Han föredrog att inte vara offentlig

Karar ”C Gambino” Ramadan Hiphopartist, dog den 5 juni, 26 år gammal.

Text: Björn Werner

Bild: TT

Grammisgalan i maj 2024. Nu var det dags. Vinnaren i kategorin Årets hiphop skulle utses. Publiken tittade spänt mot scenen där musikproducenten Simon Superti stod med kuvert i hand. Han tittade ut över publiken”  

 “Årets hiphop går till: … C GAMBINO!” 
 
Kameran riktades mot ett bord. Där satt en ganska kort, bredaxlad ung man omgiven av vänner. Han reste sig och gick med försiktiga, eftertänksamma steg mot scenen. Kläderna svarta. Ett stort, tungt silverhalsband vilade mot bröstet. Ansiktet var som vanligt dolt av en heltäckande silikonmask och vita kontaktlinser som gjorde att han såg ut som en figur ur en superhjältefilm. Tacktalet var kort. En mumlig mening: 
 
– Hör ni mig… tack till GG, Asylum, 23, min familj, allihopa, tack så mycket Grammis… 

Gangsterrapparen gick av scenen och in i evigheten. Bara några veckor senare hittades han död.  

“C Gambinos” var, förstås, ett artistnamn. Ett oblygt lån från den amerikansk–italienska maffiabossen Carlo Gambino. Och en lika oblyg blinkning till den gängkultur han precis som så många andra av dagens svenska rapmusiker sjunger om. Egentligen hette han Karar Ali Salem Ramadan, född i april 1998 på Hisingen i Göteborg.  

Utöver det är relativt lite känt om C Gambinos bakgrund. Han gjorde mycket få scenframträdanden och pratade ännu mindre i media. I en intervju med en gammal klasskamrat som Sveriges Radio gjorde kort efter hans död framgår att han hela hans liv kretsade runt musiken redan i skolan. Den första singeln släpptes 2019 då C Gambino var 21 år gammal. Därefter gav den mycket produktiva artisten ut musik i tät följd. Hans första fullängdare, “Sin city”, letade sig 2022 upp till andra plats på Sverigetopplistan, som mäter såld musik i Sverige. Andra albumet, “In Memory Of Some Stand Up Guys”, utgivet i år, låg under en tid högst upp på samma lista. 

Men trots dessa framgångar, som i rena siffror på Spotify är fullt jämförbara med till exempel stjärnskottet Benjamin Ingrossos, var hans namn aldrig lika etablerat i mainstream-media. Det har sin förklaring. Den gangsterrap-genre som Gambino var en del av är en av landets största i antalet lyssningar. Ändå lever den en undanskymd tillvaro utanför streamingtjänsternas digitala och slutna värld. Riksmedier anser inte längre att det är passande att spela musik som så tydligt är en del av den unikt våldsamma gängkulturen i Sverige. I det hänseendet avvek inte C Gambino från normen. I flera av hans låttexter finns rader som förhärligar kriminalitet: om att langa kokain, göra driveby shootings och skryta med dyra smycken. 

Trots detta är det oklart i vilken utsträckning den hemlighetsfulle artisten själv var inblandad i kriminalitet. Inga konkreta bevis för det har lagts fram. Att sjunga om brott är en sak – att utföra dem en annan. Vi vet också sedan tidigare att det räcker att umgås i kriminella kretsar och göra musik om dem för att själv hamna i skottlinjen. Så var fallet med rapparen Einár, en annan lovande, ung musiker inom gangsterrap som mördades i Stockholm härom året. 

I en av de få intervjuer han ställde upp framgår att C Gambini själv inte ville vara förknippad med gangsterrap på sikt.  

– Den typen av musik vi gör… jag föredrar att inte vara offentlig. 

 Sannolikt var det också därför som han alltid bar mask när han fotograferades eller framträdde i offentliga sammanhang, som vid Grammisgalan. Det vore dock att förringa hans gärning att påstå att hans musik enbart skulle ha varit våldsförhärligande gangsterromantik. Gambinos musikaliska bana visar tvärtom tecken på en snabb mognad, både musikaliskt och textmässigt. Hans melodier var sällan aggressiva utan präglade av en lugn melankoli och hans egen, djupa stämma. Verserna utforskade även det kriminella livets baksidor och visade tecken på att röra sig bortom genrens troper för att ta sig an mer universella teman som kärlek och djup vänskap.  

Bara dagar för mordet på C Gambino släppta han låten “Sista gång” och aviserade på Instagram att det var hans “sista låt”. Ett PR-trick från en artist som av allt att döma hade det bästa framför sig. Istället gick orden i uppfyllelse.