Han blev symbol för pornografins mörkaste sidor

Han föddes som Greger Lundin i ett medelklasshem i Täby, men det var under namnet Carl Serung som han under några årtionden före millennieskiftet vann ryktbarhet som Sveriges porrkung och en av landets mest avskydda män.

Redan som 16-åring i mitten av sjuttiotalet anslöt han till det som blev sista kapitlet i den sagan om Den svenska synden, som hade börjat ett par decennier tidigare. Begreppet spreds över världen buret av exotiska fenomen som obligatorisk sexualundervisning i skolan, fri kärlek och Ingmar Bergmans film Sommaren med Monika. Under sextiotalet var det de unga, begåvade och progressiva som drev på för legal pornografi. Lovande författare randade anonyma sexnoveller för pornografen Curt H:son. Vilgot Sjömans Nyfiken gul satt alla tiders publikrekord för svensk film i USA, Jan Guillou skrev reportage för "herrtidningen" FIB aktuellt och den unga stjärnadvokaten Leif Silbersky drog en lans för fri porr.

Sverige blev 1971 tvåa i världen med att släppa porren fri, tätt i hälarna på grannlandet Danmark.

Men drömmen om en jämställd, naturlig och livsbejakande erotik gick snabbt om intet. I full frihet blev i stället rättfram synlighet utan krusiduller normen. Porrens kungar blev exploatörer och fann i genren både en livsstil och en födkrok. En av dem var alltså tonårskillen Carl Serung som köpte upp tryckta porrtidningar till kilopris och sålde vidare via postorder.

Några år senare, kring 1980, började porrpendeln svänga från frihet mot reglering. I USA hade bibelhögern och radikala feminister tagit armkrok i kampen. Tankarna nådde Sverige och 1982 förbjöds nakenhet och pornografiska skildringar på scen. Men när andra stängde ned såg Carl Serung sin chans. Han startade klubben Cats i Stockholm och den följdes av fler. Han utmanade lagen, fälldes och fann ett kryphål. På scenen bar tjejerna minimalt med kläder för att mellan föreställningarna gå runt nakna bland publiken.

En tidig morgon år 1991 stannade en vit limousin utanför Serungs nattklubb Tabu. Gästernas sammanlagda nota för kvällen gick på över 50.000 kronor och betalades av fackförbundet TCO:s medlemmar. När representationskvittot tre år senare dök upp blev det skandal och förbundets ordförande Björn Rosengren fick byta jobb till landshövding i Norrbotten och senare näringsminister. I sina memoarer recenserade S-profilen Rosengren Tabus affärsmodell som rent bondfångeri.

Pengarna från nattklubbarna spenderade Serung i nyrikt tempo. Men det var videofilmerna som gjorde honom ökänd. Han deltog själv, det var kiss och bajs och förnedring. Under denna tid anmäldes Carl Serung ett flertal gånger för sexuellt utnyttjande och för att ha drogat medverkande i sina filmer, men anmälningarna ledde aldrig till åtal. Enligt vittnesmål var de bisarra filmerna mer ett privat intresse än en affär. För den växande skaran porrmotståndare blev det dock ovärderliga bevis för pornografins i grunden svarta hjärta.

Förföljd av konkurs och dålig PR flydde Carl Serung till Thailand. Kompanjoner tog över den dagliga driften av klubbarna och enligt Serung själv blev han bestulen.

I mitten på nittiotalet rasade ett porrklubbskrig i Stockholm med skjutningar och sprängningar. Serung själv höll sig borta på grund av skatteskulder, men hans skugga hängde över kriget om sexklubbarna.

År 2004 orsakade han en sista blipp på medieradarn när han gav en längre intervju i TV4. Som många pornografer var han noga med att framhålla hur mycket pengar han hade tjänat på sin verksamhet.  

Någon gång på 2010-talet återvänder Serung från exilen till Sverige under namnet Philip Decrosse, bosatte sig i en etta i utkanten av Uppsala och blev föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Enligt grannarna i Uppsala var han vänlig och pratsam men verkade inte må bra. Av sin tidigare medarbetare Henrik Alexandersson har Carl Serung beskrivits som både en "fullblodspsykopat" och "en ensam människa".

Carl Serung lämnar veterligen inget annat till eftervärlden än att han genom filmerna på nittiotalet blev en symbol för pornografins mörkaste sidor och därmed bidrog till att sätta en slutgiltig punkt för den korta sagan om den svenska synden.