Han var ingen mes

Även en greve kan i tonåren tvingas leva på en blygsam veckopeng. Men Jörgen Ehrensvärd visste råd. Tillsammans med en jämnårig kamrat knackade han dörr på Östermalm i juletid och sålde Barrarej: ett mirakelmedel som garanterade en grön och grann gran så snart det hällts i julgransfoten. Lagret var outsinligt: medlet bestod av sand från Valhallavägens allé.  

Om någon vid den här tiden gissade vad det skulle bli av Jörgen Ehrensvärd låg officersyrket närmast till hands. Inte på grund av läggning, utan familjehistoria. Den förste greven Ehrensvärd, Augustin, anlade jättefästningen Sveaborg utanför Helsingfors och skapade skärgårdsflottan. Hans son, Carl August, förlorade den flottan mot ryssarna i Svensksund, men var en erkänt skicklig amiral. Och Jörgen Ehrensvärds egen far, en annan Carl August, var arméchef i nästan tio år. 

Och givetvis gick Jörgen kadettskolan. När arméchefen, det vill säga Jörgens far, skulle komma på inspektion frågade befälet nervöst Jörgen vad hans far lade särskild vikt vid. ”Cykelvård”, hittade Jörgen på, varvid febril pumpning, oljning och putsning utbröt. Fadern ägnade förstås inte cyklarna en blick, men strax därefter kallades den unge kadetten upp på arméchefens tjänsterum. 

Jörgen utgick från att han hade gjort något som förtjänade ”en skrapa”, som han själv utrycker det i de minnen han nedtecknade för familjen. Men även om Jörgen Ehrensvärd hade en för tiden ganska typiskt formell relation till sin far, måste Carl August ha förstått att sonen inte var skapad för att gå i takt. Audiensen hade ett enda syfte: meddela Jörgen att han skulle bli bonde. 

Tosterups slott nordöst om Ystad, med ett välkänt torn från 1300-talet, hade funnits i familjen i drygt 150 år. Med tiden hade arvsskiften decimerat arealen från 3500 till 480 hektar och splittrat ägandet i 56 poster. Carl August hade målmedvetet och tålmodigt samlat alla posterna och överräckte resultatet som en livsuppgift till sonen. 

Jörgen häpnade. Han hade ingen aning om att pappan lyckats bli ensam ägare till Tosterup. Sin konstitutionella optimism till trots måste han också ha bävat: själva slottet var i stort sett obeboeligt. Det fanns inget fritt kapital att tala om. Jörgen Ehrensvärd skulle få lov att trolla med knäna.  

Det gjorde han. 

Jörgen fick också draghjälp av tiden: generösa avskrivningsregler gynnade investeringar, inflationen urholkade lån och tids nog steg markvärdena. Men det var ett hårt arbete som skulle ha varit omöjligt utan hustrun Gunilla, född Banér på Hjulsta i Uppland och med en sällsynt talang för att rädda och inreda gamla hus. 

Jörgen bejakade moderniseringen av jordbruket i alla former, från mekaniseringen, till fusioneringarna i bondekooperationen och EU-medlemskapet. Detta gick inte obemärkt förbi. Hans energiska förmåga gjorde att han ombads sköta andra gårdar i närheten. Han fick förtroendeposter i Lantmännen, i Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet och invaldes i Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. I sitt eget rike på Österlen blev han uppskattad för att ha väckt Tosterup ur sin sömn. Han kunde bygga godmodigt förtroende med människor från samhällets alla nivåer. 

Han var ingen mes. När regeringen en gång föreslog bondefientliga åtgärder överlämnade han en oplockad, nyskjuten gås i en Ica-kasse till statsminister Ingvar Carlsson, i en scen som skulle platsat om Fritiof Nilsson Piraten hade skrivit Gudfadern. De som inte förstod jordbrukets villkor fick svar på tal. En ivrig skribent på Svenska Dagbladets ledarsida fick rådet att lägga ned pennan och ”koppla av i hängmattan”: ”Det där med jordbrukets förändring ordnar sig nog”. 

Det fanns mer av förfadern Carl August — känd för sina ofta skabrösa teckningar — än förfadern Augustin i Jörgen Ehrensvärd. Han hade stor talang som skribent och utövade den gärna i små sånger och dikter. 

Efter Covid-pandemin frågade ett av barnbarnen Jörgen vad han hade saknat mest. ”Vackra damer i långa klänningar”, svarade nittioåringen, som firade den födelsedagen med en cykelutflykt på Bornholm. Han behöll, ända till det plötsliga slutet, sin drastiska humor, sitt skarpa intellekt och en tät kalufs.