Gunnar Adler–Karlsson

Gunnar Adler–Karlssons snilleblixtar låg ljusår bortom den tidens åsiktskorridor. Han var, kort sagt, de svenska ekonomernas »bad boy.« Vid ett tillfälle skulle han in i tv-studions finrum. De andra medverkande med Kjell Olof Feldt i täten gick förbi honom utan att ens hälsa.

I många år hade han rollen som en avvikande röst inom socialdemokratin. Det är inte ägandet av kapitalet som är det intressanta utan vem som kontrollerar produktioner och vinsterna, skrev han i sin bok Funktionssocialism.

Senare gick han till frontalangrepp mot en av Socialdemokraternas heliga kor – den fulla sysselsättningen. I Gunnar Adler–Karlssons värld ledde detta till rent »löneslaveri«. Lösningen stavades Medborgarlön.

I flera europeiska länder lanserades samma tanke på sextimmarsdag, att dela på jobben, i takt med att allt fler jobb försvann i Europa i och med globaliseringen.

Gunnar Adler–Karlsson var skolad av Gunnar Myrdal på Stockholms universitet. Han började tidigt röra sig runt om i världen. Studerade ekonomi på Harvard i USA och socialistisk ekonomi i Kuba.

Missnöjd med betyget på sin avhandling om kalla kriget drog han till Italien. 1974 flyttade han till Danmark och undervisade under flera år på universitetet i Roskilde. En plats han ironiskt beskrev i en tv-intervju 1988 som:  »Känd för sin domkyrka, ett avancerat sinnessjukhus och ett universitet mer likt ett prästseminarium för frustrerade marxister som längtar tillbaka till 1968.«

Om de danska revolutionärerna gillade Adler–Karlsson eller inte förtäljer inte historien. Däremot lär han en dag ha upptäckt att däcken på hans bil var punkterade.

Med titeln professor i samhällsvetenskap drog han vidare till Capri i Italien.

Vad gör en »enfant terrible«, en omstridd nytänkare som slaktade heliga kor till höger och vänster, ständigt på krigsstigen mot det politiska och akademiska etablissemanget?

Han blir socialdarwinist.

Utifrån biologismen började han utforska en ny tankevärld. I den strider jämlikhet mot vår biologiska natur. Rasskillnader existerar. Asiater är intelligentare än alla andra i hela världen och frågan är om inte kvinnor är dummare än män.

Allt detta tankegods kan man läsa i hans memoarer En uppblåst bakteries memoarer. Aftonbladets Åsa Linderborg konstaterade i sin recension att han på sjuttiotalet var en svårplacerad begåvning, som kanske hade sin främsta styrka just i att han inte lät sig inrangeras. 2003 fick hon rysningar av hans biologistiska tankevärld.

Själv drog han aldrig några extrema politiska slutsatser av sina teorier om olikheten mellan individer.

Men sluggern Gunnar Adler–Karlsson kunde inte låta bli att ta sig an den ena politiska frågan efter den andra. Utjämningssträvandena i skolan till exempel  gjorde bara saken etter värre. Inbjuden till kooperationens 75-årsjubileum passade han på att lansera begreppet »köpfrihet«. Han slungade ut den ena onelinern efter den andra: Köparen har ingen frihet. Reklam är andlig våldtäkt.

Ingen kom undan Adler–Karlsson. Inte undra på att blev kontroversiell och obekväm i lagomlandet Sverige.

Publicisten Gustaf von Platen minns i sin tredje memoardel att han hade avfärdat Gunnar Adler–Karlsson som »en tokstolle och medlöpare till den yttersta vänstern i stället för att inse att han är en personlig tänkare, en filosof som går i ingens ledband och som älskar att formulera djärva, originella och gärna förargelseväckande teser«.

Hans kritiker tycktes alltså inte kunna motstå den arrogante intelligenssnobben – känd för sina vassa repliker. En och annan iakttagare såg något annat. En humoristisk humanist.

Kanske också en ensamvarg. Redan som liten grabb läste han Fänrik Ståhls sägner. Sven Dufva blev en favorit – »Får jag ej med andra gå så får jag gå själv!«

Gunnar Adler Karlsson bodde lite överallt i Europa, men trivdes bäst på Capri.

Där höll han under senare delen av sitt liv kurser i internationell samhällsfilosofi. Från den egna trädgården njöt han av solnedgångarna över Neapelbukten.