngel, men aldrig utan charm och värme. Han berör det knappt i boken, men det kan knappast ha varit alldeles enkelt att komma från Lundsberg och RADA i en svensk teatervärld som under en stor del av Ohlssons karriär hade nära till vänsterradikal moralism och fördömanden. 

Vad man blir ihågkommen för är svårt att styra. Alec Guinness – som till skillnad från Ohlsson sållades bort från RADA – suckade tungt över insikten att han, trots alla rollprestationer, för många helt enkelt var Obi-Wan Kanobi i Stjärnornas Krig. Fredrik Ohlsson är Tommy och Annikas pappa i Pippi Långstrump. Men det var i vitt skilda roller som Bud Frump i Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig, Gubben Hummel i Strindbergs Spöksonaten, Byggmästaren i Havels Audiens, eller svartabörshajen Sixten Hök i Någonstans i Sverige, som Ohlsson verkligen kom till sin rätt. 

En del kommer också att minnas honom som en entusiastisk ordförande i Svenska Biljardförbundet, som en av ledamöterna i Wodehouseakademien, eller som inbiten Örgrytefan. Kring Karlaplan finns fortfarande lyktstolpar, uppiffade med Öis-märken i permobilhöjd. Det är bara en av de skatter Fredrik Ohlsson lämnar efter sig.