Guermouche hade en välorganiserad och framgångsrik konstnärskarriär

Oscar Guermouche, konstnär och förläggare, dog den 6 november. Han blev 47 år gammal.  

Text: Staffan Heimerson

Bild: Göteborgs Konsthall / TT

Den som från Kalmar kommer över Ölandsbron och kör några mil åt sydost, hamnar efter ett tag i Gårdby, en stillsam idyll med en folkmängd om 261 personer och år 2012 förärad  titeln ”Årets Ölandsby”. Här på det trädlösa, orkidérika Alvarets nordsida ligger Eksgården med Gårdby Café och lanthandel samt en sen-klassicistisk kyrka. Intill den står en en-och-en-halv meter hög runsten från vikingatiden  och vittnar om att det lilla samhället för tusen år sedan hade förbindelser med österut till dagens Ryssland och Ukraina. 

Gårdby  var inte främmande för världen. Gårdby nu har heller inte varit det. Därför sågs det inte som märkligt, att i våningen ovanför bilverkstaden hyrde en man med ett exotiskt namn in sig. Inte heller tittade man snett på att han sysslade med märkliga ting på en ö, där folk annars mest håller på med lantbruk, turism, borlottibönor och kroppkakor. 

Mannen ovanför bilverkstaden hette Oscar Guermouche och var konstnär, författare och förläggare. Ovanför bilverkstaden hade han också sin ateljé. Det exotiskt klingande namn kom från Algeriet. En algerier hade i mitten av sjuttiotalet dykt upp på ön, mött en flicka och Oscar blev till. Pappan försvann, mamman flyttade till Stockholm men flyttade sedan tillbaka till hembygden. I Stockholm träffade Oscar en flicka som blev hans hustru och de fick två döttrar. Hustrun fick bestämma var familjen skulle slå sig ner. 

”Gårdby”, sa hon. 

Innan dess hade Guermouche kommit in på Konstfack. Redan med sin mastersexamen 2009 slog han igenom. På en svensk flagga hade han skrivit en text. Det sågs som en provokation, inte på grund av budskapet utan för att gjort något som enligt svensk lag endast kungen får göra. 

Skandal. Verket nedtaget. Nätet kokade. Han fick stark support. ”Helt klart fel att granska och censurera. En satans stor kränkning av yttrandefriheten”, löd ett inlägg av många.  

Guermouche bröt igenom med verk som inte var konst i traditionell mening. Han arbetade med text i verken. Han kopierade, försköt och rörde om i befintliga texter. Bokstäver och ord, slogans och språk var viktigare än penseln. Det blev väldiga installationer. Det blev plank med slagord. En utställning ställde besökaren inför blomlådor utförda som stridsvagnshinder på en gata och en skog av skyltar: ”Privat mark”, ”Parkering förbjuden längs vägen” och ”Här kör vi sakta”. En kritiker skrev: ”Guermouche finner berättelser i språket.” 

Svenska flaggan återkom i verket ”Vi vill åka till Moskva” då han bemålade blågula fanor med nio textutdrag från svenska jägarförbands marschsånger. Tolkning: hotet från ”ryssen”och från ”Ivan”. 

Samtidigt sysslade hans tankar mycket kring begreppet manlig identitet, att växa upp, mogna, faderskap och könstillhörighet. Männen i konsten spände mellan antihjälte och monster. 

Samtidigt tog han vara på sin ursprungsidentitet. Han bottnade i Mellanöstern och Nordafrika. Återkommande teman var etnicitet och nationell tillhörighet.  

På hemmaplan kunde det sluta i kaos. Guermouche skapade ett verk för Ölands Museum Himmelsberga. Det blev en konstruktion som skärmade av den lummiga utemiljön. Idyllen sprack i kanten. Lokaltidningarna gick i taket. Men det var inget misstag från konstnärens sida. Det var själva poängen: vi ska bli varse frågor som vi kanske inte ens reflekterat över. ”Får man en kopp kaffe på uteserveringen serverad till tankeprocesserna är det väl knappast en nackdel”, skrev en supporter i Barometern. 

Man skulle kunna få intrycket att allt handlade om provokationer och bohemeri. Men nej. Guermouche hade en välorganiserad och framgångsrik konstnärskarriär och var uppkattad internationellt. 

Hans verk ställdes ut på Nationalmuseum i Stockholm, Göteborgs konsthall, Centret för nutidskonst i Moskva, Kunsthalle Rostock och Sleepwalker Projects i Toronto.  

Han skrev uppskattade artiklar i konsttidningar. Han var föreläsare och gästlärare på Kungliga konsthögskolan, Konstfack och Valand.  Styrelseuppdragen var många. Han drev tillsammans med formgivaren Sandra Praundet ett uppmärksammat bokförlag specialiserat på konstböcker. 

Allt från en bostad med ateljé ovanför bilverkstaden i Gårdby på Öland.