Han gjorde Aftonbladet störst i Sverige

Hans vanor var sedan den proletära barndomen i Bergslagen enkla. Han var folklig som hjälten i en gammal arbetarroman av Fridegård eller Ivar Lo. Han stod inte för slöseri. När han flyttat till Stockholm bodde han i radhus i den tristaste av förorter. Innan en målmedveten kvinna raggat upp honom och undervisat honom i sociala koder såg han ut som om han ekiperat sig ur en Emmaus-container.

Thorbjörn Larsson hade efter 28 år på Aftonbladet – först som redigerare, sedan på olika poster ända upp till chefredaktör och vice vd – 1997 kommit till punkten, att Aftonbladet i upplaga gått om Expressen och blivit Skandinaviens största tidning. 

Det ska vi fira!

Men Larsson firade inte genast med sin redaktion. I stället gick han in på sitt tjänsterum (frugalt, utan dator men med en grön Halda) och bokade Operaterrassen för hela personalen samma kväll. Så ringde han skådespelaren Gösta Ekman och kom med ett önskemål: ”Jag vill att du i kväll gör din berömda Hasse- & Tage-sketch om mannen som inte kan välja… Aftonbladet eller Expressen.”

Ekman sa: ”Jag gratulerar… men det du önskar är den typ av kommersiella uppdrag jag inte åtar mig.”

”Ska vi slå vad?”, sa Larsson.

Han vann. Ekman kom till Operaterrassen. Personalen jublade. Larsson var nöjd med att för en kväll ha lämnat sin försiktighet med pengar och ungdomsårens revanschistiska maoism och gett Ekman ett honorar med fler nollor än någon ståuppare förut hade inkasserat.

Upplagesegern var inte en slump. Aftonbladet hade ihärdigt tagit initiativen i branschen och skaffat sig det självförtroende som tidningen har kvar än i dag. Expressen hade med ständiga och katastrofala chefredaktörsbyten varit på defensiven. 

Utan Larsson hade det inte gått. Tjurig och koncentrerad gillade han att vinna. Metodiskt tog han reda på vad som i en ny tid verkligen sålde kvällstidningar, i stället för att förlita sig på magkänslan. Tillsammans med Gary Engman ökade han takhöjden. Aftonbladet blev mindre sossig och slapp öknamnet Pravda. När Åsa Moberg skrev en hagiografi över Larsson fångade hon honom väl i rubrikorden: en historia om otålighet och tålamod.

Viktig var också Engmans och Larssons initiativ att kalla in veckotidningsdrottningen Gunny Widell att hålla föredrag för att inspirera redaktionen. Widell fick förhinder och skickade Amelia Adamo. Adamo hade bara talat några minuter om hur man gör tidning med "hjärtat, magen och skötet, inte minst” när Engman skickade en lapp till Larsson: ”Henne ska vi ha!”

Så blev det. Adamo gav läsarna glädje och sex. Larssons ilska och Adamos glamour kompletterade varandra. (De till och med gifte sig med varandra).

Under hans fortsatta bana fanns det kolleger som tyckte att Larsson hyllades alltför mycket – ”en man som nog inte skrivit något själv” om man inte räknar en mediekrönika i en marginell publikation. Larsson var heller inte en del av Aftonbladets tidiga satsning på nätet. Han var oteknisk; behövde ofta hjälp med mobiltelefonen. ”Han var ointresserad och lade sig inte i – det var därför vi kunde ge järnet”, har en av pionjärerna sagt.

Men även Larssons fortsatta bana blev magnifik. Norska Schibsted, som äger Aftonbladet, gjorde honom till en koncerndirektör. Fast Bonniers lockade med nya roller. År 1998 blev han vd för TV4 och fyra år senare dess styrelseordförande. Han var dock inte helt lycklig med uppdragen, ty kanalen stod för tingel-tangel och Larsson var ingen dans-och-show-man. 

Som styrelseordförande för Expressen kunde han lotsa in ett tidningsproffs som chefredaktör. Med familjen Bonniers pengar startade han så gratistidningen Stockholm City som konkurrent till Stenbecks Metro och fann lycka i att smita dit och redigera en sida med rubriker och bildbeskärning. Han tog även hand om Sydsvenskan och en rad lokaltidningar i Skåne och misstyckte inte att kallas styrelseproffs.

Men ytterligare en huvudmatch väntade: Dagens Nyheter. 2006 blev han dess chefredaktör och höll jobbet i tre år. Skadeglada röster sa att det enda han lyckades med var att flytta vädret till sista sidan samt tvinga filmkritikerna att poängsätta filmerna. Många tyckte sig märka en viss trötthet. 

Men alla, även de på DN, minns Larsson för ordning och reda. Inkorg till vänster. Utkorg till höger.