Han blev Systemets siste verklige väktare

En dag i mitten av januari 2015 hade Dagens Industri en topprubrik som var ovanlig för en affärstidning. "VI ÄR AVLYSSNADE!", stod det med feta versaler över förstasidan. Den som sa detta var Sverker Martin-Löf, ordförande i investmentbolaget Industrivärden och självaste silverryggen i Handelsbankssfären, en intrikat maktkonstellation där några av Sveriges största börsbolag ingick.

"Vi vet inte vem som ligger bakom. Vi misstänker andra intressen som vill försvaga oss", sa Martin-Löf utan att bli specifik. Läsarna fattade ändå att han syftade på finansmannen Fredrik Lundberg, storägare och styrelsemedlem i Industrivärden och den ende som kunde utmana Martin-Löf om makten över sfären. Men intervjun fick knappast avsedd effekt. Aktiemarknaden trodde inte på storyn utan såg den som en taktisk fint, ägnad att få bort uppmärksamheten från den skandal som just då rullades upp i media. Den kretsade kring att Martin-Löf och andra sfärhöjdare hade jagat och flugit privatjet på aktieägarnas bekostnad. 

Efter det märkliga framträdandet i DI var förtroendet för Martin-Löf förbrukat bland Industrivärdens institutionella aktieägare. Maktbalansen tippade över till Fredrik Lundbergs favör. Ett upprört ägarmöte följde och straxt efteråt kastade Sverker Martin-Löf in handduken och lämnade alla sina styrelseuppdrag. Vad som hade varit en lysande bana i svenskt näringsliv fick därmed ett synnerligen nesligt slut. Inte hjälpte det att revisorerna som granskade jakterna och flygresorna senare konstaterade att planen visserligen hade "överutnyttjats", men att inga oegentligheter kunde påvisas. Och inte ändrades något av att en mystisk mikrofon senare faktiskt hittades i Industrivärdens lokaler (det fastställdes dock aldrig hur den hamnat där eller om den varit i bruk).

Sverker Martin-Löf växte upp i Sundsvall på femtiotalet där pappa Rutger var vd för skogsjätten SCA. Grabben följde i samma spår. Efter en licentiatavhandling på KTH med fokus på pappersteknik och en tid i Kanada blev det skogsbolaget Modo i Örnsköldsvik. Sedan vidare till SCA i Sundsvall och så småningom vd-posten där, den som pappan haft.

Nu gick Sverker Martin-Löf i full blom som företagsledare. Han utvecklade SCA från ett traditionellt skogsbolag inom massa, trä och papper till Europas ledande företag inom "hygienprodukter", alltså sånt som toapapper, blöjor och mensskydd. Det fina var att SCA därigenom arbetade sig uppåt i näringskedjan, vilket minskade beroendet av den notoriskt konjunkturberoende och valutakänsliga skogsråvaran.

Bästa beviset på Martin-Löfs ledarkvaliteter är kanske att SCA idag (tillsammans med Essity som knoppades av 2017) är värt 300 miljarder kronor på börsen, nästan dubbelt så mycket som ärkerivalerna Storaenso och Holmen tillsammans.

Men SCA var alltså även ett av benen i en makttriangel, tillsammans med Handelsbanken och Industrivärden. Den hölls samman genom ett komplicerat korsägande som de invigda kallade "Systemet". Och Martin-Löfs fina insatser gjorde att Systemets ledare Tom Hedelius och Bo Rydin fick upp ögonen för honom. Han fick kliva in i Ericssons styrelse 1991 och därefter utökades ansvaret, särskilt sedan han lämnat vd-stolen i SCA och blivit bolagets ordförande 2002.

I samma veva dök Fredrik Lundberg upp i Industrivärdens ägarlista. "Bara en finansiell placering", sa finansmannen som inte var intresserad av en styrelsepost. Fast köpen fortsatte och snart satt Lundberg ändå i styrelsen. Till slut insåg Martin-Löf att Systemets heliga maktbalans hotades. Han tvingade Lundberg till ett avtal där denne lovade att inte öka sitt ägande ytterligare. Så rådde borgfred till senhösten 2014 då jakt- och flygskandalen exploderade.

Minnena av den har förklingat och Sverker Martin-Löf ska snarare kommas ihåg för sina insatser för SCA och svensk industri under närmare ett halvt sekel. Men av störst betydelse för eftervärlden är kanske ändå att han blev Systemets siste verklige väktare.