Eva Winther

Eva Winther hör till en liten exklusiv grupp – kvinnliga statsråd som också suttit i ledningen för Fredrika Bremer-förbundet. Det var i hennes senare roll som jag först mötte henne. På 1970-talet var Eva Winther styrelsens mest avlägsna ledamot – ända från Kiruna kom hon till mötena. Mycket vänlig, stilig och lugn. Jag blev inte förvånad när jag förstod att hon var sjuksköterska och lokalpolitiker för folkpartiet i denna solitt röda del av Sverige.

Vi möttes också senare när Eva Winther fått de mest otacksamma uppgifter ett statsråd kan ha: invandringen. Med de frågorna kämpade hon visserligen bara ett år, i Ola Ullstens folkpartiregering 1978-79. Men de tär på sinnet, och ger sällan någon arbetstillfredsställelse. Vid den här tiden hamnade dessutom konkreta beslut om människors rätt att stanna i Sverige på regeringens bord, med det medieljus som ofta följde. Starka nerver behövdes för uppgiften. Nutida regeringsledamöter står en bra bit ifrån och har migrationsverk och migrationsdomstolar mellan sig och de enskilda människorna.

Tacksammare var Eva Winthers andra område, jämställdhet mellan kvinnor och män. Det gällde en av folkpartiets hjärtefrågor konkretiserad i jämställdhetslag och dito ombudsman. Där hade hon snarare att hålla undan för konkurrenten i det borgerliga lägret, centerpartiet, som redan då nosade på liberalismen och gärna ville stå främst i arbetet för kvinnors rätt.

Eva Winther fick ett långt liv. Hon föddes samma år som svenska kvinnor första gången fick rösta i ett riksdagsval, 1921. Hon kunde ta realexamen på 1930-talet utan att gå i privatskola, de statliga läroverken öppnades för flickor 1927 efter förslag från en liberal regering.

Sedan valde Eva som då hette Fornander som så många flickor från borgerliga hem att utbilda sig till sjuksköterska. Ett yrke med hög status, måttlig lön och en chans att komma tillbaka i yrket efter hemmafruår.

Så blev det också. Makens yrke, civilingenjör, bestämde bosättningsort – gruvindustrins Kiruna. Där gjorde hon något som inte var typiskt för kvinnor i hennes situation: hon blev politiker. Kommunfullmäktig för folkpartiet i Kiruna stadshus. Mer väntat var att en utbildad fru i god social position blev medlem i Fredrika Bremer-förbundet. Så var det länge. En stor del av föreningslivet bars upp av kvinnor som både kunde skriva protokoll och ordna diskussionsmöten.

Eva Winther gick vidare och blev invald i riksdagen 1976, det val som ledde till regeringsskifte efter 44 år med socialdemokraterna. Det var ett framgångsval för folkpartiet, som kunde skicka en liberal kvinna från Norrbotten till Stockholm.

Regeringsbildningen med de tre partierna – centern, folkpartiet och moderaterna – gjorde att riksdagsmännen avancerade snabbare än tidigare. De som blivit statsråd i första vändan hösten 1976 skulle ersättas. Eva Winther fick därför snabbt en god ställning i arbetsmarknadsutskottet. Och från den plattformen plockade Ola Ullsten in henne i en av de smalaste regeringar Sverige haft vad gäller det direkta stödet i riksdagen. För Eva Winther blev det en rekordsnabb karriär i rikspolitiken. Efter blott två år som riksdagsman satt hon i regeringen. Sannolikt såg hon som kamraterna att regeringstiden skulle bli kort. Mandatperioderna var treåriga och det var väl bara regeringschefen Ullsten som föreställde sig ett liv för folkpartiregeringen efter 1979.

Som ganska färsk sjuksköterska hade Eva Winther noterat den första kvinnan i en svensk regering, Karin Kock 1947. Nu satt hon tillsammans med fem kvinnliga kolleger i en regering där var tredje post var besatt av en kvinna. Och många var redan då de kvinnor som kunde titulera sig tidigare statsråd.

I dag behöver vi inte ens räkna – det är självklart att en regeringsbildare tar med lika många kvinnor som män.

90 år av kvinnosakligt arbete har gett resultat. Mycket tack vare ihärdiga och tålmodiga människor som Eva Winther.

Barbro Hedvall

Frilansjournalist och tidigare ledarskribent på Dagens Nyheter