Fightern som kunde övervinna kroppskomplex och fördomar

HON BLEV EN inspirationskälla för många och hade stort genomslag i de sociala mediernas värld, där utseendet är en av de viktigaste framgångsfaktorerna. Och detta trots att hon varken var klassiskt bildskön eller gynnad med en graciös kropp. Kanske var det just därför att berättelsen var så tvärtom som Sara Dahlström »låg i tiden«. Hon var stor. Det bångstyriga håret färgat i bjärta kulörer. Men framför allt: hennes alltför korta liv präglades av otäcka sjukdomar.

Denna Kalmarflicka mötte dessa livets orättvisor med mod och uppfinningsrikedom. Hennes Instagram-konto Fitnessfeministen hade 38.000 följare. Den stod för ”träningsglädje och kroppspositivism”.  

När Dahlström var 17 år gammal upptäcktes en tumör i hypofysen i hjärnan. ”När den opererades bort innebar det att jag inte längre hade en normal hormonproduktion”, berättade hon själv. Operationen räddade hennes liv, men hormonerna skulle aldrig komma tillbaka och hon blev tvungen att äta en rad mediciner. Behandlingen gjorde henne mycket trött. Dessutom blev hon av med hormonerna som styr ämnesomsättningen och hon gick därför snabbt upp i vikt.  

Men Dahlström svarade på motgångarna, inte med depressioner eller självömkan, utan genom att bli en fighter och levde efter maximen, att ”vi inte ska se så negativt på våra kroppar, utan i stället tänka på hur mycket vi kan göra med dem”.  

Hon resignerade inte. Satsade på utbildning och tog en journalistexamen. Fortsatte med studier i programmering. Laddad med kunskap, oförfärad av omgivningens fördomar och okunnighet om medicinska fenomen gav hon sig ut i sociala medier och blev en influencer. Hon skrev: ”Jag lägger upp selfies, där jag tycker jag är snygg, bilder där jag lyfter tungt, filmer där jag badar och mycket mer…” 

Nätet riste till. Hon fick mothugg. Hon beskrevs som ”en enorm hälsofara”. Med humor och ilska svarade hon: ”Det är nog för att jag glömde nämna att jag också är tjock. Det är nämligen få saker som provocerar så mycket som en tjock kvinna som vägrar skyla sig.” 

Med sin uppriktighet hade Dahlström träffat mitt i prick. Fetma blev ämnet för debatt på riktigt. När hon 24 år gammal blev chefredaktör för tidningen Hälsa & Fitness – ”jag satte mig själv på omslaget på mitt första numret” – hade hon ytterligare en plattform att gladlynt föra sin strid från. 

”Hatet och hetsen mot tjocka gör oss sjuka”, hävdade hon. ”Vi får blickar i butiken om vi köper chips. Jag pratar ofta med överviktiga som inte vågar träna på gym, eftersom de upplever att de blir utstirrade för att de är tjocka.”  

Hon peppade de många som var missnöjda med sin kropp och som hörde av sig med budskapet:  

”Du duger som du är, och att du inte är en dålig människa bara för att din kropp inte uppfyller samhällets ideal. Det är er kroppshets och det stora hatet mot tjocka som är den stora hälsofaran.”  

Och hennes budskap hjälpte: ”Jag får varje dag meddelanden från kvinnor som berättar att de äntligen vågade besöka ett gym, att de för första gången på tio år visade sig i bikini på stranden och till och med att de vågade söka det där jobbet de inte hade självförtroendet för innan. Och det enda jag har gjort är att visa att en tjock kropp också har rätt att synas och ta plats i vårt samhälle.” 

Dahlström själv började med tyngdlyftning och en timme på löpbandet varje dag. Och i samband med att intresset för att lyfta tunga vikter växte, så krympte hennes intresse för att gå ner i vikt. Hon fokuserade på att hålla sig stark.  

”Jag tävlar i Strongwoman. Jobbar som PT (personal trainer) på Rosa skrot.” Reklam- och marknadsföringstidningen Resumé utsåg henne till Superkommunikatör och nättidningen Nyheter24 korade henne till en av de 100 mäktigaste unga. Hon förärades priser som Inspiratör, Årets nätängel och Årets förebild. 

Med denna livslust tonade hon fram som fightern som kunde övervinna såväl cancer som kroppskomplex och fördomar. Men så enkelt var det förstås inte. I höstas drabbades Dahlström av epilepsi, vilken skapade kronisk trötthet och krävde ytterligare starka mediciner. 

Men in i det sista lade hon på nätet ut filmer i vilka hon dansar loss – och alltid i slow motion.