Finurlig och insiktsfull

Likt många samhällsintresserade människor på sextio- och sjuttiotalet brukade Bo Jansson ringa och fråga efter informationsmaterial från utländska ambassader i Sverige. En entusiastisk ambassadtjänsteman valde att inte bara lägga några broschyrer i ett kuvert, utan ringde även för att bjuda Bo på landets nationaldagsmottagning. Bos mamma, som svarade och tog emot inbjudan, blev något konfunderad och meddelade att Bo bara var 11 år, gick i skolan, och inte hade några planer på att hedra Sydvietnam med sin närvaro. 

Bo Janssons kunskapstörst, kreativa ådra och vilja att försöka förstå hur opinioner och uppfattningar skapas i ett samhälle – och hur de kan påverkas – väcktes tidigt. Hans förmåga till observationer – och social överlevnad – testades när han i tonåren fick följa med familjen från det älskade Solna till Lysekil. Trots vissa inledande friktioner mellan den Stockholmsurbane Bo och delar av lokalbefolkningen, levde Västkusten alltid kvar i hans hjärta – även sedan livets stig fört honom vidare till reservofficerstjänst och därefter Handelshögskolan i Stockholm. 

Hans organisatoriska talang, kreativa sinne för kampanjer och kärlek till politiken, gjorde att tentamensvakterna allt oftare fick markera ”no show” vid hans namn, medan hans närvaro var desto mer påtaglig och frekvent i kampanjbussar, på MUF-expeditioner och i talarstolar. Bos politiska drivkraft som MUF-ordförande i Stockholm samt i stadsfullmäktige kan bäst beskrivas som en kamp – inspirerad av Frankrike – för att låta det urbana goda livet få komma till uttryck – först naturligtvis i huvudstaden, men sedan gärna även i övriga landet: Uteserveringar, generösare regler för öppettider, liberala alkoholregler, byggande och boende så att även ungdomar skulle ha en chans på bostadsmarknaden. Mycket av detta är i dag så självklart att många inte ens reflekterar över det i termer av politiska konflikter: I sanning ett gott betyg över politisk framgång.  

Bo sökte sig sedan till ett analysföretag med koppling till Moderaterna där han mötte och inspirerades av partiets vid den tiden kanske främste ideolog, Hans L Zetterberg. Därefter, 1985, var han en av grundarna av JKL – ett av pionjärsföretagen på den svenska marknaden för strategisk kommunikation, PR, lobbying och opinionsbildning, ett företag som han sedan var trogen i olika roller i mer än 35 år. 

Kunder och kollegor beskrev honom som både faktastyrd och intuitiv, när det gällde att förstå samtiden, dra slutsatser och ur detta hitta ett anslag och en linje för en påverkanskampanj. Ett svenskt medlemskap i EU blev en fråga som bars av den unga generationen. Reklam för leksaker är fortfarande möjlig. Östersjön är i dag fokus för många och mångas ansträngningar för att nå förbättringar. Kemiindustrin har hög legitimitet. 

Bo Jansson var aldrig en ”crowd-pleaser”, utan kunde med mod och integritet framhärda och argumentera för sin sak, finurlig och insiktsfull.  Av en sådan process – där någon tydligt vågade fungera som opponent och tänka nytt – kom ofta ut något väldigt mycket bättre än om Bo inte hade varit med. Hans omtanke och entusiasm för att lotsa nyanställda till djupare insikter om hur världen ”egentligen” ser ut, och vad som krävs för att bemästra faror och utmaningar i de kommunikativa farvattnen, var omvittnad. Många är de kommunikationsdirektörer, organisationsföreträdare och personer i höga befattningar i näringsliv och förvaltning som har fått sina första och viktiga lärospån av Bo.  

Hans kärlek till Frankrike tog sig uttryck i eleganta gångkläder och skodon, en inte alltid hälsosam relation till starka franska cigaretter, en kännares gom när det gällde Calvados – och en äventyrares förmåga att bemästra – helst svåra – franska skidbackar. 

Om Bo Jansson fått frågan om sin påverkan på svensk samhällsutveckling, hade han lett gåtfullt och börjat tala om en Calvadosresa till Normandie…