Han var en vass grävande reporter

Under livets resa tog han sig från den yttersta vänsterkanten till högerytter, en utveckling som säger något grundläggande om Göran Skytte. Han var nyfiken. Han var en sökare. Två goda egenskaper för en journalist på jakt efter sanningen. Den jakten ledde till Stora Journalistpriset 1983 för avslöjandet i Aftonbladet om den dåvarande justitieministern Ove Rainers skatteplanering, vilket ledde till att denne avgick.  

Lars Göran Skytte föddes i Malmö 1945. Efter universitetsstudier i Lund, Spanien och vid journalisthögskolan i Göteborg i början på sjuttiotalet började han på hemstadens vänstertidning Arbetet. Han var djupt inspirerad av Watergateaffären i USA. Där föddes den moderna journalistiken, menade Skytte, och nu skulle han också avslöja makten. Under drygt tio år gjorde han sig ett namn som en vass, grävande ekonomireporter innan han värvades till Aftonbladet.  

Skytte var även som musiker en del av 1960-talets vänstervåg, och en skicklig sådan. Efter att ha lirat jazz med Hans Carling, en av tidens storheter, övergick han till – helst skånsk – folkmusik och medverkade på flera album med sådan. Han gjorde även små inhopp i proggbandet Hoola Bandoola Band där brorsan Håkan var slagverkare. Efter att Hoola Bandoola lades ner spelade han ofta dragspel, trumpet och flöjt på barndomsvännen Mikael Wiehes album. 

År 1986 inleddes en ny era när Skytte gjorde tv-programmet Rekordmagazinet med Jan Guillou och Annika Hagström. Hagström och Guillou kom inte särskilt bra överens, men Guillou och Skytte var vänner.  

– En mycket humoristisk god vän under många år. En underbar kompis, en entusiastisk och skicklig undersökande reporter och tv-journalist, kommenterade Jan Guillou efter dödsbeskedet. 

Göran Skytte blev sedan på nittiotalet rikskändis med programmet Skytte i SVT. Programmet är svårt att glömma. Hans pregnanta skånska, karisman, det bakåtslickade håret, cigaretterna han rökte i rutan och alla kändisar som passerade revy: Björn Borg, Lill-Babs, Ingvar Kamprad,  P.G. Gyllenhammar, Sven Wollter. Alla kom.  

Forne vännen Jan Guillou menar att Skytte drabbades av storhetsvansinne av framgången, att han inte tålde berömmelsen, att det var en olycka att han kom till televisionen. Skytte menade å sin sida att Guillou var nedrig och snackade strunt.  

Men helt klart är att en ny Göran Skytte dök upp efter tv-karriären. Snarare än kändisskapets vedermödor beskrev han dock ”de ärr i själ och hjärta som min tid i den extrem-kommunistiska ’68-rörelsen’ lämnade, åren 1967–1973.” Han hade bytt sida!  

Vänstervännerna kunde inte sluta håna honom när han år 2000 och över tio år framåt sjöng egenföretagandets och marknadsekonomins lov som kolumnist på Svenska Dagbladets borgerliga ledarsida. Samtidigt fortsatte han sitt sökande och blev allt mer religiös. Den djupa tron uttryckte han som krönikör i den kristna tidningen Dagen och som förkunnare i många kristna sammanhang, från vännen Ulf Ekmans församling Livets Ord till gudstjänster i Svenska kyrkan. Tillsammans med prästen Bo Brander utgav han 2006 boken  Ett år med Jesus.  

Efter flera strokeanfall 2012 svävade han mellan liv och död. Han lade om livsstil, drog ner på tempot och slutade arbeta lika hårt. En liten comeback blev det i kyrkovalet 2017 för partiet Frimodig kyrka, i övrigt var han hellre morfar, en omtyckt sådan enligt döttrarna, än offentlig person. 

Malmö blev han hela sitt liv trogen, och vänskapen med Mikael Wiehe bestod från 1958 till dödsbädden. Wiehe, som aldrig lämnat vänsterflanken och som kände Skytte bättre än de flesta, beskrev honom fint i Sydsvenskan efter dödsbeskedet: 

”Det var inte alltid lätt att hänga med honom i svängarna – han ändrade ståndpunkter och började om från början. På så vis var han väldigt levande och samtidigt en modig och varm människa, även om jag inte kunde gå med honom till Jesus. Men vi behöll kontakten hela tiden”, sa Wiehe. 

”Ibland blev vi djupt oeniga. Men vi kunde alltid prata med varandra även om vi tyckte olika, och vår vänskap rubbades aldrig. Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge, och Göran spände många bågar!”