Grabben från vischan som blev hamburgemiljardär

En dag under åttiotalet kunde Curt Bergfors säga till sig själv med gott samvete: ”I have made it.” Uppvuxen i en gruvarbetarfamilj i den mest avlägsna delen av Sverige hade han tidigt visat sig idérik och flitig, samvetsgrann och måttfull. Med bravur hade han utmanat den amerikanska jätten McDonalds i Sverige och nu hade han fickan full av miljoner.

Han for till det trendiga Saint-Tropez på Côte d’Azur i Frankrike för att köpa en villa. På plats njöt han av Medelhavet – tills han dök på för grunt vatten, slogs medvetslös, förlamades, men räddades till land och till livet av en rådig kraft.

Se detta som standardöppningen i en biopic på Netflix. Sedan fortsätter det likadant: Curt Bergfors blev ett energiknippe i rullstol. Det som hade börjat i Gällivare 1968 med en 19-årings dröm om att intill ortens bensinmack sätta upp en grillkiosk, X-grillen, fortsatte med en genomtänkt expansion. Han öppnade hotell, gym, bensinstationer och restauranger – och döpte om företaget till sitt eget smeknamn: Max. 

Ett märkesår var 1991 då han konkurrerade ut McDonalds och tvingade jätten att bomma igen i Luleå och Umeå. Max tog över lokalerna. Tv-kanalen CNN såg till att det blev känt över hela världen. Tio år senare var kedjan rikstäckande. I dag finns finns 142 Max-restauranger i Sverige och ytterligare 29 utomlands. Över 5 000 anställda har de senaste åren jobbat ihop vinster på drygt 3,4 miljarder kronor. 

En grabb från vischan som öppnade korvkiosk och blev miljardär, alltså. Redan det en bra story, men det kom mer. Bergfors var i sitt älskade Saint-Tropez, där han beställde en bil som skulle ta honom till flygplatsen. En stor taxi med en hjälpsam chaufför och plats för rullstolen kom. Den försynte Bergfors visade sin tacksamhet genom att konversera:

”Ja, ni förstår, jag är förlamad sedan jag dök här utanför på för grunt vatten, svimmade av, skadade mig svårt och…ja, på något sätt kom jag i land.”

”Jag vet”, föll chaffisen in, ”det var jag som drog upp er.” Vid nästa resa till Medelhavet sökte Bergfors upp taxichauffören och gav honom en dyrbar klocka.

Bergfors beskrevs ofta med orden ”generös och fighter”. Det gav honom många vänner och det är slående att de ofta är folkliga: Lasse Berghagen, kändiskocken Melker Andersson, världsartisten Marie Fredriksson, den tvåfaldige mellovinnaren Roger Pontare, medlemmarna i Bo Kaspers orkester.

Utåt höll han låg profil, gav inga intervjuer och misstyckte inte när han beskrevs som ”krogbranschens Greta Garbo”. Han manade de fyra barnen (med tre olika hustrur och i åldrarna 7 till 46 år) att se till att Max ”i minst sex generationer ska fortsätta att vara ett familjeföretag”. Andra generationen har redan tagit över och den tredje slussas in.

Även på slutet blev hans liv vid åtminstone ett tillfälle mer dramatiskt än han hade önskat. I november prejade en polisbil med påslagna sirener en annan bil ett par kvarter från Bergfors bostad i Stockholm. Fyra unga män utklädda i DHL-uniformer fördes bort i handbojor. Männen kom från Rinkeby och var på väg för att råna Bergfors eleganta våning vid Östermalmstorg, där de efter studier på sociala medier trodde sig veta, att Bergfors 29 år yngre hustru hade väskor och juveler värda miljontals kronor. Hustrun är en före detta undersköterska, som har blivit en stor profil på Instagram.

Men folkligheten stod Bergfors närmre än Cartier och Gucci. När hans Max fyllde 50 år öppnade kedjan ännu en restaurang. Denna gång i Gällivare – på exakt samma plats där X-grillen stod en gång. Alla ortsbor och förbipasserande bjöds på gratis burgare under fyra dagar. 

Bergfors var också en filantrop och förstod – självklart – att handikappade står långt från arbetsmarknaden. Systematiskt rekryterade han personer med funktionshinder. Han har också prisats för Max anpassning till hållbarhet; restaurangkedjan var först i världen med att klimatmärka menyn. Den klimatkompenserar verksamheten genom att plantera en och en halv miljon träd i Afrika.