Han var generös och briljant

Många svenskar har  sett Dag Rolander på Globen eller på ett av landets alla Folkets hus. Med iver och en bunt papper under armen intog han podiet. Han var generös och briljant. I luften yrde tankar, siffror, bilder, grafer och pappersark. Han flikade in amerikansk politik, ekonomisk historia varvat med en vass, varm humor. Han väckte insikter, nyfikenhet och underhöll till lika delar. Publiken applåderade och jublade.

Dag Rolander var läkarson från Göteborg som valde sin egen väg genom ekonomistudier på Harvard i USA och Handelshögskolan i Stockholm. Han fortsatte som forskare, nästanprofessor och ivrig debattör av ekonomi och politik i böcker, analyser, krönikor och debattartiklar. Han namn var vanligt förekommande i landets ekonomitidningar. 

Under den brinnande krisen i början av nittiotalet var Dag en av de främsta kritikerna av Riksbankens och regeringens vägval med den då högaktuella boken Att leda Sverige in i krisen.  Den hade en omisskännlig udd och och mitt under en av många presskonferenser fick självaste riksbankschefen frågan om han hade läst boken och vad han hade att säga till sitt försvar. 

Dag Rolander drogs tidigt till börsen och aktieanalysen. Dess snabba kast och handgripliga siffrerexercis passade honom. Han var rikt påläst och kunde som få ”rassla ur sig två-tre analyser” och sedan möta läsarnas reaktioner. Där banade han också vägen för ett folkligare språk om ekonomi och börs, vilket odlades till perfektion under många årtionden på Aktiespararna, Avanza, Placera och Svenska Dagbladet där han som få kunde problematisera, för att sedan ge exakta och engagerande svar. Och han blev en mentor åt många som strävat efter samma folkbildande ideal.  

Under it-kraschens hektiska efter millennieskiftet flyttade Dag och jag ihop i en skrubb på den då ännu unga nätmäklarfirman Avanza. Där kämpade vi sida vid sida i över tio år. Han blev där mitt främsta universitet i livet och utan hans erfarenheter, råd och humor hade jag aldrig klarat mitt jobb. Och aldrig skrattat så mycket på jobbet heller, för den delen. 

Dags breda samhällsintresse lyste igenom hela tiden och analysen i gränslandet geopolitik och ekonomi pågick ständigt, dygnet runt. Han pekade exempelvis ut Donald Trump som trolig blivande president i USA redan  ett år före valet 2016.  Han arrangerade också gärna interna tävlingar där man skulle förutspå det närmaste året i siffror, utgången i politiska val, kronkursen eller nobelpristagare.  

Han var otvungen överallt, talade med bönder på bönders vis och med ekonomiprofessorer på deras spåk. 

Ur sommarhuset i  Stockevik på Tjörn syntes Dag Rolander komma blåklädd som brevbärare, med byxor, skjorta och mössa. Varför? Frågan möttes av en motfråga. ”Gissa vad byxorna i prima nylon kostade på Överskottslagret?” Resten kom med på köpet. 

Ihärdigt odlade han kärleken till Stockevik där han värnade sin familj, vänner, simskolan, krabbfisket, båtarna, skoget, brödbak och – särskilt – långa middagar. Vänner fanns i alla åldrar och olika livsfaser, med barnbarnet Eleonora som en av de yngsta. Under pandemin var Dag den som tålmodigt gick runt i Stockevik och genom fönster och över grindar mötte de som inte vågade sig ut.  

50-årskalaset gick också till historien. Han hade på förhand bett varje gäst att ”just du måste hålla tal.” Middagen pågick därför långt efter midnatt. Storbandsjazzen fortsatte sedan till gryningen. 

In i det sista var han aktiv och ifrågasättande. När fastighetsaktierna skakade som mest häromveckan diskuterade vi via SMS om SBB är 2020-talets Fermenta. Han visste exakt vad han tyckte. ”Jag har blankat en gång i livet. Det var i Fermenta. Det blev en fin vinst och en skön semester söderut.”