Han var en man som stod upp för sina åsikter

Stämningen var hård i TV4:s Kvällsöppet-studio den kvällen år 2009. Gudrun Schyman var arg. Hon spände blicken i den kalhjässade Sven–Olof Sällström. 

”Berlusconi vill stoppa båtar med asylsökande ute på havet. Det är den politiken ditt parti står för!”

Sällström vek inte ner blicken från vänsterledaren. Trots att han bara varit engagerad i Sverigedemokraterna i tre år hade han redan avancerat till rollen som partiets kandidat till Europaparlamentet. Han lutade sig framåt – och bet ifrån.

Sådan var han, officeren från Ånge i Västernorrland. En man som stod upp för sina åsikter, även om de var impopulära. När han avled förra månaden efter en längre tids sjukdom gjorde han det efter en lång karriär som militär, butikschef och Sverigedemokratisk topp-politiker. Det är i den senare rollen han kommer att bli ihågkommen av offentligheten. Inte minst som en av få Sverigedemokrater som genom hela sin karriär gick emot partilinjen och hävdade vikten av ett svenskt Nato-medlemskap. Under åren som yrkesofficer på nittiotalet nådde han snabbt insikten att Sveriges försvar aldrig skulle stå sig i krig – och det var något som rotade sig djupt. Efter avslutad militär bana gav han sig under några år in i detaljhandeln och arbetade som butikschef. Som 40-åring beslöt han att engagera sig i Sverigedemokraterna och i en intervju gjord för partiets webb-tv-kanal “Riks” förklarade han varför. 

”Jag litade inte på Reinfeldt, men hade röstat blått i hela mitt liv. Så jag var lite förundrad över hur jag skulle ställa mig.”

En vän fick honom att ansluta sig till ett parti som då, 2006, fortfarande var perifert. Men SD, med rötter i den nynazistiska rörelsen, hade precis påbörjat en resa för att få en mer rumsren och parlamentariskt gångbar image. Jimmie Åkesson var nyvald som partiledare. Den gamla logotypen (en brinnande fackla i svenska flaggans färger, snarlik det fascistiska brittiska partiet National Fronts tidigare logga) hade samma år ändrats till den mer beskedliga blomman blåsippa.  

Dåvarande partisekreteraren Mattias Karlsson insåg att en person av den kalibern, fri från partiets solkiga historia, kunde bli användbar. Sällström blev raskt en del av det lilla partiets toppskick. Hans engagemang i partiet fördjupades men omgivningen tog avstånd. Enligt egen utsago ledde valet av parti till att hans dåvarande arbetsgivare ville avsluta hans tjänst. Så istället började han arbeta direkt för partiet. 

Sällström innehade en mängd olika roller inom Sverigedemokraterna: förutom pressekreterare var han genom åren också europapolitisk talesman, arbetsmarknadspolitisk talesperson samt ekonomisk-politisk talesperson. Utöver detta arbetade han flitigt med dagspolitiken i Riksdagen och levererade under sina 13 år som ledamot inte mindre än 245 motioner – även om många möttes av avslag. Riksdagsarbetet pågick in i det sista, trots att han i slutet plågades av sjukdom. Partiets gruppledare Linda Lindberg sammanfattade under Riksdagens minnesstund hans värv:

”För Svenne själv var hans engagemang inte ett arbete, det var ett kall.”

Och i en viktig fråga fick han slutligen sin vilja igenom och hans instinkt att stå även för kontroversiella åsikter vann honom än en gång sitt partis förtroende. Sällströms uttalade hållning för NATO var en bidragande orsak till att Sverigedemokraterna med viss trovärdighet kunde svänga i frågan om detta internationella samarbete. 

Bara sju dagar innan hans bortgång blev Sverige en fullvärdig medlem i försvarsalliansen. För media berättade Sven-Olof Sällström att han sörjde över att han inte skulle få vara vid liv även för att se Ukraina besegra Ryssland.